Hej, nu är det så att jag ska analysera en dikt till skolan. Dikten är vald till mig så det går inte att ändra. Det jag nu behöver hjälp med är era synpunkter om vad dikten handlar om. Vilka metaforer och symboliker kan ni hitta? Vad tänker ni på när ni läser dikten?
Nu löser solen sitt blonda hår:
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår
där tusende blommor glimma.
Hon väter det tankfull i svalkande dagg,
i blommornas fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.
Men hennes tanke är borta från allt;
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt
förstora det levandes gåta.
Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma;
och drömmer bland världar som gått förut
och nya som längtande glimma.
Av Pär Lagerkvist
Vill bara notera att jag själv håller på arbeta med uppgiften så det är inte som jag ber er att göra uppgiften åt mig. Vill bara höra andra tankar och åsikter för att få lite inspiration.
Tack på förhand!
/xDarknexxhart
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
