Jag spelar mycket datorspel och har ett sött ansikte, jag ses som en väldigt rolig och snäll tjej, och jag uppskattas mycket för den jag är som person, speciellt av killarna.
Jag har under en lägre tid skrivit och "varit på gång" med en 20 årig kille från byn. Jag har haft en väldigt knepig och krånglig uppväxt och tack vare det har jag hunnit mogna enormt mycket mer än de flesta. Jag och mitt ex gjorde slut för 6 månader sedan efter ett förhållande på 3 år.
Sedan började jag skriva med den här killen knappt 3 månader efter.
Vi spelade bara och till en början fick varandra på skitbra humör, han såg bra ut och han var rolig, han fick mig må skitbra.
Jag var ute med hans bästakompis på fest precis innan vi började "flirta" med varandra och det slutade med att jag sov i sängen bredvid hans kompis istället.
Nästa helg träffar jag honom, bara jag och han för första gången, jag sover hemma hos honom och vi har sex på morgonen.
Det var bra sex, det kändes bra. Vi började prata allt mer, sågs allt oftare, han kom hem till mig presenterade sig för mina föräldrar. Men samtidigt så umgås jag med hans bästakompis, han är väl medveten om detta.
Men allt med tiden blir den här killen allt mer svartsjuk, jag kan näst intill inte ens skriva till min barndomskompis utan att han tvivlar lite.
Jag har varit honom trogen hela vårt "förhållande" så han har ingen anledning till att tvivla. Han tar upp skit och tar illa upp på onödiga saker, jag blir lätt uttråkad i hans umgänge, det samma enformiga möten vi har.
Medans jag träffar hans bästavän vid sidan av, jag har berättat om den här killen, och han accepterade det, det var svinlugnt och bara allt kändes bra för mig var han nöjd.
Hans bästavän har en crush på mig och han ställer alltid upp, skjutsar mig dit jag vill när jag behöver, åker hit och tröstar mig när jag är ledsen, bjuder mig på mat på restauranger, erbjuder umgänge när jag har tråkigt. Men han gör ändå beslut som är bäst för mig även om jag inte gillar dom. Som mina och mammas gräl, så tar han ibland mammas parti och förklarar för mig varför jag borde göra du och så. Han vänder alltid min negativitet till positivitet. Han stöttar mig till 1000 och han accepterar att jag är med hans bästavän trots att han är dö förälskad i mig.
Min så kallade nuvarande pojkvän åt andra sidan, accepterar inte läget. Han stället krav på mig, gör jag du och så, så kommer han att lämna mig. Han käftar emot och när det blir något gräl bara lägger han sig ner och tjuter så allt tystas bara ner och ingenting blir löst.
Han kommer inte acceptera en kompisrelation trots sina könslor som hans bästavän, antingen är det allt eller inget för honom.
Och ja, jag gillar hans bästavän sådär lite bredvid, men det vet ingen om och det bör inte komma ut.
Jag vet inte hur eller vad jag ska göra, vilket beslut som är bäst.
Hur väljer man rätt sida i ett triangeldrama? Vad är egentligen "kärlek" utav dessa? Jag vill inte bara gå på magkänsla och göra det som känns st, vill ha lite baktanke och hjärna med i beslutet då jag vill ha något allt mer seriöst än en tonårsförälskelse. Hjälp!
Hellu