Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

är distans dödsdömt?

Skapad av hallonpaj123, 2021-06-20 19:12 i Kärlek & Relationer

3 545
2 inlägg
0 poäng
hallonpaj123
Visningsbild
Veteran 1 inlägg
0
Går rakt på sak. Jag har träffat en kille och jag har aldrig känt såhär förrut. Jag vet att det låter klyschigt, men jag vet att detta verkligen kan vara påriktigt.
Grejen är att han ska på utbytesår i 10 månader i höst (vilket är på andra sidan jorden). Vi kommer alltså inte kunna träffas alls, eftersom att vi båda pluggar och det kostar alldeles för mycket.
Frågan jag ställer mig själv är att om det ens värt att fortsätta? Jag är en person som aldrig velat ha distans innan, för att jag klarar inte av att gå för länge utan att träffa personen. Jag vill jättegärna att det ska fungera, men jag har ingen aning om hur man gör? Jag vet att han tycker om mig minst lika mycket som jag gör. Men distans känns som att betala en biljett direkt till hjärtesorg och lidande.

Någon här som har erfarenhet av distansförhållanden?

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

godis-apa
Visningsbild
P Modereringsansvarig 3 981 inlägg
0
Svar till hallonpaj123 [Gå till post]:
Jag har haft ett rätt långt distansförhållande och det är definitivt svårt - men absolut inte omöjligt. Speciellt när det är tidsbegränsat känns det spontant som att det blir lite enklare att försöka 'hålla ut' genom det, jämfört med om det är 'tills vidare' på obestämd tid.

Om jag tänker tillbaka på mitt distansförhållande så var det absolut så att känslor trubbades av lite. Det är klart svårare att hålla gnistan och magin igång när man inte kan fysiskt hålla om varandra och just avsaknaden av att fysiskt kunna röra vid varandra blir extra svårt om/när det skulle bli så att man hamnar i tjafs eller bråk. Även om man blir sams lämnades det åtminstone för min del lättare kvar spår av osäkerhet eller så när man inte kunde kramas och trösta varandra efteråt. Den fysiska närheten av en kram, eller lite mys lugnar och kan putta bort rätt allvarliga hjärnspöken som kan uppstå. Det kan göra otroligt ont att veta att personen man älskar är ledsen och samtidigt känna att man är oförmögen att hjälpa. Det är inte alltid som ord når lika bra fram, eller rör lika djupt inom en som bara en riktigt bra kram kan.

Rak, någorlunda ärlig och regelbunden kommunikation är såklart alltid viktigt, men just på grund av avsaknaden av det fysiska upplevde jag personligen att det under ett distansförhållande blev extra viktigt. Frågor eller tvivel kring tillit, i form av avundsjuka, eller att någon part känner sig åsidosatt eller liknande är sånt som lätt kan få känslor att spirala iväg.

Även om det kan vara ekonomiskt och tidsmässigt svårt att hitta tid för att träffas tycker jag absolut att det är någonting som är värt att åtminstone försöka göra. De gånger vi träffades blåste man åter liv i gnistan som kanske inte alltid brann lika starkt som man hade velat. När de digitala barriärerna revs blåstes det nytt hopp in i förhållandet och man påmindes om varför man faktiskt var tillsammans från första början. Den känslan och kärleken höll sig sedan kvar, långt efter man träffades sist och det var någonting man kunde försöka stötta sig lite på när saker var svårt.

Vill man kunna hålla ett förhållande igång över distans måste man lite kunna hantera svackor, dalar och whatever man nu kan möta. Man måste kunna ha lite förståelse eller överseende över att saker är och kommer vara svårt. Man måste förstå att det sker misstag och missförstånd genom digital kommunikation - och främst av allt måste man kunna åsidosätta tid för varandra. Jag kan inte poängtera det starkt nog, för det var just oförmågan att kunna åsidosätta tid, eller respekterande av åsidosatt tid som fick bägaren att rinna över för mig.

Jag kan ju tillägga här att min flickvän sedan 4 år tillbaka (ej distans) också går i tankar om att ta ett utbytesår någon gång under sina studier - och den tanken skrämmer mig absolut. Även om jag sedan tidigare är otroligt less på distansförhållanden tror jag absolut att vi skulle klara oss igenom det, om hon nu faktiskt skulle åka iväg på ett utbytesår, men mycket av det här bygger ju på att det dels är tidsbegränsat, och dels att vi har en väldigt stadig relation, med väldigt bra kommunikation.

Even boys have something to say if you listen long enough


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » är distans dödsdömt?

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons