För enligt Facebook ska mannen hitta kärleken
Skrivet 2014-04-16 av keinanen P33
3 599
Keinanen har tröttnat på alla dejting- och bluffannonser som snurrar runt på Facebook i veckans krönika.
Mitt i mitt scrollande bland mina tonårsvänner som lägger upp bilder hur sina barn tappert tar sina första steg. Och alla dessa like-törstande bilder på hur duktig man varit med att träna, laga mat eller att man är gravid - igen, så dyker dessa upp - dejtingannonserna.
Ryskor, muslimer, fula, vackra, nära, grannen. Ja, tydligen finns dessa just inne på min Facebook - kvinnor som söker män. Muslimska kvinnor som vill ha mig, ryskor som verkligen kan ge kärlek, riktigt fula kvinnor som ingen vill ha. Dessa typer är ute efter mig, just mig. Mitt i mitt scrollande stannar jag upp, läser annonsen, för att den är ju faktiskt riktad till mig. En kille på 23 år från Borås. Denna muslimska kvinnan är verkligen ute efter mig, det står ju så i annonsen.
Jag tänker inte så mycket mer på det, jag scrollar vidare och känner mig plötsligt tjock och ful när jag ser min vän som lagt upp en bild på sig i träningskläder och texten "60 min på gymmet, gott!".
Då börjar jag tänka på denna muslimska kvinnan som verkligen är ute efter mig och scrollar upp igen till annonsen i mitt flöde. Låter annonsen spegla mot mina ögon och jag känner hur jag känner mig fin och älskad, för hon vill ju verkligen ha mig.
Det går ett par dagar, jag märker hur mer och mer kvinnor söker efter mig. Nu är det inte bara den muslimska kvinnan, utan ryskor som är dejtbara, fula kvinnor som ingen vill dejta, folk som bor i min stad, till och med min granne söker efter min kärlek.
Helt plötsligt känner jag mig uppskattad, efterfrågad och älskad. Tänk att så många är ute efter just mig. Detta låter ju för bra för att vara sant. Ska jag våga att klicka mig vidare? Ska jag ta steget att bekräfta hennes sökan?
Jag smsar till min tjejkompis, hon brukar ge mig vägledning i livet. Vi bestämmer oss för att ta en kaffe. Jag berättar allt, hur kvinnorna flockas runt mig, hur eftertraktad jag känner mig. Hon stirrar mig i ögonen, tar en klunk av sitt kaffe med en gnutta mjölk i och säger att allt är en bluff.
Bluff säger jag, en bluff? Hon nickar till och säger:
- Tro mig, Marcus. På min Facebook ska jag bara banta, banta och banta, hade jag beställt hem alla dessa mirakelpiller som visas på min Facebook hade jag varit minst 50 kg lättare idag.
Jag känner mig blåst. Fast mest blåst ska företagen bakom dessa annonser känna sig som inte lyckades lura mig eller min vän in på något.
Men helt förkrossad åkte jag hem, tänkte på hur ensam jag blev. Påverkade av annonserna. För enligt Facebook ska männen hitta kärleken och kvinnor ska banta. Och på kuppen blir Facebook några kronor rikare.
Ryskor, muslimer, fula, vackra, nära, grannen. Ja, tydligen finns dessa just inne på min Facebook - kvinnor som söker män. Muslimska kvinnor som vill ha mig, ryskor som verkligen kan ge kärlek, riktigt fula kvinnor som ingen vill ha. Dessa typer är ute efter mig, just mig. Mitt i mitt scrollande stannar jag upp, läser annonsen, för att den är ju faktiskt riktad till mig. En kille på 23 år från Borås. Denna muslimska kvinnan är verkligen ute efter mig, det står ju så i annonsen.
Jag tänker inte så mycket mer på det, jag scrollar vidare och känner mig plötsligt tjock och ful när jag ser min vän som lagt upp en bild på sig i träningskläder och texten "60 min på gymmet, gott!".
Då börjar jag tänka på denna muslimska kvinnan som verkligen är ute efter mig och scrollar upp igen till annonsen i mitt flöde. Låter annonsen spegla mot mina ögon och jag känner hur jag känner mig fin och älskad, för hon vill ju verkligen ha mig.
Det går ett par dagar, jag märker hur mer och mer kvinnor söker efter mig. Nu är det inte bara den muslimska kvinnan, utan ryskor som är dejtbara, fula kvinnor som ingen vill dejta, folk som bor i min stad, till och med min granne söker efter min kärlek.
Helt plötsligt känner jag mig uppskattad, efterfrågad och älskad. Tänk att så många är ute efter just mig. Detta låter ju för bra för att vara sant. Ska jag våga att klicka mig vidare? Ska jag ta steget att bekräfta hennes sökan?
Jag smsar till min tjejkompis, hon brukar ge mig vägledning i livet. Vi bestämmer oss för att ta en kaffe. Jag berättar allt, hur kvinnorna flockas runt mig, hur eftertraktad jag känner mig. Hon stirrar mig i ögonen, tar en klunk av sitt kaffe med en gnutta mjölk i och säger att allt är en bluff.
Bluff säger jag, en bluff? Hon nickar till och säger:
- Tro mig, Marcus. På min Facebook ska jag bara banta, banta och banta, hade jag beställt hem alla dessa mirakelpiller som visas på min Facebook hade jag varit minst 50 kg lättare idag.
Jag känner mig blåst. Fast mest blåst ska företagen bakom dessa annonser känna sig som inte lyckades lura mig eller min vän in på något.
Men helt förkrossad åkte jag hem, tänkte på hur ensam jag blev. Påverkade av annonserna. För enligt Facebook ska männen hitta kärleken och kvinnor ska banta. Och på kuppen blir Facebook några kronor rikare.
superawesome - 2014-04-22 18:05 - Svara
Är den inte bara vinklad för det var en man som var online och såg reklamen?
Dno om det är tvärtom.
keinanen P33 från Borås - 2014-04-22 19:40
Vad menar du?
superawesome - 2014-04-22 20:27
Att reklamen är skräddarsydd för män, kan ha missförstått hela grejen dock
superawesome - 2014-04-22 20:27
För enligt Facebook ska männen hitta kärleken och kvinnor ska banta.
Det jag menade lite, men my bad nvm
keinanen P33 från Borås - 2014-04-23 05:30
Jepp, det hela krönikan går ut på att man inte ska tro på allt och det finns faktiskt folk som går på detta tyvärr. Så hela krönikan är skriven med glimten i ögat men med samtidigt en poäng :)
LillVispen F34 från Göteborg - 2014-04-21 22:48 - Svara
Sinnes!