Jag hävdar att artificiell intelligens är exempelvis datorer, eller något annat av människan skapat, som uppvisar ett scient beteende. Det skulle innebära datorer, eller organismer, som kan tänka själva, lära, och exempelvis uttrycka känslor, eller till och med känna. Det jag syftar på är främst system med en hög grad av science, i stil med det mänskliga medvetande eller därutöver.
Personligen hävdar jag att vi kommer kunna se en allt mer omfattande artificiell intelligens i vårt samhälle under de närmsta årtiondena. I dagsläget har vi exempelvis robotvetenskapsmän, kapabla att analysera stora dataset och hitta kopplingar som undgår mänskliga vetenskapsmän, och därefter föreslå nya experiment. Mer om det finns att läsa här:
http://www.wired.com/wiredscience/2009/12/download-robot-scientist/
Vi har även koncept som algorithm art och generative art, där algoritmer eller program skapar konst. Ett exempel på det har vi här:
Men, varför intresserar då AI mig? Det jag finner mest fascinerande är den påverkan som det skulle kunna ha på vårt samhälle. Om möjligheten finns att skapa datorer som är fullständigt tänkande, och om vi redan idag har datorer som kan se samband och föreslå experiment som undgår oss människor, hur lång tid lär det då ta innan den mänskliga kreativiteten är överflödig för att skapa, och för att föra den tekniska utvecklingen framåt? I en inte allt för avlägsen framtid är det fullt möjligt att användandet av mänsklig kreativitet och mänskligt arbete i en skapande process inte ses som nödvändig. Ytterligare lite längre fram är det möjligt att den rent av ses som en stoppkloss, ett farthinder, i en skapande process, då vi helt enkelt inte kommer att vara kapabla dels till att hålla reda på den information som en dator kan hantera, och dels att kombinera koncept och se mönster. Om även produktionen i framtiden automatiseras, är det möjligt att den framtid vi har att vänta oss, är en framtid där mänskligt arbete är överflödigt, då man kan tala om en 0-timmars arbetsvecka. En automatiserad produktion lär förmodligen inte ligga särskilt långt bort det heller, om man tar en titt på hur dagens robotteknologi utvecklas.
Förutom den implikationen uppstår en del etiska dilemman, främst om datorer har känslor, eller möjligheten att simulera sådana.
När båda parterna på bilden ovan är kapabla att känna, är det då moraliskt försvarbart att skrota datorn? Hur hanterar man en dator som är depressiv, men vägrar att se det som ett fel i hur den programmerats? Mängden dilemman kan ses som oändliga.
Nu är jag intresserad av vad ni har för synpunkter på det här. Är framtiden jag beskriver möjlig? Hur hanterar vi det? Någon som ser några vidare, möjliga implikationer på samhället, eller för individen? Alla tankar är varmt välkomna.
FI 2014 - Ut med rasisterna, in med feministerna!
