Jag har flickvän sedan 2 år tillbaka.
Hon gillar verkligen när jag är hos henne, om hon fick bestämma så skulle jag flyttat in hit på heltid.
Hon bor hos sin mamma, och ytterst lite hos sin pappa.
Jag bor hos min pappa.
Min flickvän har lite psykiska diagnoser, hon har inte gått färdig skolan och just nu har hon ingen sysselsättning.
Jag har tagit studenten för något år sedan och är arbetssökande. Jag har förnuvarande sysselsättning via AF, som mestadels endast slukar en massa av min tid.
Jag har börjat själv plugga på programmering då det är något jag tror på. Ganska precis bestämt mig för att börja lära mig det och sedan kanske söka in på universitet.
Det är så att jag känner mig tvingad ibland av att vara hos flickvännen. Min flickvän kan inte sova själv, hon är mörkrädd osv. Hon klarar helt enkelt inte av att vara själv.
Flickvännens mamma har en pojkvän som bor i en stad några mil bort och hon brukar åka dit och det menas då att jag blir tvungen att vara hos min flickvän då min flickvän som sagt inte kan vara själv.
Jag är helt enkelt mer hos min flickvän än vad jag är hemma hos pappa.
Min flickvän vet om att jag vill vara hos pappa, har förklarat att jag trivs mest hos honom, har ju bott där hela mitt liv samt känner jag ofta att jag behöver vara ensam och ha min egna tid. Speciellt nu när jag även tänker börja lära mig programmering då jag har lite problem att koncentrera mig när folk stör mitt i allt m.m.
Sedan känner jag att jag och farsan glider ifrån varandra. Han hade en tjej men det har tagit slut mellan dom för några få månader sedan.
Nu idag så började jag och flickvännen småplanera lite om vart jag ska vara de kommande dagarna, som vi brukar göra. Flickvännen är inte hemma just nu, jag är själv hos henne men hon kommer väl snart.
Flickvännens mamma skulle iväg imorgon, och imorgon ville jag hem då jag annars inte kommer kunna vara hemma nå mycket alls i veckan.
Och då har tydligen flickvännen och hennes mamma haft en troligen livlig diskussion och flickvännen därefter SMS:at tillbaka till mig att vi skiter i detta och att jag kan vara hemma hur mycket jag vill och att hennes mamma är less på vårat tjafs (ja, det blev tjafs tydligen då jag protesterade och vill vara hemma hos pappa).
Får se vad det blir sedan.
Saken är att jag skulle vilja ha lite yttre åsikter om detta.
Det känns som jag blir mosad från alla håll och kanter. Som att vad jag än gör så blir det fel.
Om jag låter min flickvän bestämma över mig såhär helt och hållet nästan, så känns det som jag sviker min pappa på något vis, och jag glider mer ifrån. Samtidigt som jag inte kommer så mycket längre i livet om jag ska vara arbetslös och inget nytt lära eller så.
Men sedan om jag säger skarpt nej till flickvännen och så, och är hemma mer osv, så blir det bara problem i relationen, för då blir det bara en massa tjafs som det nu blivit.
Känns nästan faktisk som jag ibland är tvingad att vara barnvakt till flickvännen. Menar att direkt hennes mamma far iväg så måste jag vara hos min flickvän, då hon inte vill vara själv samt inte kan sova själv.
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
