1992 i Missourie så hjälpte en en kyrklig terapeut, Beth Rutherford att skapa falska minnen kring ett övergrepp gjort av hennes far som var pastor. Hon skulle även ha tvingats till abort av hennes far.
Detta övergrepp hade aldrig ägd rum utan var ett falskt minne Beth hade skapat sig med hjälp av terapin. Detta eftersom man kunde med teknisk bevisning visa att hon aldrig varit gravid.
Terapeuten stämdes därefter på 1 miljon dollar 1996.
Men hur hade hon kunnat skapa sig dessa minnen? Hur kunde hon sedan efteråt se skillnad på det falska minnet och de sanna minnena? Eller tror ni hon bara hittade på för slippa dömas själv?
Loftus gjorde en undersökning då hon lät folk se ett klipp och sedan återge efter frågor vad de hade sett. Beroende på hur frågorna ställdes så kunde de plantera in falska minnen så att de kunde se en lada fast det inte funnits någon eller Minnie Mouse istället för Mickey Mouse.
Så vad tror ni? Finns det flaska och sanna minnen eller är våra minnen det som leder oss bäst till sanningen?
Personligen tror jag att man kan inplantera minnen, speciellt om det redan hänt något traumatiskt som hjärnan har svårt att greppa, att då skapa ett falskt kan i sig vara lättare att hantera än ett minne som är skapat ur verkligheten. Om nu det finns. Vi kanske automatiskt modifierar alla våra minnen att passa situationen.
Detta gör utredningar av våldtäkter och misshandel mycket mer komplicerat om man inte har tekniskt bevisning utan ord står mot ord.
Vems minne ligger närmast sanningen?
http://faculty.washington.edu/eloftus/
http://en.wikipedia.org/wiki/Misinformation_effect
http://faculty.washington.edu/eloftus/Articles/psytoday.htm
h
