Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Hur lång tid tog det för er att få bort känslorna?

Skapad av Oliveran, 2009-11-28 00:13 i Kärlek & Relationer

5 484
118 inlägg
1 poäng
SheDevil
Visningsbild
37 Kristianstad Hjälte 5 978 inlägg
0
Svar till Oliveran [Gå till post]:
Jadu, det där vet jag inte riktigt. Jag har den erfarenheten att ju mindre sex = sämre förhållande (därför tror jag på mycket sex, men utan att det blir för mycket så att man tröttnar, vad sen är för mycket är upp till var och en att bestämma). Men självklart finns det de som mår bra av avhållsamhet. Men vem har sagt att ett förhållande inte kan vara både för kärleks skull och för sexet? För mig är sex något av det högsta man kan göra med en partner man verkligen älskar.


Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

Fishie
Visningsbild
F 34 Linköping Hjälte 4 782 inlägg
0
Förlorade min kompis i dödsfall för ca 2 år sen , inte över det än .
Men de kompisar jag förlorat fast de lever ? Vet inte , jag glömmer dom fort .
De förhållande som spruckit , ptja , första killen tog det kanske en vecka sen var allting chill .
Den andra som höll betydligt längre tog det en himla massa tid , och smart som jag var så träffade jag honom för ett par veckor sen , så jag är i samma jävla sits igen , om man säger så <;

mentalt sjuk ๏̯͡๏)

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Fishie [Gå till post]:

Jag är glad över att det aldrig hänt mig, skulle nog bryta ihop länge då. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Hoppas du lyckas komma över det.
Okej, man släpper väl olika snabbt, helt enkelt.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till SheDevil [Gå till post]:

Iofs, det beror ju på per individ/par. Njutning och kärlek är ju också två olika saker, förhållande är man inte i för att man tycker det är tråkigt, jobbigt och liknande.


Svar till comoncomon [Gå till post]:

Äh, folk flyr av att se mig :) Dessutom är det väl så att dom flesta gillar inte mig heller, så är det. Få kompisar, många gillar inte heller att prata med migoch jag öppnar mig nästan bara på MSN, för att jag inte vågar/vill verka svag som person :P

You're my boo! ~

SheDevil
Visningsbild
37 Kristianstad Hjälte 5 978 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Naturligtvis är det olika för alla. Vad jag tycker är sexlöst kan du tycka är ett helt normalt och tillfredsställande sexliv, till exempel.

Och nej, jag skiljer inte jättemycket på njutning och kärlek, inte när jag är i ett förhållande. Ty för mig är det en självklarhet med sex och njutning i ett förhållande, och jag kan inte leva i ett sexlöst förhållande (igen). Jag är en väldigt sexuell person, men även där är ju folk olika.

Självklart är man inte i ett förhållande för att det är jobbigt/tråkigt, det vore ju ren idioti.


Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till SheDevil [Gå till post]:

Ho, blev, som man säger, *playad*, i nästan ett år! Kul att vara grymt kär och sen bara...*Nä, jag har aldrig ens varit kär i dig. *Lämnar en**
Yay? Förstår inte hur hon orkat. Gillade hon mig inte kunde hon sagt det direkt?

You're my boo! ~

SheDevil
Visningsbild
37 Kristianstad Hjälte 5 978 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Jo, hon kunde varit ärlig och sagt det direkt om det nu var så, vilket det dock inte känns som. Känns snarare som att det var då hon lurade dig. För att ta den lättare vägen ut, för sig själv. Eller så blev du playad, men ett år är jävligt lång tid, är man bara ute efter att leka runt lite stannar man sällan så länge med en person.


Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till SheDevil [Gå till post]:

Hon sa först, att hon blev kär i mig. Det gick ett tag, började falla för henne. Vi blev ihop. Ett år senare, sa hon att hon aldrig gillat mig.

Finns inte så mycket att utnyttja hos mig, så jag ser inte poängen heller. Jag är inte särskilt rolig att utnyttja; bråkande, utbrända föräldrar med halvt städmani i en 180m2 tomt, med två systrar som aldrig är hemma så jag får göra allt, sen när jag ibland säger NEJ, att jag inte orkar, att dom har fel i något dom säger, så blir dom sura och allt är mitt fel.

JA, min äldsta syster gråter nu också, för att föräldrar kallar henne en egocentrisk egoist. PERFEKT? :) Meanwhile, så städar man (som vanligt), hör hur mor gråter och far vara fly förbannad. Jag har inte så mycket intressant över mig heller, + kärleksproblem = FAIL.
MED psykopatiska släktingar, en mormor som ingen orkar, död morfar och farfar är manodepressiv, båda hade jobbig uppväxt, far måste arbeta trotts att han är utbränd, annars skulle ekonomin totalt dö.

Nästan en TV-serie av det hela?

You're my boo! ~

SheDevil
Visningsbild
37 Kristianstad Hjälte 5 978 inlägg
0
Svar till Oliveran [Gå till post]:
Ska jag vara helt ärlig. Din familj skiljer dig inte nämnvärt ifrån mångas. Det finns nästan ett lik i varje garderob. Men i vissa finns det flera. Vad jag menar är att ingen familj är perfekt.

Och vad är det egentligen som får dig att tro att hon just utnyttjat dig, om det nu som du säger, det finns inget att utnyttja. Kanske hon visst tyckte om dig, men behövde ett svepskäl för att bli av med dig helt, för att hon inte orkade?

Kanske är det så att du helt enkelt ser dig som ett offer?


Annie
Visningsbild
33 Stockholm Hjälte 863 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Med min första pojkvän, ett år 8 mån, tog det typ två veckor. Men vi hade ett så dåligt förhållande så på något sätt kändes det bara bra att det tog slut.

Med min andra, vi var ihop 3 mån, har jag fortfarande inte släppt helt och det är 6 månader sen. Vissa sätter sig djupare i hjärtat än andra helt enkelt.

Annie
Visningsbild
33 Stockholm Hjälte 863 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Att tycka synd om sig själv såhär på Hamsterpaj är väl kanske inte så ok? Alla har problem som du, men folk visar dem inte. Alla skulle, precis som du, kunna göra en tv serie av sitt liv.

Ta inte illa upp, men livet är hårt. Riktigt, riktigt hårt. Och klarar man inte att gå vidare, och klarar man inte att leva i tuffa tider då måste du lära dig det nu! Att hamna i en depression kan förstöra så mycket, du kan få bestående men.

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till SheDevil [Gå till post]:

Jag vet, jag har sett mig som ett offer sen sexårs!
Jag kan ju jämföra det här läget med dom som inte har familj, ligger ute på gatan och kommer dö om tio timmar, också, såklart. Det beror på vad man jämför med, MEN, dom personer jag känner har aldrig familjeproblem? Utom Jonte, isåfall.


Svar till Annie [Gå till post]:

Sant. Aja, får hoppas jag lyckas hålla min käft stängd tills jag släppt känslorna :)

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Annie [Gå till post]:

Well, eftersom jag aldrig öppnat mig riktigt för någon som jag känner, i så kallat "IRL", så känns det bättre såhär. Dessutom vill jag inte göra det jobbigt för föräldrar.

Livet är hårt, ja. Mitt är väl betydligt lättare än många andras, som tur är. Jag orkar inte depression, det täcker man med spel 05:00 på natten och dricka cola genom pengar man tjänar ihop. :p

You're my boo! ~

SheDevil
Visningsbild
37 Kristianstad Hjälte 5 978 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Alla, i princip har sina familjeproblem, sen är det skillnad om man väljer att skylta med det eller inte.

Så länge du fortsätter se på dig som ett offer så kommer du inte komma ur det. Visa dig stark, orka kämpa för ett bättre liv och inse att allt inte är skit, även om det kan känns så för stunden. Och orkar du inte ta tag i det själv, sök hjälp hos en psykolog eller kurator. För ju längre tid det går desto djupare kommer rötterna gå och till slut kommer du vara helt fast.


Annie
Visningsbild
33 Stockholm Hjälte 863 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Du väljer inte att få en depression eller ej.

Många föräldrar slår sina barn, trots att det inte är lagligt. Många misshandlar sina barn både psykiskt och fysiskt varje dag. Vissa invandrarbarn lever ett riktigt hårt liv i det svenska samhället när föräldrarna lever i sin gamla kultur. Vissa har föräldrar som är alholoister. Men alla håller käft, ingen ringer BRIS och ingen anmäler sina föräldrar.
Majoriteten av de här barnen hamnar i en depression. Jag uppmuntrar dig bara att TA HAND om dig själv istället för att sitta och tycka synd om sig själv och gråta över gamla minnen.

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Annie [Gå till post]:

Gråter inte över gamla minnen. Jo, när en person stack från mig, annars inte.
Nej, man kan inte välja det. Men jag kan ju bara sitta och tycka synd om mig själv, men det orkar man inte.

Det är nog OTROLIGT svårt att våga ringa och anmäla sina föräldrar. Inte bara att barnet är otroligt rädd för föräldern, utan även för vad som ska hända med dom efteråt. Jag är sannerligen glad som har åtminstone vettiga föräldrar. Dom vågar inte säga något. Jag vågar inte heller säga något, iaf inte om jag vet att det inte finns någon som har något speciell makt över läget.


Svar till BaraDin [Gå till post]:

Det går över. Det har inte ens gått ett halvår för dig, det är normalt. :)

You're my boo! ~

Annie
Visningsbild
33 Stockholm Hjälte 863 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Du sitter inte och gråter över gamla minnen? Men vad är det här om du inte gör det? Du kanske inte gråter, bokstavligt talat, men du sitter och ältar gamla minnen.
Och du sitter ju och tycker synd om dig själv i och med att du drog det där med hur du har det hemma. Vad förväntade du dig att vi skulle säga? "Awww stackars dig". Nej. Folk har överlevt värre så tyvärr är det inte så allvarligt som jag tror du inbillar dig att det är. Jag känner många som gått igenom stora livskriser, och fortfarande klara sig bra. Och då gör du också det!

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Annie [Gå till post]:

OnT: Hur lång tid tog det för dig att glömma bort en vän/gammalt förhållande?

Nej, jag glömde helt bort topic, jag gillar inte (oftast) när folk tycker synd om en. Visserligen kan man känna empati, men att notera det är bara...ja, jobbigt.

Själv har jag inte livskriser, direkt. Visserligen jobbigt i familjen ofta, men...så länge jag överlever, har någon vän kvar och familjen vid liv, så.

You're my boo! ~

Annie
Visningsbild
33 Stockholm Hjälte 863 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Men varför ältar du om allt här då? :P

Nej, du har inte en livskris, men de kommer komma. Man får bita ihop och le som alla andra gör.

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till kokainflingor [Gå till post]:

Jag är fattig, så.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till kokainflingor [Gå till post]:

De är beroendeframkallande, underbara, charmiga, snälla, bra på att trösta, som man kan prata om det mesta med, dessutom har enligt tester högre IQ än oss pojkar/killar/män. Man blir addicted.

Alla jag gillat (två stycken, en lite halvt) har börjat på bokstaven A O_o Jag har kanske, utan att veta det, en A-fetish? Mums, insmörjda A ^___^

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till kokainflingor [Gå till post]:

He. Amanda, XXX (bör icke nämna namn), samt Amanda. :O

A-fetish ftw? o:

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

Så du bara...släppte, sedan brydde du dig inte längre? Som att alltihop var värdelöst skit som inte var värt att minas? :)

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

...Vart är emotions? Man dör ju fan när folk man älskar lämnar en. Hur kan man ta det...så lättvindigt? Det existerar inte ens i mina tankar att inte bli förjävligt sårad och ledsen om någon bara lämnar en sådär.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

Det är ändå inte att bara lämna, glömma och sådant. Man mår inte psykiskt bra av sådant, åtminstone inte jag.


Svar till someoneelse [Gå till post]:

Jag har känslor för många. Olika känslor, men dock känslor. Hade du testat vara helt nedkärad i en totalt underbar människa, hade du nog förstått.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

Beror på hur djupt personen sitter i dig.


Svar till someoneelse [Gå till post]:

Ifall du inte satsar, kommer du inte få något av det. Jag har lyckats hitta fantastiska vänner, samt sådana jag trott var vänner och folk som sårat för mig, ljugit för mig hela tiden etc., men när man hittar dom man älskar och vet att dom älskar en, är det värt alltihop.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

K, vi tar det på två helt olika sätt, ser det på två olika sätt. Jag undrar hur djupt du egentligen tar in personer? Hur djupt du vågar få in dom i ditt liv, det vill säga.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till roughie [Gå till post]:

Jag har aldrig riktigt förlorat en kompis på det sättet. Även om det är någon som glidit bort till en viss del, har jag alltid fortsatt vara kompis med dom. :)

Jag vet inte, men det verkar som alla vill avsluta på ett hemskt sätt, jämnt. Förlorat två kompisar, en som revs iväg och en annan som rev iväg. Det tär ju, klart det gör. Ena skildes jag från som bästa kompis, med alla minnen bakom oss. Andra tvärtom. Annars har jag bara väldigt djupa relationer. Är i princip beroende av dom. Det är särskilt tre stycken personer.

Sen tror jag inte man heller kan tänka på hur djupt det går, alla har olika gränser, olika djup på sina sätt, så...det går inte att jämföra. Vi är antagligen två väldigt, väldigt olika personer till både smak och personlighet. Vi kan inte jämföra oss på det sättet, helt enkelt.

You're my boo! ~

Oliveran
Visningsbild
P 30 Åkersberga Hjälte 5 719 inlägg
Trådskapare
0

Svar till someoneelse [Gå till post]:

Du beskrev det som att du bara tagit distans från allt.

You're my boo! ~

rawwr
Visningsbild
F 29 Stockholm Hjälte 5 676 inlägg
0

Svar till Oliveran [Gå till post]:
Det beror nog på, vad som hänt i förhållandet tror jag.
Men det kan jag nog chansa på, att om det vore jag, så minst ett par månader iaf..

http://vet.hut.nu/?id=8


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Hur lång tid tog det för er att få bort känslorna?

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons