Rätten till frihet kan väl förklaras utifrån Kants kategoriska imperativ, eller "behandla andra som du själv vill bli behandlad"?
Ska väl säga innan att jag inte är helt säker på det här, har inte läst på tillräckligt mycket men det borde se ut så här ungefär:
Premiss 1: Du blir kränkt när någon behandlar dig illa.
Premiss 2: Du erkänner därmed som ett skäl för att någon inte ska kränka dig.
Premiss 3: Du måste då, om du ska vara konsekvent, erkänna denna rättighet till andra individer.
Därmed blir det en naturlig rättighet.
Det ska ställas upp mycket elegantare än så där men grundprincipen i resonemanget är det samma som mitt halvkassa försök. :)