2013-03-14 23:07
Den traditionella kristna synen, att den enda sexualitet som var acceptabel var den som ledde till
fortplantning, var från början inte kristen utan
formulerades av den stoiske ilosofen Musonius
Rufus under första århundradet av vår tideräkning.
För stoikerna var sexualitet ett hot mot mannens
självkontroll – kvinnor ansågs inte ha någon till
att börja med – och måste begränsas så mycket
som möjligt. Denna tanke kom dock att bli oerhört
inlytelserik och bredde snart ut sig inom både
judendom och kristendom. Den kom också att
tolkas in i både Gamla och Nya Testamentet, fast
den egentligen inte inns uttryckt där. Det är också
ur denna tradition som tanken att homosexualitet
är mot naturen kommer, en tanke som har blivit
mönsterbildande för mycket senare teologi och har
gjort att homosexualitet kommit att betraktas som
en så oförlåtlig synd.
Greker och romare hade alltså inget problem
med homosexualitet (annat än som ett tecken på
omanlighet), och likadant är det i Bibeln. Förvisso
är sex mellan män förbjudet enligt Tredje Mosebok
men varken mer eller mindre allvarligt än sex med
en menstruerande kvinna. Det är i konfrontationen med den grekiska och romerska kulturen där
homoerotik mellan män spelade en viktig social och
politisk roll, som den judiska minoritetens sexualsyn kom i konlikt med det omgivande samhället.
Detta är förklaringen till de ställen i Paulus brev
homofobins historia 59
som tolkats som fördömanden av homosexualitet
(tydligast i Rom 1:26-29). Men homosexualitet är
fortfarande inte någon stor fråga för Paulus.
Vikten av kyskhet
Det betyder dock inte att Jesus, Paulus eller de tidiga kristna var några sexliberaler. Inom den tidiga
kristna rörelsen liksom inom judendomen var ett
av minimikraven för att räknas till den troende
gemenskapen att avhålla sig från otukt.
