Hejsan, kommer här igen med en ny dilemmatråd.
Varnar redan för en lång tråd eftersom det behövs endel rader för att kunna ställa min fråga.
Kort och gott," Har dålig psykisk hälsa och kan inte samsas med mina föräldrar, funderar på att träffa en socionom inom snarast för att jag ska kunna fortsätta mina intensiva studier."
Sammanfattning ^därruppe^ alltså.
Okej, men för er som gillar att gotta er i andras poblem eller inte har något emot att läsa lite tangentslag så varsågoda.
Bor i en villa på landet med en väldigt liberal inställd familj. "Du får bli vem du vill". Mamma,Pappa med fyra barn. Inga problem kan man ju då tycka, eller hur? Nåja. Dessvärre så har mina föräldrar en tendens att enligt mig tänka på sig själva mer än på sina barn. Såsom att investera i skidstuga, tomter och ouppklarade projekt. Detta kommer bli en viktig faktor längre fram i tiden.
Jag tänkte berätta lite mer om mig själv. Är 16 år gammal(kille om det spelar någon roll), Tränar aktivt, bra fysisk hälsa och gör bra ifrån mig i skolan. Jag går på Teknikprogrammet och kan inte direkt säga att det är det svåraste men det är enormt krävande. Ni som gått/går i gymnasiet förstår vad jag menar. Skolan är inget problem för mig eftersom att jag har mål om vad jag vill göra i livet. Skaffa en bra utbildning och ett bra betalt jobb och leva lyckligt. Det är målet iallafall. Men man kan väll säga att vågen sviktar inte riktigt åt det hållet än. Vi kan ju börja med att diskutera "leva lyckligt". Har gjort en tidigare tråd om någon vill ha lite mer bakgrund till detta.
http://www.hamsterpaj.net/diskussionsforum/ungdom/kaerlek_relationer/karleken-ar-dodsdomd/sida_1.php#post_4290407
Man kan säga att jag lever lyckligt men att jag samtidigt vill skylla på ig själv för att vara så självisk. En sammanfattning av mitt kärleksliv: Jag är olyckligt förälskad i den mest perfekta människan på Jorden men som också råkar gå i samma klass som mig och vi är väldigt bra vänner. Dock så har jag insett att det skulle aldrig bli vi eftersom vi båda är killar. Så jag vill inte såra honom genom att berätta för honom om mig. Men mitt själviska hjärta säger att du kommer ångra dig ifall du inte säger det någonsin. Så jag vill att han ska veta men ändå inte. Denna kärlek gör mitt liv redan till ett levande paradis men även ett levande helvete. Vilket ger sina biverkningar. Jag mår fruktansvärt dåligt över situationen. Och den är med mig som en skugga.
Nästa mål: "en bra utbildning". Är kanske ännu mer komplicerad än den tidigare. Med min familjs alla ouppklarade projekt så blir mina föräldrar mer och mer påminna om pressen ifrån dessa. Denna press för de över till sina barn. Vilket måste sätta till sin tid för att hjälpa mamma och pappa. Men den tid jag måste sätta till dras hela tiden från mitt studerande. Mina föräldrar klagar på att jag ändå sitter bara med datorn och spelar och chattar med mina vänner(som dessvärre bor långt ifrån mig). Jag sitter ju inte och spelar enbart för att slösa tid ifrån mina skolarbeten utan det är också ett sätt för mig att väga upp det dåliga i livet med det porsitiva. Vilken är en balansgång man måste följa. Häromdagen beslagtogs all min tekniska utrustning och ska jag vara ärlig så kändes det som en kränkning av min integritet.
Att på de sättet isolera mig ifrån omvärlden, ifrån mina vänner och även ta bort en säkerhet i mitt liv. Vilket är en av anledningen till att jag fick idén om att skriva den här tråden. Jag har problem med mina päron att vi inte tänker samma. Dom använder hela tiden ord som är nedvärderande såsom "korkad,puckad,knäpp". På något sätt fick de för sig att jag hade menat att dom hade varit dåliga föräldrar. Och för att ändra på min uppfostring och attityd så var det bästa att göra att konfiskera mina privata tillhörigheter. Men nu när de använder uttrycket "dåliga föräldrar" till exempel så får det mig att fundera på att det är ju faktiskt inte dem som har rollen som avgör ifall de spelar den bra utan dem som faktiskt tar del av konsekvenserna som avgör ifall någon är en bra förälder eller inte.
Jag kanske är en uppnosig, tyken, rebellisk tonåring men jag tycker inte det är rätt av en så duktiga föräldrar att kräva tid ifrån sina barn för deras egna intressen och sedan stänga ute dem ifrån all social kontakt med omvärlden. Jag ser det som ett brott. För med all press hemifrån så riskerar jag att inte klara av min utbildning och jag har inte tid att försöka hinna ikapp. Så jag måste ha en lösning.
Mina vårdnadshavare känner fortfarande inte till min hemliga förälskelse. Vilket sårar mig djupt varje gång de nedvärderar mig om att jag är "självisk och inte kan känna empati för andra". Men de vet ingeting om det. De kan inte fatta vilken overload av empati jag får stå ut med varje dag. Jag skulle kunna göra allt för den jag älskar och det gör mig så arg när de inte fattar vinken. Det ända jag kan säga är att "ni känner inte mig." Vilket gör mig ännu mer irriterad att de kommer med falska anklagelser som dom inte har någon aning om.
Jag står inte ut med min familj längre. Det är därför jag vill prata med en socionom så fort som möjligt. Jag vill ta upp ämnet om familjehem. Jag har ingen anning om hur det fungerar så ifall någon hamster därute vet hur hela processen går till hade jag varit evigt tacksam. Till exempel hur funkar omplaceringen, kan man välja eller blir man bara tilldelad ett hem. Tanken med familjehem i min situation är inte att försvåra för någon, utan att göra allas liv lättare. Min psykiska ohälsa påverkar allt vilket jag mår väldigt dåligt av. Och ett familjehem tror jag skulle kunna underlätta mitt liv med Bl.a. Bättre väg till skolan(förlorar runt 15 timmar i veckan bara på att pendla.), slippa det negativa ifrån mina föräldrar, ge dom utrymme att göra klart sina projekt utan mig som tyngd, mina studier skulle blomstra ifall det inte fanns så mycket press runt om som bryter ner mig.
Jag tackar än en gång ifall du orkad läsa igenom denna vidriga spallt av oändlig text.
Vad tycker ni? Ska jag försöka på det bästa alternativet jag vet eller har du en egen tanke. Otroligt tacksam för reflektioner.
~S
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!