Jag är näst yngst bland mina fyra syskon. Och det funkar hur bra som helst för det mesta, det har varit småbråk då och då. Syskonkärlek som en del kallar det :)
Men nu har det börjat gå över styr! Min storebror fyller 18 och vi har verkligen glidit ifrån varandra. Jag tycker det är riktigt tråkigt!
Han stör sig verkligen på allt jag gör, precis allt! Det finns ingenting han uppskattar med mig längre. Jag förstår att man inte alltid kan vara sams och att det här med bråk hör till, men det här är bara fel.
Så fort jag öppnar munnen så är det jag säger felfelfel ?
Det enda han kan säga till mig är en massa hårda ord som sårar oehört.
Han kanske inte förstår att han sårar mig och det känns inte som att det är någon idé att ens försöka prata med honom om det.
Han kommer troligen komma med nån idiotisk kommentar och få mig att känna mig ursel igen -.
Vad ska jag göra egentligen ? Min egen bror får mig att känna mig helt kass ? Borde inte han ställa upp på mig egentligen, vi är trots allt syskon..
Jag skulle aldrig vilja honom något illa! Men han verkar verkligen inte vilja annat än att jag försvinner från denna planet.
Så himla jobbig är jag faktikst inte :/
If you fuck with me, I'll fuck you back !
