Ni kan omöjligt ha missat det, playstationgenerationens konstanta sökande efter stimuli. Visst, tidigare generationer har också sökt efter stimulans men inte lika desperat som dagens generation. Vart man än går hittar man en liten subkulturist med hörlurar i öronen, hemma vid datorn lyssnas det också på musik, många sover nog tillochmed med musik (visst, vi utesluter mycket med lurarna också). Under många tysta timmar har jag funderat över detta, det kan ju omöjligen vara bra för vårat fortsatta liv.
En vanlig människa behandlar enormt många sinnesintryck varje dag, utan musik och teknik, om man dessutom lägger till dessa två så har man ett enormt överskott på intryck. Är detta positivt eller negativt för våra små hjärnor kan endast framtiden berätta (möjligtvis någon vetenskapstidning med ett sug på att sälja lösnummer).
Några konsekvenser som jag tror är fullt möjliga:
-Vi utvecklas och kan hantera enormt många intryck, utvecklingen fortsätter och vi blir tillslut stephen hawkings.
-Vi blir socialt inkompetenta, totalt avskärmade från allt vad dialog heter.
-Vi blir dummare då vi bara utsätter våran hjärna för fördummande musik istället för att föra givande dialoger med andra.
-Den konstanta magnetismen nära hjärnan skadar oss allvarligt och "fall out boy" blir våran undergång.
(Eller så händer ingenting och världen fortsätter snurra)
Värt att tänka på nästa gång ni slår på mp3n för att hämta posten...
Vad tror ni? Är konstant musiklyssnande skadligt för oss eller svamlar jag bara?
(Värt att tillägga: jag är också en mp3 slav, tro ingenting annat nu)
bitch please