Under veckan som gått har jag tillbringat min tid i Stockholm på Gymnasiemässan i Älvsjö, representerat en skola som för mig betyder väldigt mycket.
Jag och mina skolkamrater har under den här tiden givetvis tagit oss tid att under veckan som varit kolla in alla andra gymnasierna som vi kunde hitta på mässan och efter ett tag insåg vi att vi var som mest nyfikna på Lundsbergs Gymnasiet i Värmland.
Efter många om och men tog vi oss till deras monter för att prata lite, internatskolor emellan.
Hade media påverkat hur många som verkade intresserade? Vad trodde de? Hade media rätt? Hur gick de för dem?
Vi gick helt enkelt dit och lyssnade ihärdigt på deras prat, som jag tyckte var väldigt intressant. På något vis vill jag se det från två håll, ta deras svar och medias svar med en nypa salt, se vad som händer och så vidare.
Mina funderingar går till hur det faktiskt är på internatskolan i Värmland? Jag studerar själv på en internatskola i gymnasieform, dock helt utan riksintag och en möjlighet att söka inackorderingstillägg, trots min väldigt unika utbildning jag får inom räddning, till skillnad från Lundsberg som bara är en vanlig gymnasieskola med internat, dock antagligen lite tuffare än många andra skolor. Men min nyfikenhet fortsatte och jag började läsa runt lite i deras monter.
De gav oss bra svar på våra funderingar, de berättade exempelvis att de yngre eleverna dukade fram i matsalen, att de var en självklarhet.
Jag kan känna att man kan se det på två olika sätt, både att det är skönt att vila lite i trean, men samtidigt är det väl ens eget ansvar att duka fram sin tallrik? Så väldans jobbigt är det inte?
Läste lite på hemsidan ikväll av ren nyfikenhet och kunde inte låta bli att dra paralleller till min egen skola. Det låter lockande med ett aktivt idrottsliv, det låter skönt med stöd i ämnen och att alla måltider ingår på skola, men dock tar de närvaro på när man äter. Men så har inte jag det. Jag lär mig hur tvättmaskinen fungerar, laga mat och städa. Hos mig finns det ingen personal som städar köket, jag får själv ta mig till den aktivitet jag vill hålla på med och framförallt har jag ingen övervakning över om jag äter middag eller inte. Det är ingen som säger åt mig vad jag får göra eller inte, när jag ska sova eller när jag ska gå upp. Givetvis tar de närvaro i skolan, som man ska göra. Men min fritid är just det, min fritid.
I media har det tagits upp om kamratuppfostran, de äldre eleverna på skolan har mer makt än andra, rätt till bättre rum, rätt till att rätta andra elever och har lösare regler än de yngre.
Man gör skillnad på folk och folk på skolan, vem som är vad och vem som har vilken makt.
Mina funderingar vandrar då till min skola, där det i princip inte förekommer mobbing, det finns inga elever som sitter över andra och de tjugotre eleverna jag bor med, de är min familj och jag vill inte byta ut dem för något alls. Det finns ingen som går i ettan, tvåan eller trean, vi har olika lektioner, läser olika ämnen i olika perioder, en del går, andra stannar kvar.
Jag undrar vad människor tänker, vad folk får för insikt och hur man kan vilja gå på en skola som Lundsberg? Det lockar med en finare skoluniform än vad jag har kanske, med en dyrare hyra, nyare möbler och mat som ingår i kostnaderna. Men vart tar friheten vägen? Gemenskapen och acceptansen? Allas rätt till lika värde?
Dela gärna med er av era tankar kring internatboende, vad ni hört och läst kring skolor med internat och hur ni själva skulle vilja ha det.
Av ren nyfikenhet, skulle ni kunna tänka er att gå på Lundsberg?
Personligen tror jag att det faktiskt skulle kunna vara en utmaning, dock en rolig och intressant sådan.
Vad pluggar ni och varför? Har media påverkat er skola pga av de som hänt Lundsberg?
http://vet.hut.nu/?id=8