Jag är väldigt intresserad av alla ämnen som rör sömn. I detta ingår då även sömnparalys, vilket jag dock endast varit med om det två gånger.
Kort sagt så går det hela ut på att hjärnan stänger av kroppen och ställer in den på att somna, medans hjärnan själv är vaken. Detta gör att man inte kan röra sig, medans hjärnan fortfarande uppfattar rummet man är i och man tänker klart.
Eftersom drömläget i hjärnan då är påslaget, så ser man det man drömmer om, men i vaket läge samtidigt som man inte kan röra sig. Många ser människor, djur, gestalter, "rymdvarelser", föremål som inte finns, osv. som rör sig vid deras säng. I lite mer sällsynta fall så pratar även varelserna med dem.
Att man inte kan röra sig medans man ser människor och liknande som inte borde vara i rummet, gör att det vanligaste är extrem panik. Det hela slutar oftast inom 20 sekunder då hjärnan "slagit igång" kroppen igen.
Har någon av er varit med om detta, och kan berätta om upplevelser?
Det låter ju vettigt att jag själv berättar om min upplevelse först, så det gör jag.
Jag gick och la mig som vanligt sist av alla i familjen. Hade dörren öppen ut mot resten av övervåningen, som jag brukar. Plötsligt då jag nästan höll på att somna, så kände jag att jag inte kunde röra kroppen. Tog bara någon sekund innan jag såg någon form av musliknande varelser (Kanske 15 cm höga) en bit in i mitt rum från dörren. Såg hur de gick in i någon form av dammsugeliknande grej, och nästan svävade ut ur rummet mot övervåningen.
Vid det laget var jag riktigt jävla nervös, det hela såg lika verkligt ut som om det faktiskt var där. Det är dock några år sedan, så har glömt detaljer.
När jag återigen kunde röra mig en stund senare, så gick jag (Grymt svettig) ut ur rummet och tittade om det faktiskt varit något riktigt. Som man kan tycka självklart i vaket läge så var det inga "mössliknande varelser" där, och jag gick med viss motvilja tillbaka och la mig igen.
Den andra gången var när jag höll på att vakna på morgonen. Kände återigen hur jag kunde tänka klart, men kunde inte röra mig. Såg min fader gå in i rummet och säga "Frukosten är färdig". Jag kunde inte röra på munnen och säga något, utan såg honom bara gå ut igen. Detta var ju dock inte vidare otäckt då jag visste att min far var där, så jag höll mig ganska lugn. När jag några sekunder senare kunde röra mig, så gick jag direkt ner till köket. Där stod min pappa och hade redan ätit, och han hade inte varit uppe på mitt rum.
Detta är de enda gångerna jag varit med om, och jag är innerligt glad att jag inte sett något obehagligare än så. (Vissa ser döda släktingar, osv.)
Ni får gärna också ge er åsikt om sömnparalys överhuvudtaget. Ni behöver dock inte ge kommentarer likt "Spöken finns inte", eftersom detta inte handlar om annat än klar vetenskap.
Folkhjälte och människoson. Lever i sus och dus, kommer dö i hemska smärtor.
