Det är så här att jag har en vän som jag verkligen super gillar och har de flesta gånger väldigt roligt och bli väldigt roliga minnen man skrattar åt efter 1 år och mera.
Jag har frågat väldigt många av mina vänner om de är "okej" att göra så här eller bli sur på något sånt här, jag litar på deras åsikter absolut och jag har pratat med henne om detta tusen gånger men hon lär sig inte.
Jag kan nog tro att ni med tycker att hon är inget att vara med men jag berättar vad hon har gjort så ni fattar min sits :
Hon bad sin bror hemma henne i en bil på andra sidan huset, tar en kvart att gå till min buss därifrån. Jag tyckte att han kunde åka där min buss går så slipper jag gå så lång omväg. (Vi hade festat och klockan var rätt sent)
Jag väntade med henne på hennes bror och sedan fick jag vänta rätt länge på min buss.
Jag fick en oväntad räkning av henne för att hennes pappa hade hämtat mig så många gånger. Förstår att det kostar att åka och lämna absolut men att säga "Nu har du åkt med oss så och så många gånger och det blir" Tycker jag är knas då kommer ju min pappa bli miljonär så många gånger han lämnat och hämtat mina vänner.
Jag har jobbat med ett mindre jobb och då såg hon/jag sa vad jag hade fått för "lön" då sa hon att då kan du betala donken för mig eftersom du har fått lön
Hon har en egen häst som hennes pappa betalat för och det kostar rätt mycket med att ha häst och tänk om jag själv skulle vilja ha en egen häst då räcker inte ens den lönen till .. (Hon var verkligen allvarlig med detta, det var alltså inget skämt)
En annan vän till mig föreslog att vi skulle festa ihop och då frågade jag denna vännen om hon ville med och det ville hon, festen blev dock inställd och det sa jag till henne och att jag skulle istället vara med den vän som hade föreslog att vi skulle festa men sa att hon gärna med kunde komma med.
Hon blev så sur att hon avslutade vår vänskap.
Vi blev vänner om och om igen, det kunde vara att hon blev sur på något man sagt/gjort och så var vår vänskap avsluten men hon kom tillbaks skriv fina långa inlägg på facebook till mig och eftersom jag hade så galet kul med henne så kunde jag inte bara lämna henne.
En annan gång var jag med mitt andra tjejgäng hon känner de här personerna ytligt och hon sms:a och frågade vad jag gjorde och jag sa vad jag gjorde. Sedan frågade hon mig om jag ville med och träffa hennes dejt och det är klart jag ville de, men jag var ju upptagen. Jag sa att jag inte kunde och hon blev arg för att jag inte kunde träffa henne och frågade om jag ville avsluta vår vänskap bara för att jag inte kunde träffa henne.
Det är några saker hon har gjort under vårat år tillsammans, vi har känt varann i 3-4 år kanske.
Det sista vi blev ovänner för var att vi skulle göra något som vi hade pratat om rätt länge och båda tyckte det var kul. Vi hade alltså inte bestämt någon datum eller när vi skulle göra detta det var bara prat om detta. Hon sms:a mig och frågade om vi kunde ses och det kunde jag vi småpratade lite om allt möjligt och så kom det upp till att göra detta och jag hade börjat tveka lite att göra detta och det sa jag och jag sa vad andeledningen var då ville hon inte träffas mer den dagen, typ som en hämnd för att jag hade ändrat mig. Det är väl ändå min kropp och jag får väl säga nej det jag inte trivs med längre. Jag kan väl ha ändrat min åsikt på bara en minut t.ex? Jag kan ändra mig när som?
Men det tyckte inte hon och då orkade jag verkligen inte att vara vän mer med henne.
Mitt problem med allt det här är att jag vill ha hennes om en vän mot alla odds men det är väldigt jobbigt att hela tiden känns som jag gör fel.
Jag har såå roligt med henne hon är nog den som tar andra plats med roliga vänner. Jag vet att jag inte kan ha henne som vän.
Vad ska jag göra för att ändra mig och se att det inte är värt att kämpa för?
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
