De mest ikoniska filmerna från 70-talet
Skrivet 2014-03-19 av dipti P28
Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979)
Kapten Willard (Martin Sheen) får under Vietnamkriget får i uppdrag att söka upp och döda Överste Kurtz (Marlon Brando). Kurtz, som på papperet är fullkomligt lysande på alla sätt och vis, har av någon anledning tappat förståndet, flytt ut i djungeln, och förställt sig själv som en gud bland ursprungsbefolkningen. På den långa vägen dit träffar Willard många olika människor och har gott om tid att tänka över sitt uppdrag.
Inte en stereotypisk krigsfilm, fokus ligger mer på Willards resa än explosioner och pangpang. Härlig atmosfär som på sätt och vis känns overklig. Marton Brandos karaktär byggs upp mästerligt, och trots att han bara får ca 10-15 minuter i filmen som är över 2 timmar så är han ändå närvarande hela filmen. När han väl introduceras så blir man inte besviken!
Citat: Oavgjort mellan "I love the smell of napalm in the morning" och "The horror... the horror..."
Taxi Driver (Martin Scorsese, 1976)
Travis Bickle (Robert De Niro) är en knepig Vietnamveteran som inte kan sova på nätterna och tar ett jobb som taxichaufför bara för att fördriva tiden. Som taxichaufför får han se de slummigare områdena av New York och de typer av folk som rör sig där under nätterna. I filmen får vi följa hans tankar och hur han förbereder sig för att eventuellt ta lagen i egna händer.
Denna klassiska karaktärsstudie är en av mina absoluta favoritfilmer. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är, men stadsmiljön känns oerhört verklig. Nattscenerna ser grymt bra ut! Filmmusiken är också väldigt välgjord och lyckas pricka stämningen utmärkt.
Det som verkligen bär filmen är dock Robert De Niro. Herregud vad han är duktig på att.. ja, spela idiot helt enkelt. Detta är en av flera bra filmer under 70-80-talet där hans karaktär är lätt dum i huvudet på ett eller annat sätt. Verkligen en klassisk anti-hjälte som man verkligen hejar på.
Citat: "You talkin' to me?"
Star Wars episode IV, V and VI (George Lucas, 1977, 1980, 1983)
Luke Skywalker (Mark Hamill), en typisk bondpojke i rymden, slår sig ihop med rymdrebellerna och deras planer på att störta Imperiet som leds av den onde Darth Vader.
Här ska jag fatta mig kort. En av de största biosuccéerna någonsin. Kanske den kändaste filmserien någonsin. En av de mest älskade filmerna någonsin. Kanske den mest klassiska filmskurken någonsin. Rolig, spännande, revolutionerande effekter, och det pratas fortfarande om den. Det finns absolut INGEN anledning att inte se originaltrilogin!
Citat: "Use the Force, Luke."
Alien (Ridley Scott, 1979)
Rymdskeppet Nostromo är på väg hem till jorden, fullastad med dyrbar malm. Plötsligt mottar de något som verkar som ett nödanrop från en närliggande
planet. De åker dit för att undersöka, men på vägen hem inser de att en dödlig livsform har gjort dem sällskap på skeppet.
Filmen som inspirerat så många tv-spel, fått 3 uppföljare (ej inkluderat alla spin offs), och skrämt skiten ur snart tre generationer. Trots att det inte är så mycket action, och att man inte ser så mycket av själva monstret så sitter man ändå på spänn under hela andra halvan av filmen, bara tack vare vetskapen av att det finns där någonstans. Det blir ibland lite uppenbart att det är bara är en kille i dräkt, men låt inte det avskräcka dig. Det är fortfarande lika otäckt!
Favoritscen: När de undersöker det gamla rymdskeppet på planeten.
The Godfather 1 & 2 (Francis Ford Coppola, 1972 & 1974)
I dessa två filmer följer vi maffiafamiljen Corleone, ledd av Don Vito Corleone (Marlon Brando). Den laglydige sonen Michael Corleone (Al Pacino) tvingas eventuellt ta över rollen som ledare då konflikter råder familjer emellan. En historia präglad av karaktärsutveckling, svek, hämnd och girighet.
Konstant hyllad som en av tidernas bästa film så är det lätt hänt att man har höga förhoppningar på Gudfadern. Samma sak gäller för uppföljaren. Jag vill dock höja ett varningens finger; dessa filmer passar inte alla. Tempot är ganska långsamt, och det är karaktärerna och handlingens alla svängar som ligger i fokus. Då båda filmerna dessutom är ca 3 timmar långa så är det nog inte helt ovanligt att folk tröttnar. Har man inget problem med detta så är filmerna verkligen mästerverk på alla sätt och vis.
Det som för mig utmärker filmerna är det briljanta skådespeleriet. Det är inte bara en skådespelare som utmärker sig; varje huvudkaraktär är helt briljant spelad. Personligen föredrar jag 1'an då man följer Michaels resa från laglydig medborgare till iskall maffialedare.
Citat: "I'm gonna make him an offer he can't refuse."
One Flew Over The Cuckoo's Nest (Milos Forman, 1975)
Dömde brottslingen Randal McMurphy (Jack Nicholson) spelar mentalt sjuk för att slippa fängelse. Väl på ett mentalsjukhus bevittnar han hur illa
patienterna behandlas av den kalla Syster Ratched (Louise Fletcher). Han tröttnar på hennes härskartekniker och leder de andra patienterna till en revolt
mot hennes styre.
Denna underbart mysiga rulle är en riktig feelgood-film även om den är lite sorglig på sina ställen. I grunden är filmen samhällskritik riktad mot chockterapi och hur patienter behandlas på mentalsjukhus. Rörande från början till slut med karaktärer som man verkligen fäster sig vid. Jack Nicholson är briljant som vanligt!
Favoritscen: Alla gruppterapier!
The Exorcist (William Friedkin, 1973)
Den rara och skötsamma tonårstjejen Regan (Linda Blair) börjar bete sig konstigt. Hon svär och är ohyfsad, och till slut börjar saker och ting spåra ur på allvar. Hennes mor (Ellen Burstyn) misstänker att hon har blivit besatt av en ond ande och ber kyrkan anordna en exorcism för att driva ut anden ur Regan innan det är för sent.
The Exorcist benämnds ofta som världens läskigaste film. Även om den kanske inte är lika läskig idag med tanke på alla konstiga skräckfilmer som släpps hela tiden, så gör den sitt jobb väldigt bra. Den orsakade mycket skriverier när den släpptes då folk blev så skrämda att de bokstavligt talat svimmade på biograferna.
Den är förmodligen en av de otäckaste filmerna jag sett. Den använder sig av subtila skrämselknep, t.ex att gömma elaka ansikten i skuggorna som man kanske inte märker första gången man ser filmen. En av väldigt få filmer som ger mig kalla kårar varje gång jag ser den.
Rocky (1976, John G. Avildsen)
Rocky Balboa (Sylvester Stallone) är en fattig amatörboxare och lite av en förlorare. Genom ett publicitetsjippo får han en sällsynt chans att utmana tungviktsvärldsmästaren Apollo Creed (Carl Weathers). Plötsligt förändras allt då han på allvar tvingas ta tag i sin träning.
Jag ska vara ärlig; jag är inget fan av den här filmen. Gränslöst många filmer har försökt efterapa den i olika tappningar, så har man sett många idrottsfilmer så finns risken att Rocky känns allt för bekant. Den är dock fortfarande älskad av många och vann en Oscar för bästa film. Rocky hämtar inspiration från berättelsen "David och Goljat" och förmedlar den på ett sätt som många idrottsmän kan relatera till. Den har några riktigt starka scener som verkligen motiverar en till att försöka överträffa sig själv!
Favoritscen: Joggingturen. Du vet vilken jag menar.
Jaws (Steven Spielberg, 1975)
Den lilla semesterorten Amity Island plågas av hajattacker. Eftersom borgmästaren inte vill blåsa upp det hela och skrämma bort turister så tystas det hela ner när man till slut lyckas fånga en haj. Polischefen Brody (Roy Scheider) misstänker dock att Hajen fortfarande finns där ute och väntar på nästa byte.
En klassisk skräckfilm (även fast den inte är så läskig) som väldigt effektivt utnyttjar undervattensscener och mästerlig musik för att skapa en grym spänning. Välpolerad film rakt igenom. Vem känner inte igen soundtracket? Genombrottet för Steven Spielberg som idag är en av tidernas mest hyllade regissörer. Kolla även in hans film "Close Encounters Of The Third Kind" som också slog stort år 1977.
Favoritscen: Den första undervattenscenen då vi för första gången hör musiken som alla känner till.
Värda att nämnas:
Som sagt så finns det många filmer som förtjänar att nämnas. Jag har dock inte sett alla och är alldeles för tjock för att skriva en recension, så här är några fler filmer som man kan kolla in ifall man är intresserad.
Dirty Harry (1971)
Filmen som mer eller mindre definierade Clint Eastwoods karriär som en hårdhudad hjälte (i detta fall en polis) som alltid har svar på tal. Fick även tre uppföljare, och hela filmserien är full av klassiska citat.
Live And Let Die (1973)
Den första James Bond-rullen med Roger Moore i huvudrollen. Filmen i sig är som många James Bond-filmer inget speciellt, men Roger Moore var den första "nya" James Bond. Klassiskt soundtrack av Paul McCartney!
Saturday Night Fever (1977)
John Travolta blev en av Hollywoods största stjärnor med denna film som inte bara populariserade "Bee Gees" utan disco överlag. Helt enkelt ett klockrent porträtt av 70-talet. Jag har inte sett den, men den borde förmodligen vara mer än "värd att nämnas".
https://www.youtube.com/watch?v=S0FphcAh3T8
A Clockwork Orange (1971)
Ett av Stanley Kubricks största mästerverk. Ultravåldet gjorde filmen kontroversiell, och på grund av all uppståndelse sköt Kubrick upp filmens premiär i Storbritannien tills han dog. Den hade till slut sin premiär 1999.
The Deer Hunter (1978)
Blev kontroversiell när den släpptes då den var betydligt våldsammare än andra Vietnamfilmer, och även orealistisk enligt Vietnamveteraner. Stjärnspäckad med Robert DeNiro, Christopher Walken och Meryl Streep. Mörk och deprimerande, väldigt obehagliga scener med rysk roulette.
