har denna tjejen som jag älskar över allt annat på hela jorden.
Problemet är vi har varit tsm i snart 2 år...
Ju mer tiden går ju mer älskar jag henne. Och indirekt försökt skydda mig sj genom att omedvetet puttat bort henne ifrån mig.
Det är vad jag har kommit fram till och det har lett till följande...
Vi pratar inte lika mkt som vi gjorde förr i telefon.
Vi ses inte lika ofta (Vi har ett lång distans förhållande)
Jag ger inte henne tillräckligt uppnmärksamhet...
Jag öppnar mig inte så mkt för henne lika lätt o mkt längre.
Jag skjuter upp på dejter.
Och jag tar mig inte ork till o träffa henne.
Detta ledde till att vi började få en känsla mellan oss.
en irriterande känsla, där vi bråkar mer o mer.
Senaste 2-3 månaderna har varit ett helvete.
Men vi vet också att när vi träffas så blir d tvärtom.
Sexet är underbart och vi myser och båda är lyckliga och visar det.
Men för ca 2-3 veckor sen. så blev d ett bråk för mkt.
Vi hade diskuterat om att vi borde förbättra vår kommunikation med varandra om vår relation ska bli bättre.
Och det kändes som om att det inte hände från hennes sida iaf.
Så jag blev irriterad på henne och ett bråk utbröt.
Jag gjorde slut me henne genom att säga.
"Om du inte ringer mig nu o pratar me mig så tolkar jag det som att du vill att det ska va slut mellan oss"
Där efter blev allt bara skit.
fastän vi bråkade så var d mkt pga av att vi ble svartsjuka på varandra och har så starka känslor för varandra, och vi saknar varandra så oerhört mkt hjälper ju inte.
Jag tyckte inte hon kämpade när hon get sig så lätt genom att bara skita i o lösa våra tjafs. utan bara "ger upp"
Senare visar d sig att jag hade fel.
Hon berättade sina känslor och jag insåg hur dum jag varit och betett mig. Och jag är en man som kan erkänna mina fel.
Så 2 veckors helvete väntade mig.
Hon vägrade prata med mig, inte via fb, skype, mobil etc...
Och när hon väl kommunicerade med mig så var d kortfattat och kallt.
Jag bönade och bad, jag ville ändra på mig för hennes skull
(och menade det), och sen dess har hon bara behandlat mig som skit.
iom detta skulle vara kort, så kan jag säga att jag fick smaka på min egen medecin x 3 Och jag förtjänade det.
Dock gick hon för långt, upprepade ggr.
Jag fick henne att bestämma o träffa mig för hon vägrade ta tillbaka mig för hon behövde tid o tänka sa hon. och ju längre tiden gick desto mer saknade jag henne och ångrade mig. det var ett helvete!
Hennes anledningar till att göra slut va många.
Hon älskade mig, men inte lika mkt
Hon behövde space.
hon hade vant sig att klara sig sj singel nu och trivdes med det.
såren var för djupa för o kunna repareras.
Hon ville fokusera sig på sig sj, o göra vad hon ville när hon ville o kände för det utan att bry sig om nåon annans känslor etc etc etc....
När jag väl visade att jag förändrat mig, och hon såg det.
"Så var det för sent" det hette...
hur fan kan hon tappa känslorna för mig så snabbt under så kort tid.
Sen började hon bete sig mysko, svarade inte, kom hem sent undanhöll saker. och jag trodde hon träffat någon ny redan.
Jag frågade henne men hon sa nej, och att hon alltid varit trogen också. Dock Pekade allt på det motsatta.
Iaf. svaren jag behövde få veta. och om det fanns en chans kvar för oss skulle visa sig när vi väll skulle träffas.
Torsdag - söndag var den planerade helgen hon skulle vara hos mig.
Som sedan kortades ner till Fredag till lördag morgon dagen innan.
När vi väl träffades så brast allt för henne.
Vi kysstes, vimös, hade sex pratade ut om allt i flera timmar.
Allt såg ljust ut. tills hon la fram ett Svaret nej åter igen till att d skulle bli vi igen. inte förräns 5 på morgonen gav hon med sig.
och 5h senare skulle hon åka iväg. så totalt 8h sömn på 2 dygn fick jag. Men hon gav med sig!. det blev vi igen. Och jag kommer göra ALLT för att visa att jag inte är som jag var innan. För mina ögon har öppnats och jag älskar henne verkligen så mkt. och om jag nu gör det så ska jag älska henne med hela min kropp o själ!
När hon lämnade mig så kände jag mig tom dock!
Sen kom rädslan. ville hon verkligen d skulle vara vi igen?
Lr övertygade jag bara henne , och kommer hon isf ångra sig sen :S?
Hon skulle ringa mig sen
(oftast sen vi gjorde slut ble d på natten sent)
Ville dock inte pusha henne o irritera henne så jag väntade på samtalet som en snäll hund.
Och därefter fick jag svaret nej hon ångrar sig inte.
(lät dock inte så övertygande)
Iaf, jag är rädd för att hon inte kommer vara så mjuk som hon var innan. då jag var för blind att inse hur mkt hon försökte visa hon älskade mig. Och jag är rädd för att göra fel hädanefter.
Ska jag visa att jag bryr mig, och älskar henne som hon velat förrut?
Men med risk för att "irritera henne och invadera hennes (space)"
Lr ska jag ge henne så mkt space, och inte ringa, sms lr skriva mails på fb.
Men med risk för att hon ska få tebax den gamla känslan att jag inte älskar och bryr mig om henne lika mkt igen. och att jag inte alls hade förändrats.
Just nu är d sjukt svårt att prata med henne också, då hon är ännu mer irriterad och knappt tid för mig pga praktiken.
(iaf vad hon skyller på)
Och nu när jag försöker att inte stöta bort henne, så känns det mer.
Saknar henne redan så mkt fastän vi sågs 18h sen
vad ska jag göra. vill inte göra fel. jag Älskar henne verkligen så mkt och jag gör verkligen allt för henne. Man vet inte vad man förlorat förräns man har mist det. jag vet d nu. Och jag vill verkligen inte mista henne =(=(=( Snälla, seriösa råd vore mkt hjälpsam!
Är väldigt splittad!
Känns som en kniv i hjärtat just nu
