Även om bistånd är en god tanke (vem vill inte hjälpa andra?) så är det en sak att ge och en annan att senare se till att de som behöver verkligen får och kan använda det de får. Ägghuset i Uganda kan t.ex. enkelt tas utav någon med makt (och vapen) och tvinga de som har fått huset att producera ägg åt han/hon med makt. Och inte många andra där nere kan i det fallet göra mycket åt saken.
Det är nog inte så sällan det förekommer, då den kenyanska ekonomisten James Shikwati menar att vi ska SLUTA GE DE FATTIGA NÅGONTING. (källa: http://www.spiegel.de/international/spiegel/0,1518,363663,00.html )
Det må låta extremt, men han pekar på ett liknande fall, där kenyanska politiker tar (åtmistone) en del av den mat FN ger, och ger till sin egen stam (och den svarta marknaden). Detta slår i sin tur ut många bönder, eftersom den svarta marknaden säljer för extremt låga priser.
Västtyskland fick i för sig hjälp från Marshallplanen och sedan blev extremt rikt, men Västtyskland och U-länderna är två helt olika djur, då Tyskland hade redan varit industrialiserat sedan länge, och U-länderna är inte.
I korthet:
U-länderna ber om hjälp -> Får hjälp -> Slår ut lokala farmare -> U-länderna ber om hjälp osv.
Min åsikt, i korthet:
Även om det är en etisk svår fråga, så skadar faktiskt biståndet U-länderna i stort, då det kan leda till ett "biståndsberoende".
Any comments?
Ingen status?
