Still hillarious!
Och... Jag blir glad om någon av er har några av hans alster på sin dator eller har tillgång till dom, skicka gärna till mig så klipper jag in i det här inlägget <3
Here goes:
"Igår hände något skumt.
Jag hade åkt iväg till bowlinghallen för att bowla lite, kanske dricka en pilsner och bara slöa lite. När jag hade packat min väska med mitt bowlingklot, en vattenflaska samt lite talk, så begav jag mig iväg. När jag väl var där var det rätt mycket folk, ett litet ungdomsgäng var där och bowlade, det var bara ett fåtal lediga banor.
Givetvis tog jag ju en ledig bana, och började genast bowla. Jag satte en strike direkt, och gjorde ett glädjeskutt likt en gasell och skrek "Fåglarna är mina vittnen!" högt i hela salen. Men, när jag skulle kasta mitt andra klot, precis när jag skulle släppa det så stack det till i nacken. Jag råkade snava på skosnörerna i följd av känslan i nacken, och jag landade med näsbenet på bowlingklotet.
Blod forsade på golvet, och jag torkade upp det. Men vad i helvete var det som hade stuckit mig i nacken? Jag fick syn på en liten fjortiskille i 15 års åldern, som satt och skjöt iväg papperstussar ur ett sugrör, han hade saggat ner alla tussarna med sitt saliv. Så bara det var jävligt gross, jag gick fram till honom och skrek. "Om du upprepar samma moment igen så kommer dom få spackla ner dig från väggarna!!".
Jag trodde han lyssnade, så jag släppte ner honom på marken, medans hans polare gav mig lite "evil-eye" i ögonvrån. Precis när jag skulle till att kasta iväg mitt andra klot kände jag samma smärta i nacken igen, samma jävla horunge satt och sköt likadana papperstussar på mig. Jag tog upp mitt bowlingklot, sprang fram till den lilla martyren och krossade hans skallbalk med klotet. Blod började pulsera, tänder flög ut och hans ögonbryn spräcktes, killen började genast vråla.
Jag tog tag i honom, kastade han och lade han på mina axlar. Gick sen till min Jeep, slet upp dörren, och hivade in självkuksugaren med all min kraft i bilen. Sen satte jag mig i bilen, startade den och påbörjade en vansinnesfärd mot en bro, jag var arg som i helvete. Att man inte ens fick bowla i fred, ungen låg där bak och skrek. Jag stoppade i cigaretttändaren i uttaget på bilen, efter 1 minut drog jag en tvärnit. Stoppade ur cigaretttändaren och brände honom i nacken. Sen fortsatte jag att köra, jag gasade upp i 200 knyck, jag såg bron blotta sig några hundra meter bort. Sen tog jag en tegelsten som låg på golvet, lade på gaspedalen, öppnade bildörren och rullade ut som Bruce Willis i Die hard 4. Sen bevittnade jag min kära Jeep, med den fula jävla pojken i. Krossade broräcket, och flög ut i den fria luften, voltandes, metallbitar slungades iväg kombinerat med cement och damm.
Sen fick gravitationen göra sitt, bilen small hål på den tjocka isen nedanför bron, så den plumsade i vattnet, isbitar, snö och yttligare damm yrde runt medans jag skrattade högt. Tills sist såg jag på när bilen sjönk som en sten till botten på sjön, det kom upp luftbubblor i det stora hålet den efterlämnade sig.
Men, till min stora fasa. Så råkade jag glömma mitt bowlingklot i bilen! Nu undrar jag, är det riskabelt att dyka ner och hämta mitt köra bowlingklot måntro?"
Tillägg av Seroster 2009-02-10 17:46
Fick en ny från ThePrick!
Danke sehr!
Here goes;
"Igår hände något skumt.
Jag hade blivit bjuden på middag hos några bekanta, vid namn Janne och Sara. Jag skulle vara där vid 18.00, Janne och Sara var för övrigt väldigt trevliga människor, och jag har alltid kommit på god fot med dem. Eftersom jag är en ganska ensammen människa, så brukar jag alltid ta vara på mina bekanta, så på sommaren så brukar jag ibland arrangera diverse middagar, picknick och liknande idyll med Janne och Sara. Så, denna gång var det deras tur att bjuda på middag.
Runt 14.00 så började jag göra mig i ordning, jag tog en dusch, rakade mig, tog lite deoderant jag hade fått från en mystisk indian för några dagar sedan, samt tog på mig mina finkläder. Min katt klöste massa på soffan, så jag sprayade pepparsprej i dess ögon för att lugna ner odjuret. Sen kollade jag mig själv i spegeln, där stog jag. Med en snitsig vit kavaj, snygga pradaskor samt en ros i mungipan. "Tjenare snygging, är du läcker ikväll?" sade jag till mig själv framför spegeln med lite macho stil. När klockan var runt 17.30 började jag vandra mot deras kåk, på vägen dit sparkade jag sönder lite busskurer och repade bilar. När jag väl var där plingade jag på. Sara öppnade och välkommnade mig, jag behövde inte ta av mig skorna, dom kunde jag behålla. Jag gav henne rosen, hon tackade för den. Sen gick jag upp till övervåningen, och kollade runt. Jag fick syn på Janne, han stod redan i full fart med maten och sade. "Halloj där din hala jävel, fan vad ful du är" med en seriös ton, jag straffade honom med att slå en juicepress i hans huvud..
Jag vart serverad förrätt, medans Sara och Janne höll på att förbereda maten, men, i min klumpighet när jag skulle ta upp mobilen, så stötte jag till deras ljusstake. Den välte genast och det flög stearin på deras bordsduk, men. Det var inte det ända, för några sekunder senare så antändes hela bordsduken i eld och lågor från ljusen som jag välte. "Helvete!!" skrek jag, sen tog jag tag i en flaska som stod intill, öppnade den och hällde ut innehållet på elden. Jag trodde det var vatten, men ack så skenet bedrar, i all hast hade jag tagit en flaska full med tändvätska och skvätt på duken. *FOFF* ett stort jävla eldklot flög upp i luften och gardinerna satten i brand.
"Är allt som det ska där ute?" hörde jag Sara ropa. "Uhm, jaja. Det är lugnt! Ingen anledning till oro!" skrek jag tillbaka. Jag stängde dörren till vardagsrummet för att ta itu med problemet, jag letade febrilt efter något att släcka elden med, som nu hade spridit sig till möblerna. Till min lättnad fick jag syn på en brandsläckare på väggen, jag tog tag i den och slet ut sprintlern, samt tryckte på spaken. Helt plötsligt exploderade hela brandsläckaren i näven på mig,jag slungades bak av kraften och två av mina fingrar omkom. Blodet pulserade och jag befann mig i ett chocktillstånd. Jag kravlade mig fram till det återstående av "brandsläckaren" och fick se varningstexten. "Propangas, används enbart vid kravaller på fotbollsarenor".. Helvete, nu var eldsvådan ett faktum, och hur jävla dum i huvudet kan man vara som har en jävla tub med propangas i vardagsrummet!? Som att det skulle uppstå några jävla fotbollskraveller där.
Men till min stora förskräckelse öppnade Sara dörren till vardagsrummet, hon tappade brickan med mat i golvet och skrek. "Herregud det brinner!!!" lika högt som en orangutang. Jag var tvungen att agera snabbt, jag slet loss deras dvd-spelare, slog Sara medvetslös så hon skulle hålla käft. Sen kastade sönder ett fönster med en stol, tog sats och hoppade ut genom det krossade fönstret, sen landade jag med ryggen på deras bil nedanför. Jag rullade ner från biltaket som fick en buckla och började springa fortare än en gasell hemmåt, jag vred huvudet och sneglade på deras vardagsrum som nu stod i lågor. Förödelsen var total, i och med att jag krossade rutan hade jag tillfört syre i deras vardagsrum, hela rummet exploderade. Träplankor, glassplitter krossades och flög upp i luften, Sara's kropp slets i bitar av den enorma kraft som uppstod, tarmar, händer och huvudet landade i ett buskage utanför. Jag hörde Janne öppna köksfönstret och ropa "KOM TILLBAKA DIN YNGKRYG!! UPP TILL KAMP!!".
Nu undrar jag, ska jag bjuda in Janne till en försoningsmiddag? Efter mitt lilla misstag måntro?"
<3
Fick en ny från ThePrick!
Danke sehr!
Here goes;
"Igår hände något skumt.
Jag hade blivit bjuden på middag hos några bekanta, vid namn Janne och Sara. Jag skulle vara där vid 18.00, Janne och Sara var för övrigt väldigt trevliga människor, och jag har alltid kommit på god fot med dem. Eftersom jag är en ganska ensammen människa, så brukar jag alltid ta vara på mina bekanta, så på sommaren så brukar jag ibland arrangera diverse middagar, picknick och liknande idyll med Janne och Sara. Så, denna gång var det deras tur att bjuda på middag.
Runt 14.00 så började jag göra mig i ordning, jag tog en dusch, rakade mig, tog lite deoderant jag hade fått från en mystisk indian för några dagar sedan, samt tog på mig mina finkläder. Min katt klöste massa på soffan, så jag sprayade pepparsprej i dess ögon för att lugna ner odjuret. Sen kollade jag mig själv i spegeln, där stog jag. Med en snitsig vit kavaj, snygga pradaskor samt en ros i mungipan. "Tjenare snygging, är du läcker ikväll?" sade jag till mig själv framför spegeln med lite macho stil. När klockan var runt 17.30 började jag vandra mot deras kåk, på vägen dit sparkade jag sönder lite busskurer och repade bilar. När jag väl var där plingade jag på. Sara öppnade och välkommnade mig, jag behövde inte ta av mig skorna, dom kunde jag behålla. Jag gav henne rosen, hon tackade för den. Sen gick jag upp till övervåningen, och kollade runt. Jag fick syn på Janne, han stod redan i full fart med maten och sade. "Halloj där din hala jävel, fan vad ful du är" med en seriös ton, jag straffade honom med att slå en juicepress i hans huvud..
Jag vart serverad förrätt, medans Sara och Janne höll på att förbereda maten, men, i min klumpighet när jag skulle ta upp mobilen, så stötte jag till deras ljusstake. Den välte genast och det flög stearin på deras bordsduk, men. Det var inte det ända, för några sekunder senare så antändes hela bordsduken i eld och lågor från ljusen som jag välte. "Helvete!!" skrek jag, sen tog jag tag i en flaska som stod intill, öppnade den och hällde ut innehållet på elden. Jag trodde det var vatten, men ack så skenet bedrar, i all hast hade jag tagit en flaska full med tändvätska och skvätt på duken. *FOFF* ett stort jävla eldklot flög upp i luften och gardinerna satten i brand.
"Är allt som det ska där ute?" hörde jag Sara ropa. "Uhm, jaja. Det är lugnt! Ingen anledning till oro!" skrek jag tillbaka. Jag stängde dörren till vardagsrummet för att ta itu med problemet, jag letade febrilt efter något att släcka elden med, som nu hade spridit sig till möblerna. Till min lättnad fick jag syn på en brandsläckare på väggen, jag tog tag i den och slet ut sprintlern, samt tryckte på spaken. Helt plötsligt exploderade hela brandsläckaren i näven på mig,jag slungades bak av kraften och två av mina fingrar omkom. Blodet pulserade och jag befann mig i ett chocktillstånd. Jag kravlade mig fram till det återstående av "brandsläckaren" och fick se varningstexten. "Propangas, används enbart vid kravaller på fotbollsarenor".. Helvete, nu var eldsvådan ett faktum, och hur jävla dum i huvudet kan man vara som har en jävla tub med propangas i vardagsrummet!? Som att det skulle uppstå några jävla fotbollskraveller där.
Men till min stora förskräckelse öppnade Sara dörren till vardagsrummet, hon tappade brickan med mat i golvet och skrek. "Herregud det brinner!!!" lika högt som en orangutang. Jag var tvungen att agera snabbt, jag slet loss deras dvd-spelare, slog Sara medvetslös så hon skulle hålla käft. Sen kastade sönder ett fönster med en stol, tog sats och hoppade ut genom det krossade fönstret, sen landade jag med ryggen på deras bil nedanför. Jag rullade ner från biltaket som fick en buckla och började springa fortare än en gasell hemmåt, jag vred huvudet och sneglade på deras vardagsrum som nu stod i lågor. Förödelsen var total, i och med att jag krossade rutan hade jag tillfört syre i deras vardagsrum, hela rummet exploderade. Träplankor, glassplitter krossades och flög upp i luften, Sara's kropp slets i bitar av den enorma kraft som uppstod, tarmar, händer och huvudet landade i ett buskage utanför. Jag hörde Janne öppna köksfönstret och ropa "KOM TILLBAKA DIN YNGKRYG!! UPP TILL KAMP!!".
Nu undrar jag, ska jag bjuda in Janne till en försoningsmiddag? Efter mitt lilla misstag måntro?"
<3
Tillägg av Seroster 2009-02-20 00:17
Bjorne67 har lekt copycat! Hans alster följer:
"I lördags var jag i baren, som vanligt. Jag skulle just beställa en cider när jag får syn på min gamle klasskamrat, Erik.
Vi hade inte träffats sen i nian, har jag för mig. Så jag reser mig upp för att sätta mig bredvid honom. Våra blickar möts när jag drar ut barstolen för att sätta mig, men han verkar inte känna igen mig. Skumt, vi hade ju varit bästa kompisar sedan början av högstadiet. Den jäveln ska få se, tänkte jag. Så jag inledde en smått omogen konversation med honom. "Är du bög eller?" frågade jag med retlighet i rösten, för att få se hans reaktion. Hastigt, och rätt osäkert svarade han "nä, är du en.. öhh.. idiot eller..?" Haha, tänkte jag, så tuff som han verkade i högstadiet är han egentligen inte. "Så ful som du är bör du väl inte förolämpa en annan person", fortsatte jag med en nöjd röst. Då såg han sig generat omkring i baren, på spår efter blickar. "Du passar dig", hotade han, dock verkade han vara rätt förvirrad, så jag tog det inte på större allvar.
"Passar mig för vadå", skrattade jag honom grymt i ansiktet, road av Eriks osäkerhet. Men plötsligt reste han sig upp från barstolen, som slog i golvet med en duns. Blickar riktades mot oss, framförallt Erik, som nu var röd i ansiktet. Hans ögon utsrålade ilska, men framförallt förvirring. Han puttade mig så att jag föll ner från stolen, och landade hårt på golvet. Snabbt reser jag mig upp, och vreden flammar upp inom mig, på grund av förolämpningen. Jag ser mig omkring, och upptäcker att allas blickar är riktade mot oss nu. jag får syn på en tomflaska på bardisken. Ingen ska få förolämpa min manlighet på det viset, särskilt inte genom att putta mig. Så jag tar tag i flaskhalsen på tomflaskan, och slår den mot kanten på bardisken. Skärvor flyger, och kvar har jag en halv, trasig flaska, fullt användbar som ett vapen. I stridens hetta trycker jag den söndriga delen av flaskan mot Eriks strupe. En full man bakom mig försöker stoppa uppgörelsen, men hans försök resulterar bara i att jag knuffas mot Erik. Den vassa kanten på flaskan skär genom senor och muskler, och kapar pulsådern på min gamle vän. Blod vräks ut genom såret, och Erik tar sig om halsen för att stoppa flödet, men ack förgäves. Till slut ligger han ner på det smutsiga golvet i baren, i en stor pöl av mörkrött blod. Mitt i uppståndelsen passar jag på att smita ut ur baren, och springer det fortaste jag kan hem, i rädslan för att bli gripen.
Nu sitter jag här hemma, med flaskan som avslutade en mans liv häromdan, i händerna. Allt jag vill är att veta vad det var för årsgång, och exakt dryck i flaskan, men det är svårt, för bara halva flaskan finns kvar. Ska jag ta risken att fråga barägaren, ty han borde känna igen flaskan? Eller ska jag binda fast honom, och tortera honom fram till sanningen, för att sedan brutalt och kladdigt mörda honom och gömma honom i min garderob?"
Bjorne67 har lekt copycat! Hans alster följer:
"I lördags var jag i baren, som vanligt. Jag skulle just beställa en cider när jag får syn på min gamle klasskamrat, Erik.
Vi hade inte träffats sen i nian, har jag för mig. Så jag reser mig upp för att sätta mig bredvid honom. Våra blickar möts när jag drar ut barstolen för att sätta mig, men han verkar inte känna igen mig. Skumt, vi hade ju varit bästa kompisar sedan början av högstadiet. Den jäveln ska få se, tänkte jag. Så jag inledde en smått omogen konversation med honom. "Är du bög eller?" frågade jag med retlighet i rösten, för att få se hans reaktion. Hastigt, och rätt osäkert svarade han "nä, är du en.. öhh.. idiot eller..?" Haha, tänkte jag, så tuff som han verkade i högstadiet är han egentligen inte. "Så ful som du är bör du väl inte förolämpa en annan person", fortsatte jag med en nöjd röst. Då såg han sig generat omkring i baren, på spår efter blickar. "Du passar dig", hotade han, dock verkade han vara rätt förvirrad, så jag tog det inte på större allvar.
"Passar mig för vadå", skrattade jag honom grymt i ansiktet, road av Eriks osäkerhet. Men plötsligt reste han sig upp från barstolen, som slog i golvet med en duns. Blickar riktades mot oss, framförallt Erik, som nu var röd i ansiktet. Hans ögon utsrålade ilska, men framförallt förvirring. Han puttade mig så att jag föll ner från stolen, och landade hårt på golvet. Snabbt reser jag mig upp, och vreden flammar upp inom mig, på grund av förolämpningen. Jag ser mig omkring, och upptäcker att allas blickar är riktade mot oss nu. jag får syn på en tomflaska på bardisken. Ingen ska få förolämpa min manlighet på det viset, särskilt inte genom att putta mig. Så jag tar tag i flaskhalsen på tomflaskan, och slår den mot kanten på bardisken. Skärvor flyger, och kvar har jag en halv, trasig flaska, fullt användbar som ett vapen. I stridens hetta trycker jag den söndriga delen av flaskan mot Eriks strupe. En full man bakom mig försöker stoppa uppgörelsen, men hans försök resulterar bara i att jag knuffas mot Erik. Den vassa kanten på flaskan skär genom senor och muskler, och kapar pulsådern på min gamle vän. Blod vräks ut genom såret, och Erik tar sig om halsen för att stoppa flödet, men ack förgäves. Till slut ligger han ner på det smutsiga golvet i baren, i en stor pöl av mörkrött blod. Mitt i uppståndelsen passar jag på att smita ut ur baren, och springer det fortaste jag kan hem, i rädslan för att bli gripen.
Nu sitter jag här hemma, med flaskan som avslutade en mans liv häromdan, i händerna. Allt jag vill är att veta vad det var för årsgång, och exakt dryck i flaskan, men det är svårt, för bara halva flaskan finns kvar. Ska jag ta risken att fråga barägaren, ty han borde känna igen flaskan? Eller ska jag binda fast honom, och tortera honom fram till sanningen, för att sedan brutalt och kladdigt mörda honom och gömma honom i min garderob?"
Tillägg av Seroster 2009-02-20 20:53
Flugheden försåg mig med ännu en! :
"Jag satt ute vid ett par gungor relativt sent på kvällen, det var en skön sommarnatt. Solen hade precis gått ner, det var lite kyligt i luften och inte liv ute. Jag satt där som sagt, vid gungorna och bara hade det skönt, medans jag gick igenom lite sms på mobilen. Men helt plötsligt kom en tjej förbi, det var min gamla klasskompis Josefine, hon fick syn på mig och vinkade. "Hej, vad gör du ute så här sent?" frågade hon. "Njae, jag bara sitter och har det lite skönt, man måste ju ta vara på sommaren!" svarade jag glatt tillbaka. Hon satte sig på en gunga bredvid och vi började snacka lite. Det visade sig att hon hade varit på väg hem från sina vänner, dom hade haft en "tjejmiddag" och pratat snygga killar.
Så efter ett tag så började det bli ganska sent, så jag erbjöd Josefine om hon kanske ville följa med mig hem och dricka en kopp té och bara snacka gamla minnen. Hon verkade uppskatta mitt erbjudande, hon tog ett glädjeskutt ur gungan, sparkade på en grävling som sprang förbi och följde efter mig. Väl hemma hos mig så satt vi på TVen, det var inte så värst bra program vid denna tidpunkt. Nä, det fick helt enkelt bli en dvd-film istället beslutade vi, och inte vilken film som helst. Filmen fick hon bestämma, det visade sig att hon ville se "Lord of war" med Nicolas Cage. När vi hade kollat på filmen cirka 15-16 minuter kom jag ju på att vi skulle dricka té. "Juste fan, ville du ha en kopp té?" frågade jag vänligt. Jodå, det ville hon, det verkade även som hon ville ha lite kuk. Så om jag skötte mina kort rätt kanske jag hade en liten chans på rattmuff denna kväll.
Jag kokade upp vatten i en stor tékanna, tog fram två mazariner och lite citronté och ställde allt på en bricka. Sen började jag gå mot vardagsrummet där hon befann sig. Men, precis när jag skulle närma mig Josefine hände det något förfärligt. Jag snubblade till på en mattkant, snavade och tappade brickan i luften.
Tékoppar, mazariner, skållhett vatten och porslin landade i hennes ansikte. Hon skrek till och böjde sig ner med händerna om ansiktet, det var uppenbart att tredje gradens brännskador hade vidtagits. Så jag reste mig upp från golvet, sprang till henne, men när jag skulle ta tag i henne för att kolla på hennes ansikte råkade jag stöta i "kärringnerven" i bordskanten. Jag ryckte till i all hast och råkade peta ut hennes öga med mina fingrar, vävnad, hinnor och vätska pulserade och hon skrek som en huligan. Allt detta oljud hetsade upp min hund, Ture. Så någon minut senare så kom min enorma irländska varghund springandes alldeles vild och upphetsad mot oss. Jag som fortfarande var i skick nog att flytta mig slänge mig bakåt, men Josefine var inte snabb nog.
Nästa sekund så hade min hund Ture bitit Josefine i halsen och nacken, det hängde muskler, senor och blod från Tures käke och han gläfsade i sig det. "NEJ TURE, LOSS!!! SLÄPP!!" skrek jag, eftersom min hund vägrade lyssna sparkade jag honom i ansiktet och schasade iväg honom. Jag kollade på den livlösa kroppen som låg ner på golvet, Josefine var alldeles sargad och med all säkerhet död.
Nu undrar jag, hon ligger kvar i vardagsrummet, vad ska jag göra med kroppen? Bör jag tillaga den tillsammans med några gnukadaver?"
Flugheden försåg mig med ännu en! :
"Jag satt ute vid ett par gungor relativt sent på kvällen, det var en skön sommarnatt. Solen hade precis gått ner, det var lite kyligt i luften och inte liv ute. Jag satt där som sagt, vid gungorna och bara hade det skönt, medans jag gick igenom lite sms på mobilen. Men helt plötsligt kom en tjej förbi, det var min gamla klasskompis Josefine, hon fick syn på mig och vinkade. "Hej, vad gör du ute så här sent?" frågade hon. "Njae, jag bara sitter och har det lite skönt, man måste ju ta vara på sommaren!" svarade jag glatt tillbaka. Hon satte sig på en gunga bredvid och vi började snacka lite. Det visade sig att hon hade varit på väg hem från sina vänner, dom hade haft en "tjejmiddag" och pratat snygga killar.
Så efter ett tag så började det bli ganska sent, så jag erbjöd Josefine om hon kanske ville följa med mig hem och dricka en kopp té och bara snacka gamla minnen. Hon verkade uppskatta mitt erbjudande, hon tog ett glädjeskutt ur gungan, sparkade på en grävling som sprang förbi och följde efter mig. Väl hemma hos mig så satt vi på TVen, det var inte så värst bra program vid denna tidpunkt. Nä, det fick helt enkelt bli en dvd-film istället beslutade vi, och inte vilken film som helst. Filmen fick hon bestämma, det visade sig att hon ville se "Lord of war" med Nicolas Cage. När vi hade kollat på filmen cirka 15-16 minuter kom jag ju på att vi skulle dricka té. "Juste fan, ville du ha en kopp té?" frågade jag vänligt. Jodå, det ville hon, det verkade även som hon ville ha lite kuk. Så om jag skötte mina kort rätt kanske jag hade en liten chans på rattmuff denna kväll.
Jag kokade upp vatten i en stor tékanna, tog fram två mazariner och lite citronté och ställde allt på en bricka. Sen började jag gå mot vardagsrummet där hon befann sig. Men, precis när jag skulle närma mig Josefine hände det något förfärligt. Jag snubblade till på en mattkant, snavade och tappade brickan i luften.
Tékoppar, mazariner, skållhett vatten och porslin landade i hennes ansikte. Hon skrek till och böjde sig ner med händerna om ansiktet, det var uppenbart att tredje gradens brännskador hade vidtagits. Så jag reste mig upp från golvet, sprang till henne, men när jag skulle ta tag i henne för att kolla på hennes ansikte råkade jag stöta i "kärringnerven" i bordskanten. Jag ryckte till i all hast och råkade peta ut hennes öga med mina fingrar, vävnad, hinnor och vätska pulserade och hon skrek som en huligan. Allt detta oljud hetsade upp min hund, Ture. Så någon minut senare så kom min enorma irländska varghund springandes alldeles vild och upphetsad mot oss. Jag som fortfarande var i skick nog att flytta mig slänge mig bakåt, men Josefine var inte snabb nog.
Nästa sekund så hade min hund Ture bitit Josefine i halsen och nacken, det hängde muskler, senor och blod från Tures käke och han gläfsade i sig det. "NEJ TURE, LOSS!!! SLÄPP!!" skrek jag, eftersom min hund vägrade lyssna sparkade jag honom i ansiktet och schasade iväg honom. Jag kollade på den livlösa kroppen som låg ner på golvet, Josefine var alldeles sargad och med all säkerhet död.
Nu undrar jag, hon ligger kvar i vardagsrummet, vad ska jag göra med kroppen? Bör jag tillaga den tillsammans med några gnukadaver?"
Tillägg av Seroster 2009-02-20 20:55
Och så kom rooshich med ett par till <3
"Igår hände något skumt.
Jag och min gode vän Olle Persson hade bunkrat upp oss för en helkväll av film, dator och dylikt onyttigt ofog. Kl var 19.00 när vi satte igång för att kolla på den första filmen, The assasination of jesse james. Vi hällde upp stora glas av coca-cola samt poppade tre stora skålar med kletiga smörpopcorn i mikrovågsugnen. Det var riktigt mysigt där jag satt under min filt och pulade i mig popcorn och halsade coca-cola. Folk dog, jag skrattade.
Helt plötsligt hör jag ett skärande ljud, det är något slag av missfoster till 15-årig flicka som står på gatan och vrålar som en stucken gris. Jag reser mig ur min sköna sits så hastigt att popcorn och dricka flyger över hela rummet, kutar ut på balkongen, skriker "VAD I HELVETE ÄR DET FRÅGAN OM? HÅLL IGEN KÄFTEN INNAN JAG KOMMER UT OCH SLÅR IHJÄL DIG DIN MONGOLIDA STOFIL". Folkgruppen som står utanför börjar genast vrålgarva, jag tar fram min luftpistol och drar iväg ett skott som träffar en kille mitt mellan ögonen, han skriker av smärta. Jag går med ett leende lugnt in och sätter mig till rätta för att fortsätta filmen. Men det dröjer inte länge innan ungdjävlarna har tagit med sig en jävla stereo som de dunkar Basshunter och Cascada på högsta volym med. Nu jävlar är det nog tänker jag och i samma sekund kommer en kullersten inflygandes genom fönstret.
Både jag och Olle reser oss, kutar ut på balkongen, skriker i kör "NU Är MÅTTET RÅGAT! ERA FÖRBANNADE SMÅ INVALIDA SATAR". Vi tog varsin golfklubba och gick ut till snorungarna som uppenbarligen tyckte det var roligt att kasta stenar genom folks fönster eftersom de stog och asgarvade, tills det att de ser oss springa mot dem med järnsjuor i högsta hugg. Skrattet övergår i illvrål när jag slår en finnig, testosteronstinn liten pojke rakt över käken så tänder, blod och saliv flyger ner på asfalten. Jag skriker "VEM ÄR HÄRNÄST?!" fjortispacket lägger då benen på ryggen och lämnar sin polare i sticket.
Jag och Olle återvänder till vardagsrummet och påbörjar en ny film, Planet Terror. Vi skrattar åt zombier som slaktar människor, människor som dödar zombier. Uppenbarligen var det inte nog med en sten, efter ungefär 45 minuter flyger inte bara en, utan fem stenar in i vardagsrummet. Småungarna har nu hämtat hela sin klass, ungefär 30 personer står nu utanför min dörr beväpnade med träpåkar och dylikt. "Kom ut om ni vågar era jävla fega svin! Ni ska fan få smaka!" skriker en lite äldre tonårspojke i kanske 17års-åldern även detta missfoster är testosteronstinn och tror han är fräsig med sin EU-moped som han står och varvar.
Olle kollar på mig skräckslaget, när jag ser att fegisen visar minsta tecken på rädsla slår jag till honom med samma järnsjua över smalbenen, plockar fram min nyckelknippa och kutar ned till mitt vapenskåp. Sliter fram några lådor av hagelpatroner samt min spas-12a och min remington 870. Jag laddar och tar en i varje hand, sliter upp dörren och pumpar hagelsalva efter hagelsalva i de små missfostrens små kroppar. Blod sprutar som aldrig förr, mopedens tank exploderar och metallbitar flyger och träffar de som redan inte blivit träffade och kapar dem på mitten.
Vad anser ni att jag ska göra? Uppsöka deras familjer och döda dem också eller bara försöka röja undan liken?
--------------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag tänkte ta mig en matbit hemma, eftersom jag var mycket hungrig, och det var lunchdags. Så var det ju självklart att jag öppnade kylskåpet för att se vilka delikata rätter som erbjöd, dessvärre fanns det inte mycket delikat. Lite Soja, en tomat, samt ett strutshuvud. Näe - Det gick inte för sig, jag måste ju för bövölen ha lite mat.
Så jag satte mig i bilen, min sprillans nya Mercedes, en mycket fin sådan också. Jag hade "Lånat" den av biluthyrningen, så jag startade bilen. Sen begav jag min färd mot den lokala livsmedelsaffären, ur radion dunkade det lite härligt musik, i detta fall Bob Dylan. Livet var härligt, jag hade pengar, mat i sikte, skön musik och en cigg i mungipan. Men, dessvärre ruinerades min lilla exalterade stund, av en hård jävla duns på vindrutan.
Jag slirade till med bilen, for åt sidan och bilen voltade i luften, när den landade studsade den som Nanne Grönvall på Scenen. Det flög skrotbitar, glassplitter och jag som satt i bilen, fick en rejäl smäll i bakhuvudet. När min vansinneskrasch äntligen hade upphört, så rök det rejält ur motorhuven, alla rutor hade gått sönder och bilen liknande nu en gammal ful jävla Ford Fiesta från -77. Jag kravlade mig ur vraket, med stora sår blottandes över hela kroppen, sen lade jag mig på ryggen i snön och pustade ut. Medans jag låg där i mitt chocktillstånd, så fick small det till igen, den här gången i ansiktet. En jävla snöboll kom farandes genom luften och träffade mig rakt i planeten, snön yrde och jag reste mig tvärt. Sen fick jag syn på några ungar i 11 års åldern som pekade och skrattade på mig. Dom verkade vara påverkad av något narkotika, troligtvis amfetamin.
"Haha! Du är så jävla ägd din kofitta!!! Du och din jävla bil!!!" skrek dom och var fulla av skratt. Genast så sprang jag mot dom i all världens fart, dom lade benen på ryggen och började fly sin kosa, men det dröjde inte lång tid förräns jag fick tag i den ena killen. Jag höjde min näve och ägnade ett par minuter åt knogmassage i ansiktet på honom, tänder, blod och dylikt färgade asfaltet, och när jag var färdig med horan så såg han ut som en inavlad aubergine från Australien. Men min hämnd var inte tillräcklig, jag tog tag i hans fötter, släpade honom till mitt eget hus, som bara låg några hundra meter bort, sen så lade jag honom på baksidan, gick in i min vedbod. Släpade fram min kära vedklyvare "Bettan" som jag döpt henne till, ställde henne på snön. Tog tag i lillkillens huvud, lade i vedklyven, och startade den.
Omedelbart så flög det benflis, hjärnsubstans, blod, senor och de restrerande ett huvud innehåller, överallt. Det stänkte upp i mitt ansikte, droppade ner på snön, och spratt överallt.
Nu undrar jag, hur fan ska jag rengöra vedklyven efter min slakt? Jag menar, jag kan ju knappast ha massa blod på mina vedträn.
-------------------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag hade lovat hjälpta en av mina bekanta Lars-Åke att flytta, han bor tämligen i en liten lägenhet till knarkarkvart här i Östersund. För övrigt så kan nog Lars-Åke jämföras med torrt fnöske, knappast en rolig människa. Kommer sällan med skämt, bjuder aldrig på sig själv eller dylikt. Men godhjärtad som jag är, hade jag tagit på mig ansvaret att hjälpa honom bära ut diverse möbler, men. Jag hade ju förusett sen innan att det förmodligen skulle bli en mycket tråkig dag, ungefär lika tråkigt som att sitta på toaletten utan att skita. Så för säkerhets skull tog jag med mig en flaska brännvin till mig själv för att lätta upp stämningen.
Lars-Åke hade hyrt en släpvagn som vi kunde lasta möblerna på, sedan köra till hans nya lägenhet. När jag väl var där hälsade jag på honom, vi pratade ett litet tag. Han snackade om denna jävla melodifestival som går på TV, jag sket ju givetvis i vad han ansåg vara rätt eller fel i denna tillställning. Som straff för hans tråkiga samtalsämne, tog jag ett borstskaft och daskade till honom i bakhuvudet med. Men, väl dags. Jag började bära ut möbler och lasta på släpvagnen, stolar, en byrålåda och liknande idyll. Soffan hjälptes vi åt med, men som sagt. Mina förutfattade meningar visade sig stämma, det var jävligt tråkigt att hjälpa honom att flytta. Så jag gick in på toaletten, och halsade hela brännvinsflaskans innehåll på en gång.
Förhoppningsvis skulle detta lätta upp stämningen lite, vilket det också delvis gjorde! Jag hittade några gamla vinylskivor från -40 talet som jag kastade sönder några fönsterrutor med samtidigt som jag skrek "IIIIIIIN THEE JUNGLE!", för att vara extra jävlig mot dom som skulle flytta in. Sen så när vi väl hade lastat på alla möbler, sängen, soffan, TV-apparater osv. Så informerade Lars-Åke att jag minsann skulle köra Bilen och släpvagnen annars skulle han få smaka på min dotters hästpiska, han tog en hyrbil för att visa vägen till det nya huset. Redigt berusad som jag var, tänkte jag inte på att jag inte var kapabel till att köra, han kunde lika gärna satt en invalid judehora vid ratten. Så jag satte mig i bilen med släpet, och körde iväg, nynnandes på Carolas nya låt.
"Uh-huh yeah. Woh-ho-ho-oh. Jag är fångad av en stormvind fast för dig ingenting kan hindra mig när det blåser i mitt hjärta fångad av en stormvind natt och dag här finns bara du och jag
och det ljus som himlen lämnat kvar. Uh-huh yeah. Woh-ho-ho-oh."
Helt plötsligt, efter cirka 10 minuters körning, så klantigt nog råkade jag somna vid ratten! Jag råkade samtidigt trycka in gaspedalen, Lamborginin med släpet gasade upp i 240 km/h, in på ett avspärrat vägarbetsområde i dess vansinnesfärd. Avspärrningar, skyltar, och människor flög, hoppade åt sidan samt sprang iväg när jag och min bil körde okontrollerat, jag vaknade med ett ryck och skrek "JAG HAR INTE GJORT NÅGOT, JAG SKULLE BARA FESTA LITE". *DUNS*. Bilen krockade rakt i en stor jävla jordhög på det avspärrade området, jag slungades ut genom vindrutan och landade cirka 10 meter bort, släpvagnen välte, möbler och allting som var pålastat flög åt helvete, utspritt likt Indianstammarna i amerika, d.v.s överallt låg det möbler. När jag öppnade ögonen, så såg jag Lars-Åke springa mot mig, med en skiftnyckel i högsta hugg, som han hade stulit från vägarbetarna. "DIN FÖRBANNADE FLÄSKFIA!!" skrek han och måttade kraftfulla slag med skiftnyckeln mot mitt ansikte, jag vände på klackarna och tog till flykten, sprang så in i helvete fort så det kändes som ljudvallen snart skulle banga, jag hoppade över staket, parkerade bilar och små dagisbarn. Dock så fick jag syn på ett gammalt rynko med rullator, jag slet bort kärringjäveln från rullatorn, tog sats och satte mig i den ner för en brant backe. Sen pekade jag finger åt Lars-Åke som låg ett hundratal meter bakom och skrek till honom. "HELVETET BLIR ALDRIG FULLT!! DIN INVALIDA BOND-DRÄNG!!".
Jag kom hem lite senare och kollade på mobilen, där jag hade 144 missade samtal från Lars-Åke. Nu undrar jag, har jag anledning till fruktan måntro?
-----------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag skulle besöka ett par bekanta, vid namn Örjan och Marie. Dessa personer är för övrigt ett mycket trevligt par, dom har även en hund vid namn Molgan.
Men i vilket fall, jag gick upp rätt tidigt på morgonen, eftersom jag var ditbjuden på lite ostbricka, sen skulle jag ändå lämna ett par dvd-filmer till Örjan. Så, jag duschade, gjorde mig i ordning, smårunkade lite vid köksbordet osv. Sen matade jag mitt husdjur, som för övrigt är en noshörning, jag förvarar den nere i garaget eftersom den är rätt vild. Jag slängde den några döda råttor jag hade hittat under mitt badkar kvällen innan, min noshörning som heter Zipo. Naffsade snabbt i sig råttorna och skrek av lycka och stångade ett litet hål i väggen.
Jag tog med DVD-skivorna, och tog bilen till Örjan och Marie. Väl där, knackade jag på, steg in och hälsade, Molgan en vild dvärgschnauser kom springandes med saliv dinglande från mungipan. Han började slicka på mina skor, som han sedan kom att ångra, jag blev rosenrasande och kastade in den lilla hunden i väggen så den kved till och kilade ifrån platsen med svansen mellan benen. Vi satte oss sedan i deras vardagsrum, där det genast vankades vin. Örjan har förmågan att kunna njuta lite för mycket av den röda vätskan, det har hänt vid ett flertal tidigare tillfällen att mysiga hemmakvällar spårat ur i långa sexorgier in på småtimmarna. Där satt vi tre, snackade lite om allt möjligt, hur vädret var, vi planerade en biltripp ner till småland, som kanske skulle bli av till sommaren.
Nåja, efter någon timma eller så hade Örjan lyckats dricka sig i ett tillstånd som kan efterliknas någon som nyss hade fått ett slag av en golfklubba i bakhuvudet.
Så, när vi tre satt där och snackade, och Örjan var inne på sin andra vindunk, så sade Marie. "Du kanske ska ta det lite försiktigt min sockertopp, du hur du blir.". Örjan uppfattade det hela fel, hon trodde Marie sade till mig, att jag skulle ta det försiktigt med kexen. Så Örjan flög upp ur sin stol, slet ner en stor jävla tavla från väggen, och skrek. "KNULLAR DU MIN FRU VA?!?" och kollade på mig.
Jag hann knappt reagera på hans utbrott, förräns jag fick hela ramen på tavlan rakt över mitt ansikte, genast sprutade det blod på deras persiska matta, jag fräste, grät och sade. "Vad gör du!? Sluta!". Uppenbarligen så kunde ingen stoppa hans utbrott, för nästa sekund, så slet han ner hela takkronan, svingade den likt ett lasso och skrek. "DET ÄR ROBIN HOOD JAG VILL HA!!!". Takkronan träffade Marie i huvudet så hon flög bak och landade i soffgruppen, detta gick inte. Örjan var inte bara en fara för sig själv, utan även mig och Marie. Jag som fortfarande låg ner på golvet, slängde mig åt sidan, tog tag i en hantel som man styrketränar med, reste mig upp och slog till Örjan rakt i bröstkorgen med hanteln.
Han tapade genast andan och böjde sig neråt, nu hade jag min chans, jag greppade tag kring hans huvud, och knäade honom i ansiktet, överläppen sprack och det fullkomligt pumpade blod på golv och väggar. Marie reste sig och skrek "NEJ SLUTA!! HAN ÄR FULL!! HAN VISSTE IN VAD HAN GJORDE!!". Jag tog sedan tag i vinflaskan, krossade den mot Maries käke så vinet stänkte överallt, käken avlägsnades från hennes mun och landade i deras låda med böcker. Nu liknade hon tjejen i The grudge, jag skrattade till lite lätt, medans jag fortfarande blödde näsblod.
Jag tog tag i alla ostar som återstod från den forna ostbrickan, stoppade dom i min ficka, och skrek "See you in Småland!!!". Efter detta så körde jag hem med bilen, åt upp alla ostar hemma och kollade på Two and a half men.
Nu undrar jag, faktum kvarstår att jag glömde min halsduk där. Ska jag åka tillbaka och fråga om jag kan få igen den måntro?"
Och så kom rooshich med ett par till <3
"Igår hände något skumt.
Jag och min gode vän Olle Persson hade bunkrat upp oss för en helkväll av film, dator och dylikt onyttigt ofog. Kl var 19.00 när vi satte igång för att kolla på den första filmen, The assasination of jesse james. Vi hällde upp stora glas av coca-cola samt poppade tre stora skålar med kletiga smörpopcorn i mikrovågsugnen. Det var riktigt mysigt där jag satt under min filt och pulade i mig popcorn och halsade coca-cola. Folk dog, jag skrattade.
Helt plötsligt hör jag ett skärande ljud, det är något slag av missfoster till 15-årig flicka som står på gatan och vrålar som en stucken gris. Jag reser mig ur min sköna sits så hastigt att popcorn och dricka flyger över hela rummet, kutar ut på balkongen, skriker "VAD I HELVETE ÄR DET FRÅGAN OM? HÅLL IGEN KÄFTEN INNAN JAG KOMMER UT OCH SLÅR IHJÄL DIG DIN MONGOLIDA STOFIL". Folkgruppen som står utanför börjar genast vrålgarva, jag tar fram min luftpistol och drar iväg ett skott som träffar en kille mitt mellan ögonen, han skriker av smärta. Jag går med ett leende lugnt in och sätter mig till rätta för att fortsätta filmen. Men det dröjer inte länge innan ungdjävlarna har tagit med sig en jävla stereo som de dunkar Basshunter och Cascada på högsta volym med. Nu jävlar är det nog tänker jag och i samma sekund kommer en kullersten inflygandes genom fönstret.
Både jag och Olle reser oss, kutar ut på balkongen, skriker i kör "NU Är MÅTTET RÅGAT! ERA FÖRBANNADE SMÅ INVALIDA SATAR". Vi tog varsin golfklubba och gick ut till snorungarna som uppenbarligen tyckte det var roligt att kasta stenar genom folks fönster eftersom de stog och asgarvade, tills det att de ser oss springa mot dem med järnsjuor i högsta hugg. Skrattet övergår i illvrål när jag slår en finnig, testosteronstinn liten pojke rakt över käken så tänder, blod och saliv flyger ner på asfalten. Jag skriker "VEM ÄR HÄRNÄST?!" fjortispacket lägger då benen på ryggen och lämnar sin polare i sticket.
Jag och Olle återvänder till vardagsrummet och påbörjar en ny film, Planet Terror. Vi skrattar åt zombier som slaktar människor, människor som dödar zombier. Uppenbarligen var det inte nog med en sten, efter ungefär 45 minuter flyger inte bara en, utan fem stenar in i vardagsrummet. Småungarna har nu hämtat hela sin klass, ungefär 30 personer står nu utanför min dörr beväpnade med träpåkar och dylikt. "Kom ut om ni vågar era jävla fega svin! Ni ska fan få smaka!" skriker en lite äldre tonårspojke i kanske 17års-åldern även detta missfoster är testosteronstinn och tror han är fräsig med sin EU-moped som han står och varvar.
Olle kollar på mig skräckslaget, när jag ser att fegisen visar minsta tecken på rädsla slår jag till honom med samma järnsjua över smalbenen, plockar fram min nyckelknippa och kutar ned till mitt vapenskåp. Sliter fram några lådor av hagelpatroner samt min spas-12a och min remington 870. Jag laddar och tar en i varje hand, sliter upp dörren och pumpar hagelsalva efter hagelsalva i de små missfostrens små kroppar. Blod sprutar som aldrig förr, mopedens tank exploderar och metallbitar flyger och träffar de som redan inte blivit träffade och kapar dem på mitten.
Vad anser ni att jag ska göra? Uppsöka deras familjer och döda dem också eller bara försöka röja undan liken?
--------------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag tänkte ta mig en matbit hemma, eftersom jag var mycket hungrig, och det var lunchdags. Så var det ju självklart att jag öppnade kylskåpet för att se vilka delikata rätter som erbjöd, dessvärre fanns det inte mycket delikat. Lite Soja, en tomat, samt ett strutshuvud. Näe - Det gick inte för sig, jag måste ju för bövölen ha lite mat.
Så jag satte mig i bilen, min sprillans nya Mercedes, en mycket fin sådan också. Jag hade "Lånat" den av biluthyrningen, så jag startade bilen. Sen begav jag min färd mot den lokala livsmedelsaffären, ur radion dunkade det lite härligt musik, i detta fall Bob Dylan. Livet var härligt, jag hade pengar, mat i sikte, skön musik och en cigg i mungipan. Men, dessvärre ruinerades min lilla exalterade stund, av en hård jävla duns på vindrutan.
Jag slirade till med bilen, for åt sidan och bilen voltade i luften, när den landade studsade den som Nanne Grönvall på Scenen. Det flög skrotbitar, glassplitter och jag som satt i bilen, fick en rejäl smäll i bakhuvudet. När min vansinneskrasch äntligen hade upphört, så rök det rejält ur motorhuven, alla rutor hade gått sönder och bilen liknande nu en gammal ful jävla Ford Fiesta från -77. Jag kravlade mig ur vraket, med stora sår blottandes över hela kroppen, sen lade jag mig på ryggen i snön och pustade ut. Medans jag låg där i mitt chocktillstånd, så fick small det till igen, den här gången i ansiktet. En jävla snöboll kom farandes genom luften och träffade mig rakt i planeten, snön yrde och jag reste mig tvärt. Sen fick jag syn på några ungar i 11 års åldern som pekade och skrattade på mig. Dom verkade vara påverkad av något narkotika, troligtvis amfetamin.
"Haha! Du är så jävla ägd din kofitta!!! Du och din jävla bil!!!" skrek dom och var fulla av skratt. Genast så sprang jag mot dom i all världens fart, dom lade benen på ryggen och började fly sin kosa, men det dröjde inte lång tid förräns jag fick tag i den ena killen. Jag höjde min näve och ägnade ett par minuter åt knogmassage i ansiktet på honom, tänder, blod och dylikt färgade asfaltet, och när jag var färdig med horan så såg han ut som en inavlad aubergine från Australien. Men min hämnd var inte tillräcklig, jag tog tag i hans fötter, släpade honom till mitt eget hus, som bara låg några hundra meter bort, sen så lade jag honom på baksidan, gick in i min vedbod. Släpade fram min kära vedklyvare "Bettan" som jag döpt henne till, ställde henne på snön. Tog tag i lillkillens huvud, lade i vedklyven, och startade den.
Omedelbart så flög det benflis, hjärnsubstans, blod, senor och de restrerande ett huvud innehåller, överallt. Det stänkte upp i mitt ansikte, droppade ner på snön, och spratt överallt.
Nu undrar jag, hur fan ska jag rengöra vedklyven efter min slakt? Jag menar, jag kan ju knappast ha massa blod på mina vedträn.
-------------------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag hade lovat hjälpta en av mina bekanta Lars-Åke att flytta, han bor tämligen i en liten lägenhet till knarkarkvart här i Östersund. För övrigt så kan nog Lars-Åke jämföras med torrt fnöske, knappast en rolig människa. Kommer sällan med skämt, bjuder aldrig på sig själv eller dylikt. Men godhjärtad som jag är, hade jag tagit på mig ansvaret att hjälpa honom bära ut diverse möbler, men. Jag hade ju förusett sen innan att det förmodligen skulle bli en mycket tråkig dag, ungefär lika tråkigt som att sitta på toaletten utan att skita. Så för säkerhets skull tog jag med mig en flaska brännvin till mig själv för att lätta upp stämningen.
Lars-Åke hade hyrt en släpvagn som vi kunde lasta möblerna på, sedan köra till hans nya lägenhet. När jag väl var där hälsade jag på honom, vi pratade ett litet tag. Han snackade om denna jävla melodifestival som går på TV, jag sket ju givetvis i vad han ansåg vara rätt eller fel i denna tillställning. Som straff för hans tråkiga samtalsämne, tog jag ett borstskaft och daskade till honom i bakhuvudet med. Men, väl dags. Jag började bära ut möbler och lasta på släpvagnen, stolar, en byrålåda och liknande idyll. Soffan hjälptes vi åt med, men som sagt. Mina förutfattade meningar visade sig stämma, det var jävligt tråkigt att hjälpa honom att flytta. Så jag gick in på toaletten, och halsade hela brännvinsflaskans innehåll på en gång.
Förhoppningsvis skulle detta lätta upp stämningen lite, vilket det också delvis gjorde! Jag hittade några gamla vinylskivor från -40 talet som jag kastade sönder några fönsterrutor med samtidigt som jag skrek "IIIIIIIN THEE JUNGLE!", för att vara extra jävlig mot dom som skulle flytta in. Sen så när vi väl hade lastat på alla möbler, sängen, soffan, TV-apparater osv. Så informerade Lars-Åke att jag minsann skulle köra Bilen och släpvagnen annars skulle han få smaka på min dotters hästpiska, han tog en hyrbil för att visa vägen till det nya huset. Redigt berusad som jag var, tänkte jag inte på att jag inte var kapabel till att köra, han kunde lika gärna satt en invalid judehora vid ratten. Så jag satte mig i bilen med släpet, och körde iväg, nynnandes på Carolas nya låt.
"Uh-huh yeah. Woh-ho-ho-oh. Jag är fångad av en stormvind fast för dig ingenting kan hindra mig när det blåser i mitt hjärta fångad av en stormvind natt och dag här finns bara du och jag
och det ljus som himlen lämnat kvar. Uh-huh yeah. Woh-ho-ho-oh."
Helt plötsligt, efter cirka 10 minuters körning, så klantigt nog råkade jag somna vid ratten! Jag råkade samtidigt trycka in gaspedalen, Lamborginin med släpet gasade upp i 240 km/h, in på ett avspärrat vägarbetsområde i dess vansinnesfärd. Avspärrningar, skyltar, och människor flög, hoppade åt sidan samt sprang iväg när jag och min bil körde okontrollerat, jag vaknade med ett ryck och skrek "JAG HAR INTE GJORT NÅGOT, JAG SKULLE BARA FESTA LITE". *DUNS*. Bilen krockade rakt i en stor jävla jordhög på det avspärrade området, jag slungades ut genom vindrutan och landade cirka 10 meter bort, släpvagnen välte, möbler och allting som var pålastat flög åt helvete, utspritt likt Indianstammarna i amerika, d.v.s överallt låg det möbler. När jag öppnade ögonen, så såg jag Lars-Åke springa mot mig, med en skiftnyckel i högsta hugg, som han hade stulit från vägarbetarna. "DIN FÖRBANNADE FLÄSKFIA!!" skrek han och måttade kraftfulla slag med skiftnyckeln mot mitt ansikte, jag vände på klackarna och tog till flykten, sprang så in i helvete fort så det kändes som ljudvallen snart skulle banga, jag hoppade över staket, parkerade bilar och små dagisbarn. Dock så fick jag syn på ett gammalt rynko med rullator, jag slet bort kärringjäveln från rullatorn, tog sats och satte mig i den ner för en brant backe. Sen pekade jag finger åt Lars-Åke som låg ett hundratal meter bakom och skrek till honom. "HELVETET BLIR ALDRIG FULLT!! DIN INVALIDA BOND-DRÄNG!!".
Jag kom hem lite senare och kollade på mobilen, där jag hade 144 missade samtal från Lars-Åke. Nu undrar jag, har jag anledning till fruktan måntro?
-----------------------------------------------------------
Igår hände något skumt.
Jag skulle besöka ett par bekanta, vid namn Örjan och Marie. Dessa personer är för övrigt ett mycket trevligt par, dom har även en hund vid namn Molgan.
Men i vilket fall, jag gick upp rätt tidigt på morgonen, eftersom jag var ditbjuden på lite ostbricka, sen skulle jag ändå lämna ett par dvd-filmer till Örjan. Så, jag duschade, gjorde mig i ordning, smårunkade lite vid köksbordet osv. Sen matade jag mitt husdjur, som för övrigt är en noshörning, jag förvarar den nere i garaget eftersom den är rätt vild. Jag slängde den några döda råttor jag hade hittat under mitt badkar kvällen innan, min noshörning som heter Zipo. Naffsade snabbt i sig råttorna och skrek av lycka och stångade ett litet hål i väggen.
Jag tog med DVD-skivorna, och tog bilen till Örjan och Marie. Väl där, knackade jag på, steg in och hälsade, Molgan en vild dvärgschnauser kom springandes med saliv dinglande från mungipan. Han började slicka på mina skor, som han sedan kom att ångra, jag blev rosenrasande och kastade in den lilla hunden i väggen så den kved till och kilade ifrån platsen med svansen mellan benen. Vi satte oss sedan i deras vardagsrum, där det genast vankades vin. Örjan har förmågan att kunna njuta lite för mycket av den röda vätskan, det har hänt vid ett flertal tidigare tillfällen att mysiga hemmakvällar spårat ur i långa sexorgier in på småtimmarna. Där satt vi tre, snackade lite om allt möjligt, hur vädret var, vi planerade en biltripp ner till småland, som kanske skulle bli av till sommaren.
Nåja, efter någon timma eller så hade Örjan lyckats dricka sig i ett tillstånd som kan efterliknas någon som nyss hade fått ett slag av en golfklubba i bakhuvudet.
Så, när vi tre satt där och snackade, och Örjan var inne på sin andra vindunk, så sade Marie. "Du kanske ska ta det lite försiktigt min sockertopp, du hur du blir.". Örjan uppfattade det hela fel, hon trodde Marie sade till mig, att jag skulle ta det försiktigt med kexen. Så Örjan flög upp ur sin stol, slet ner en stor jävla tavla från väggen, och skrek. "KNULLAR DU MIN FRU VA?!?" och kollade på mig.
Jag hann knappt reagera på hans utbrott, förräns jag fick hela ramen på tavlan rakt över mitt ansikte, genast sprutade det blod på deras persiska matta, jag fräste, grät och sade. "Vad gör du!? Sluta!". Uppenbarligen så kunde ingen stoppa hans utbrott, för nästa sekund, så slet han ner hela takkronan, svingade den likt ett lasso och skrek. "DET ÄR ROBIN HOOD JAG VILL HA!!!". Takkronan träffade Marie i huvudet så hon flög bak och landade i soffgruppen, detta gick inte. Örjan var inte bara en fara för sig själv, utan även mig och Marie. Jag som fortfarande låg ner på golvet, slängde mig åt sidan, tog tag i en hantel som man styrketränar med, reste mig upp och slog till Örjan rakt i bröstkorgen med hanteln.
Han tapade genast andan och böjde sig neråt, nu hade jag min chans, jag greppade tag kring hans huvud, och knäade honom i ansiktet, överläppen sprack och det fullkomligt pumpade blod på golv och väggar. Marie reste sig och skrek "NEJ SLUTA!! HAN ÄR FULL!! HAN VISSTE IN VAD HAN GJORDE!!". Jag tog sedan tag i vinflaskan, krossade den mot Maries käke så vinet stänkte överallt, käken avlägsnades från hennes mun och landade i deras låda med böcker. Nu liknade hon tjejen i The grudge, jag skrattade till lite lätt, medans jag fortfarande blödde näsblod.
Jag tog tag i alla ostar som återstod från den forna ostbrickan, stoppade dom i min ficka, och skrek "See you in Småland!!!". Efter detta så körde jag hem med bilen, åt upp alla ostar hemma och kollade på Two and a half men.
Nu undrar jag, faktum kvarstår att jag glömde min halsduk där. Ska jag åka tillbaka och fråga om jag kan få igen den måntro?"
Tillägg av Seroster 2009-02-21 22:00
Prick hittade en på flashback:
"Jag och en tjej hade bestämt träff, hemma hos henne. Dagen var planerad som så att vi skulle mötas vid 17.00, jag skulle tämligen bjuda ut henne på alla-hjärtansdagsmiddag! Efter detta vankades det film, snask och dylikt, och förhoppningsvis följt av lite pälskrage. Så jag steg upp relativt tidigt, klockan var nog runt 10.00 på morgonen, redan nu kände jag att vinden var i mina segel, jag började med att ta en dusch. Varmt vatten, skönt var det också, jag var som en gud bland mina små moln i duschen. Jag tvålade in kroppen överallt så jag skulle lukta fräscht. Efter duschen åt jag frukost, som bestod av tre stycken stadiga tequila shots och lite salt samt citron, jag var ju tvungen att ta en liten återställare eftersom jag var lagomt nervös.
Dagen passerade rätt normalt, jag satt och kollade på TV, någon gång ibland så tog jag fram mitt salongsgevär i brist på annat och sköt ihjäl skator. Men i vilket fall, när klockan var runt 16.00 så hade jag säkert fått i mig en halv flaska tequila, det snurrade rätt stadigt i skallen och jag var allmänt "lullig". Nu började jag traska med ett leende på mina läppar ner mot centrum, för att möta tjejen som förövrigt heter Ulla. Så när jag kom ner till centrum så stod jag där och väntade, till sist som Ulla gåendes, hon var en mycket vacker kvinna. I vilket fall så snackade vi ett tag, käkade middag på en resturant och styrde kosan mot hennes lägenhet. När vi anlände så hade hon hyrt någon tråkig romantiskt film som hette "Closer". Redan vid denna tidpunkt kände jag att det hade börjat blivit lite motvind, för jag var rätt risig i magen.
Så när vi satt och kollade på denna film, samt avnjöt popcorn och lite glass. Så hade vi det mysigt, låg och kramade om varandra osv. Fast jag var extremt risig i kistan, så när slutet närmade sig så började Ulla gråta en liten skvätt. Jag skulle trösta henne, men dessvärre så råkade jag dra en liten diskret fis, men vart lurad av min egen röv. Jag råkade lägga en liten klutt i brallan, så jag flög upp med all världens fart för att springa på toaletten. Jag råkade skalla Ulla i hennes ansikte när jag reste mig i all hast, men jag kunde inte ta hänsyn till sådant. Jag sprang in mot hennes toalett med handen inkörd i byxan för att stoppa bajsflödet.
Sen så slet jag upp den vita dörren, och låste efter mig, men för sent. Bajset som började spruta var ett faktum, det riktigt flög med en lika stor kraft som en jetmotor ner på golvet, så det skvätte bajsstänk på väggar, speglar och handfat. Jag kunde inte hindra det, mitt i all panik så råkade jag halka på min diarré. Jag drog världens vurpa i luften och tog tag i handfatet, men alldeles för hårt. Det gick sönder i många bitar och porslin flög överallt, spegeln och några flaskor med schampo välte och jag rullade runt i mitt eget bajs, som besatt en konsistens av sås med bitar i. Där kravlade jag runt, bland bajs, glassplitter och porslin, varje gång jag försökte resa mig halkade jag likt "Bambi" gör på isen.
Efter någon minuts kamp så satte jag mig på toaletten och tömde det sista mina tarmar innehöll, det sprutade, skvatt upp vatten i arslet och det dånade från min röv. När jag väl var färdig så upptäckte jag, till min stora fasa. Att toalettpapperet var slut! Hela situationen hade eskalerat mer eller mindre, det var bajs på hela golvet, väggar och hygienartiklar. Porslin, glasskärvor och flaskor låg utspridda över golvet, och där satt jag. Utan toalettpapper, helt nerskiten och brun på ryggen. Min avföring hade också kletat in sig i mitt hår. "Helvete!" tänkte jag, vad fan skulle jag hitta på? Jag greppade tag i duschdrapperiet intill, och torkade röven med. Jag drog upp mina byxor, och kollade på det en gång fina badrummet, som nu var ödelagt i ruiner bestående av skit och dylikt.
Jag hade säkert tillbringat 15 minuter där inne när jag hörde ulla ropa "Går det bra!?" högljutt. Nej, inte fan gick det bra - Men hur skulle jag förklara detta? Nej, det går inte att förklara, ty skit och andra kroppsvätskor droppade nu till och mer ner för taken, och odören var en mycket frän doft. Så jag krossade badrumsfönstret, hoppade ut och landade i en snödriva. Sen så sprang jag i all världens fart i bara strumpor och nerskitade kläder hem till mig själv.
Nu till min fråga, tror ni fortfarande jag har någon chans att få lite mutta hos tjejen? Eller hur bra ligger jag till? "
Prick hittade en på flashback:
"Jag och en tjej hade bestämt träff, hemma hos henne. Dagen var planerad som så att vi skulle mötas vid 17.00, jag skulle tämligen bjuda ut henne på alla-hjärtansdagsmiddag! Efter detta vankades det film, snask och dylikt, och förhoppningsvis följt av lite pälskrage. Så jag steg upp relativt tidigt, klockan var nog runt 10.00 på morgonen, redan nu kände jag att vinden var i mina segel, jag började med att ta en dusch. Varmt vatten, skönt var det också, jag var som en gud bland mina små moln i duschen. Jag tvålade in kroppen överallt så jag skulle lukta fräscht. Efter duschen åt jag frukost, som bestod av tre stycken stadiga tequila shots och lite salt samt citron, jag var ju tvungen att ta en liten återställare eftersom jag var lagomt nervös.
Dagen passerade rätt normalt, jag satt och kollade på TV, någon gång ibland så tog jag fram mitt salongsgevär i brist på annat och sköt ihjäl skator. Men i vilket fall, när klockan var runt 16.00 så hade jag säkert fått i mig en halv flaska tequila, det snurrade rätt stadigt i skallen och jag var allmänt "lullig". Nu började jag traska med ett leende på mina läppar ner mot centrum, för att möta tjejen som förövrigt heter Ulla. Så när jag kom ner till centrum så stod jag där och väntade, till sist som Ulla gåendes, hon var en mycket vacker kvinna. I vilket fall så snackade vi ett tag, käkade middag på en resturant och styrde kosan mot hennes lägenhet. När vi anlände så hade hon hyrt någon tråkig romantiskt film som hette "Closer". Redan vid denna tidpunkt kände jag att det hade börjat blivit lite motvind, för jag var rätt risig i magen.
Så när vi satt och kollade på denna film, samt avnjöt popcorn och lite glass. Så hade vi det mysigt, låg och kramade om varandra osv. Fast jag var extremt risig i kistan, så när slutet närmade sig så började Ulla gråta en liten skvätt. Jag skulle trösta henne, men dessvärre så råkade jag dra en liten diskret fis, men vart lurad av min egen röv. Jag råkade lägga en liten klutt i brallan, så jag flög upp med all världens fart för att springa på toaletten. Jag råkade skalla Ulla i hennes ansikte när jag reste mig i all hast, men jag kunde inte ta hänsyn till sådant. Jag sprang in mot hennes toalett med handen inkörd i byxan för att stoppa bajsflödet.
Sen så slet jag upp den vita dörren, och låste efter mig, men för sent. Bajset som började spruta var ett faktum, det riktigt flög med en lika stor kraft som en jetmotor ner på golvet, så det skvätte bajsstänk på väggar, speglar och handfat. Jag kunde inte hindra det, mitt i all panik så råkade jag halka på min diarré. Jag drog världens vurpa i luften och tog tag i handfatet, men alldeles för hårt. Det gick sönder i många bitar och porslin flög överallt, spegeln och några flaskor med schampo välte och jag rullade runt i mitt eget bajs, som besatt en konsistens av sås med bitar i. Där kravlade jag runt, bland bajs, glassplitter och porslin, varje gång jag försökte resa mig halkade jag likt "Bambi" gör på isen.
Efter någon minuts kamp så satte jag mig på toaletten och tömde det sista mina tarmar innehöll, det sprutade, skvatt upp vatten i arslet och det dånade från min röv. När jag väl var färdig så upptäckte jag, till min stora fasa. Att toalettpapperet var slut! Hela situationen hade eskalerat mer eller mindre, det var bajs på hela golvet, väggar och hygienartiklar. Porslin, glasskärvor och flaskor låg utspridda över golvet, och där satt jag. Utan toalettpapper, helt nerskiten och brun på ryggen. Min avföring hade också kletat in sig i mitt hår. "Helvete!" tänkte jag, vad fan skulle jag hitta på? Jag greppade tag i duschdrapperiet intill, och torkade röven med. Jag drog upp mina byxor, och kollade på det en gång fina badrummet, som nu var ödelagt i ruiner bestående av skit och dylikt.
Jag hade säkert tillbringat 15 minuter där inne när jag hörde ulla ropa "Går det bra!?" högljutt. Nej, inte fan gick det bra - Men hur skulle jag förklara detta? Nej, det går inte att förklara, ty skit och andra kroppsvätskor droppade nu till och mer ner för taken, och odören var en mycket frän doft. Så jag krossade badrumsfönstret, hoppade ut och landade i en snödriva. Sen så sprang jag i all världens fart i bara strumpor och nerskitade kläder hem till mig själv.
Nu till min fråga, tror ni fortfarande jag har någon chans att få lite mutta hos tjejen? Eller hur bra ligger jag till? "
Seroster ser dig.
