Igår kom jag och tänka på konflikten mellan religiösa och skeptiker angående universums skapelse. Religiösa hävdar att Gud skapade universum/världen och skeptiker säger att universum troligtvis kom till utan orsak.
Men vad sägs om en kompromiss? En idé att universum är Gud?
Att universum i sig är en kraft (vilket i sig är helt sant) och att den kom till ur ingenting och var sin egen orsak. Den är även oändlig och har skapat allt som vi känner till. Dvs en helt ärlig anledning att vara "tacksam" om man nu vill vara det.
Även hela idén att Gud måste existera utanför universum och även tiden kan överges då Gud skapade sig själv samtidigt som tiden.
Även om jag inte riktigt vet vart jag personligen ligger gällande religion eftersom jag är agnostiker så anser jag en sådan världsbild vara högst funktionell där både vetenskap och religion inte motsäger varandra. Jag ser även ingen anledning till att de heliga skrifterna inte kan tydas på ett sådant sätt.
Jag har sex med bacon
