Svar till Entrero [Gå till post]:
Vafasen.. blev du felstucken av samma jäkla sköterska flera gånger om dagen? En smula respektlöst i mina ögon. Stack jag en blodgivare fel så bad jag en kollega göra omsticket :P
Om man antar att det är helt slumpmässigt huruvida man råkar sticka i ett sånt knippe eller ej, så skulle jag säga att det är väldigt ovanligt. Jag har kanske råkat göra det två gånger, och då har jag stuckit uppåt femhundra personer.
Fast sen kan det ju också vara så att man har en oturlig distribution i armvecket, så att det sitter ett sånt knippe rakt över det ställe man helst sticker på, och då blir det förstås lättare att träffa. Om din flickvän är lättstucken kanske det går bättre i andra armen.
Järnet i järntabletterna ersätter helt och hållet det järn du förlorar när du ger blod. eftersom kroppen bara tar upp 10% (tror jag att det var) så låter 2 gram väldigt mycket, men det är i själva verket alltså bara 0,2 gram du har förlorat vid blodgivningen.
Om magen mår dåligt av Duroferon, eller vilka tabletter din blodcentral nu har som standard, så finns det ändå ett par saker du kan göra för att underlätta för dig själv.
- Längre intervall mellan tabletterna; det viktiga är som sagt att du får i dig alla för att vara säker på att du ersätter allt järn.
- Ta tabletten till natten; många upplever det som lättare när man kan sova förbi biverkningarna.
- Be om ett annat alternativ nästa gång du ger blod (eller om du har varit där nyligen kan du helt enkelt gå tillbaka och fråga om de har en annan sort); alla reagerar olika på olika järntabletter. De flesta klarar av Duroferon, som är förstahandsvalet i Stockholm, där jag jobbade, och de flesta som inte klarar av dem klarar av alternativet vi erbjöd (Niferexkapslar).
Lite kuriosa som jag brukar tala om för blodgivarna är att man måste käka väldigt mycket även av den mest järnrika maten för att få i sig tillräckligt på tre månader (eftersom folk ofta påstår att de kompenserar fint med järnrik kost). Femton kilo blodpudding, till exempel, innehåller tillräckligt.
Järntabletterna du får är i vilket fall som helst det effektivaste sättet att vara säker på att du ersätter järnet du förlorat. Om du hittar en regin som fungerar för dig är det helt klart att rekommendera. Går inte det alls så är det naturligtvis bättre att knapra något kosttillskott än att inte göra någonting alls.
Vafasen.. blev du felstucken av samma jäkla sköterska flera gånger om dagen? En smula respektlöst i mina ögon. Stack jag en blodgivare fel så bad jag en kollega göra omsticket :P
Om man antar att det är helt slumpmässigt huruvida man råkar sticka i ett sånt knippe eller ej, så skulle jag säga att det är väldigt ovanligt. Jag har kanske råkat göra det två gånger, och då har jag stuckit uppåt femhundra personer.
Fast sen kan det ju också vara så att man har en oturlig distribution i armvecket, så att det sitter ett sånt knippe rakt över det ställe man helst sticker på, och då blir det förstås lättare att träffa. Om din flickvän är lättstucken kanske det går bättre i andra armen.
Järnet i järntabletterna ersätter helt och hållet det järn du förlorar när du ger blod. eftersom kroppen bara tar upp 10% (tror jag att det var) så låter 2 gram väldigt mycket, men det är i själva verket alltså bara 0,2 gram du har förlorat vid blodgivningen.
Om magen mår dåligt av Duroferon, eller vilka tabletter din blodcentral nu har som standard, så finns det ändå ett par saker du kan göra för att underlätta för dig själv.
- Längre intervall mellan tabletterna; det viktiga är som sagt att du får i dig alla för att vara säker på att du ersätter allt järn.
- Ta tabletten till natten; många upplever det som lättare när man kan sova förbi biverkningarna.
- Be om ett annat alternativ nästa gång du ger blod (eller om du har varit där nyligen kan du helt enkelt gå tillbaka och fråga om de har en annan sort); alla reagerar olika på olika järntabletter. De flesta klarar av Duroferon, som är förstahandsvalet i Stockholm, där jag jobbade, och de flesta som inte klarar av dem klarar av alternativet vi erbjöd (Niferexkapslar).
Lite kuriosa som jag brukar tala om för blodgivarna är att man måste käka väldigt mycket även av den mest järnrika maten för att få i sig tillräckligt på tre månader (eftersom folk ofta påstår att de kompenserar fint med järnrik kost). Femton kilo blodpudding, till exempel, innehåller tillräckligt.
Järntabletterna du får är i vilket fall som helst det effektivaste sättet att vara säker på att du ersätter järnet du förlorat. Om du hittar en regin som fungerar för dig är det helt klart att rekommendera. Går inte det alls så är det naturligtvis bättre att knapra något kosttillskott än att inte göra någonting alls.
Yo momma so fat, she broke the family tree.
