Hur blir man religiös efter man blivit ateist egentligen?
Önskar så jävla stenhårt att man trodde på paradiset, guds förlåtelse och allt vad kristendom i lagom benämning innebar precis som när man var liten. Döden och existensionella frågor fanns inte ens.
Desto äldre jag blir, desto mer förtvivlad, vilsen och ångestladdad blir jag. Hur fan ska man kunna bearbeta en kommande död utan en tro??
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!