Mja, eftersom jag har tråkigt tänkte jag att jag nu skräpar ned forumet genom att posta ett nyskrivet "brev" till förlaget som gav ut "En komikers uppväxt". Det är en svenskauppgift som ska lämnas in imorgon.
---------------------
Hej, jag har läst boken ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell. Jag anser att ni aldrig borde ha gett ut boken. Av de böcker jag läst så kvalar den in bland de tre absolut sämsta böckerna jag någonsin läst. Det är en bok som jag aldrig kan se mig själv uppskatta, den är i mina ögon riktigt usel.
För det första anser jag det förkastligt och totalt obefogat att så pass mycket svordomar förekommer. Visst kan jag acceptera ett visst mått av svordomar i dialogen då dessa kan behövas när starka känslor skall uttryckas. Men att som i scenen då Juhas mamma misslyckas med att använda fjärrkontrollen och hon utbrister något i stil med ”Men funka då satans perkeles jävla skitkontroll”. Det är inte mindre än fyra svordomar i följd, om än ”perkele” inte är svenska, men likväl en svordom. Jag anser det förkastligt och totalt oacceptabelt att frossa i okvädningsord på detta sätt. Framförallt eftersom denna bok på grund av sitt budskap med all sannolikhet kommer att användas i skolundervisning.
Sedan kan det vara den boken jag läst med minst variationsrikt och torftigt språk. Boken är skriven på ett sätt som gör den lätt att läsa. Men bara för att en bok ska vara lättläst måste inte detta innebära att boken måste innehålla en vokabulär som ryms på lillfingernageln. Som exempel kan jag nämna böckerna om Harry Potter, de är skrivna exceptionellt lättläst, men de har ett mer variationsrikt språk, vilket gör dem intressanta och spännande istället för sövande och gråa. Att läsa ”En komikers uppväxt” är ett effektivare sätt att somna än att räkna får. Författaren gör ett antal tarvliga, avsiktliga eller oavsiktliga är svårt att avgöra, försök till att vara humoristisk. Det piggar visserligen upp boken något, men det är som att ge en dubbel espresso till någon som tagit sömnpiller, personen i fråga kommer att somna inom en kvart ändå. En anledning till att de humoristiska inslagen misslyckas är att boken överlag är åt det melankoliska hållet, addera sedan ett tråkigt och tvådimensionellt språk så blir boken än mer deprimerande.
Det sista och mest obegripliga för mig är att boken har en häpnadsväckande tunn historia. Det är som att läsa på baksidan av ett mjölkpaket emellanåt. Ibland finns det absolut ingen som helst substans under flera sidor långa scener i boken. Detta i sig är väl kanske inte så märkvärdigt och knappast unik, men boken är skriven med någon form av budskap. Ett budskap som inte går som en röd tråd genom hela boken är för mig oförståeligt. Det är en av stöttepelarna i en bra och intressant bok, att det finns en klar och tydlig röd tråd. Den röda tråden är något som tidigt lärs ut av lärare till elever och det påpekas ett otal gånger redan under grundskoletiden att den röda tråden är essentiell för att en berättelse eller en uppsats ska väcka större intresse.
Varför gavs boken över huvud taget ut? Är det för att Jonas Gardell är känd och ni på så sätt resonerade att boken förmodligen skulle generera intäkter till er? Något som en bra, välskriven och intressant bok av en totalt okänd författare inte skulle göra? Jag anser att ni borde ta större ansvar och sluta förse den svensktalande delen av Jordens befolkning med usel litteratur.
Med vänliga hälsningar Felix Xxxxx
--------------------------------
Poll
You're awesome!
