Jag har funderat på varför det är så att man måste vara social i dagens samhälle för att inte räknas bort totalt. Någon här som har någon aning om varför? Folk i allmänhet accepterar inte alla är olika och det börjar verkligen gå mig på nerverna nu! Om man som jag har en lugn och tystlåten personlighet så är det som om man inte finns och man accepteras inte för den man är.
Jag har alltid varit blyg, kanske på gränsen till för blyg, om man nu kan vara det. På grund av detta, antar jag, så har jag alltid haft väldigt få vänner. I dagsläget har jag ingen alls att umgås med. Det gör mig deppig för trots att jag är blyg så vill jag ha någon att umgås med precis som alla andra, men jag vill ha någon som kan uppskatta mina bättre sidor. Jag vet inte om jag kanske har Social fobi, Aspergers eller bara är blyg helt enkelt, men det borde inte spela så stor roll för alla har rätt att få vara som dem är. Det pratas ju hela tiden om det, men knappt ingen följer det!
Om man är blyg och tystlåten räknas man dessutom bort på arbetsmarknaden. Det är helt sjukt hur trångsynta vissa människor är! Jag som knappt aldrig haft vänner måste ju få komma ut bland folk för att överhuvudtaget lära mig att kunna umgås med folk, men det måste också ske på mina villkor så att jag känner att det är okej. Känner enormt mycket press när jag är i sociala situationer och ju mer pressad jag känner mig, desto sämre går det. Jag måste ta en sak i taget och känna av stämningen ordentligt och inte bli pressad att direkt hamna i en situation där det förväntas att jag ska babbla på som ett rinnande vattenfall. Sedan är det faktiskt helt okej att dra sig undan från sociala sammanhang också. Alla måste inte vara den som snackar hela tiden. Snälla, få folk att fatta detta!
Kanske låter lite arg och det är jag faktiskt och jävligt besviken på människor som snackar om att alla ska respekteras oavsett vad, men sedan inte följer det ett skit. Skärpning! :)
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!