Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Sociala funderingar

Skapad av inte_som_andra, 2014-02-12 21:55 i Kärlek & Relationer

2 126
9 inlägg
1 poäng
inte_som_andra
Visningsbild
Hjälte 1 inlägg
0
Jag har funderat på varför det är så att man måste vara social i dagens samhälle för att inte räknas bort totalt. Någon här som har någon aning om varför? Folk i allmänhet accepterar inte alla är olika och det börjar verkligen gå mig på nerverna nu! Om man som jag har en lugn och tystlåten personlighet så är det som om man inte finns och man accepteras inte för den man är.

Jag har alltid varit blyg, kanske på gränsen till för blyg, om man nu kan vara det. På grund av detta, antar jag, så har jag alltid haft väldigt få vänner. I dagsläget har jag ingen alls att umgås med. Det gör mig deppig för trots att jag är blyg så vill jag ha någon att umgås med precis som alla andra, men jag vill ha någon som kan uppskatta mina bättre sidor. Jag vet inte om jag kanske har Social fobi, Aspergers eller bara är blyg helt enkelt, men det borde inte spela så stor roll för alla har rätt att få vara som dem är. Det pratas ju hela tiden om det, men knappt ingen följer det!

Om man är blyg och tystlåten räknas man dessutom bort på arbetsmarknaden. Det är helt sjukt hur trångsynta vissa människor är! Jag som knappt aldrig haft vänner måste ju få komma ut bland folk för att överhuvudtaget lära mig att kunna umgås med folk, men det måste också ske på mina villkor så att jag känner att det är okej. Känner enormt mycket press när jag är i sociala situationer och ju mer pressad jag känner mig, desto sämre går det. Jag måste ta en sak i taget och känna av stämningen ordentligt och inte bli pressad att direkt hamna i en situation där det förväntas att jag ska babbla på som ett rinnande vattenfall. Sedan är det faktiskt helt okej att dra sig undan från sociala sammanhang också. Alla måste inte vara den som snackar hela tiden. Snälla, få folk att fatta detta!

Kanske låter lite arg och det är jag faktiskt och jävligt besviken på människor som snackar om att alla ska respekteras oavsett vad, men sedan inte följer det ett skit. Skärpning! :)

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

Tjingsallad
Visningsbild
P 31 Lund Hjälte 10 405 inlägg
1
Svar till inte_som_andra [Gå till post]:
Livet är en konstant tävling och allt kan inte ske på dina villkor. Klart en tyst person inte kommer göra ett stort intryck på en potentiell kund, vilket är något som de anställda oftast är där för att göra.

Även om arbetet inte har med anställd & kund -relationer att göra så är oftast förmågan att arbete i grupp en viktig faktor för hög produktivitet. Ytterligare en sak som den tyste inte är lika kapabel till.

<--- Pro // Did i ask you what you thought you maggot?!

bonbon
Visningsbild
P 26 Hjälte 1 054 inlägg
0
jag håller med, ibland när man ska ta samma buss som en annan i samma klass så kan man ju inte bara dissa hen och ignorera hen totalt, men när jag åker buss efter skolan är jag sällan på "prat-humör" och vill bara lyssna på musik utan press att vara intressant och rolig,

så jag brukar dissa hen totalt.

Nackdelen med att vara tystlåten (jag vet hur det är) är att man hinner tänka mycket och då kommer längre in i tankegånger och då ställer högre krav på vad som är ett "intressant samtal", detta resulterar i att dom flesta samtal framstår som ointressanta eller tråkiga. Ofta spelar man inte heller något stor lagsport som fotboll heller.

försök att lyssna mycket, skratta på rätt ställen och lägga "sköna" kommentarer och skaffa ett signum som att vara den smarta, dumma, trollande osv...

En vis man sa en gång ingenting, ty han var vis

tomma_idioten
Visningsbild
P 25 Hjälte 55 inlägg
0
Du är helt precis som mig, tyst och försöker anpassa sig efter flocken men dessvärre så nonchalerar flocken dig och det är inte så mycket du kan göra för att vara helt ärlig typ.

Du kan väl försöka vara upptagen hela tiden eller ha ett husdjur,
man kan sig mindre ensam om man har en.

Min djupsinniga citat:....nämen vänta, jag har ingen.

hutcherson
Visningsbild
F 30 Hjälte 6 138 inlägg
0
Kan inte vi bli tjenis? Vi kan stirra på varandra utan att säga speciellt mycket.

Allvarligt talat så känner jag igen mig ohyggligt bra, enda skillnaden är att jag har ett fåtal bästa vänner. Saken är den att dom har funnits i mitt liv sen jag var fem, jag har inte den blekaste hur man skaffar nya vänner. Sådär halvtaskigt socialt handikappad, men det är okej.

I'm practically floating in English.

PsykelTjuv
Visningsbild
P 32 Hjälte 3 487 inlägg
0
Svar till inte_som_andra [Gå till post]:
Förstår att det måste vara jobbigt, men du måste sluta tycka synd om dig själv och anstränga dig mer.

Jag är helt övertygad om att du skulle bli accepterad och gillad av massor av personer, de måste bara lära känna dig! Och där får du bjuda på dig själv mer, annars har de inget att gå på.


Kan tillägga att jag vet hur det är ha komplex över att vara tystlåten. Finns många stunder då jag inte alls är social av mig. Det tog lång tid innan jag fann bekvämligheten i mig själv att tillåta mig själv att vara det ibland utan att bry sig om vad folk tycker och tänker om det. Jag vet att jag kan vara social när jag känner för det och har många starka sidor. Gäller att känna sig själv och acceptera sig själv som den man är.

Ingen status

Tippu
Visningsbild
P 31 Hjälte 275 inlägg
0
Lär dig att, när du väl talar, säga något av värde, så får du sitta hur tyst du vill, folk kommer tro du är smart/cool och kommer vilja prata med dig - just för att du verkar ha något att säga, om något, och det är inte bara skitsnack.
Avskyr också människor med handvässkohundar som drar fram telefonen och kan prata i en kvart om deras nya möbel, eller den nya spegeln; Skjut mig snälla

Var aldrig blyg och be aldrig om ursäkt för dig själv, då kan du lika gärna hoppa.

Att be om ursäkt är att erkänna/tillkännage att dina tankar och åsikter är skit och inte värda att yttras, för att de kanske går emot allmänt tycke.

Skakar du inte om bikupan ibland så sitter alla där under trädet med ett plastleende.

Lycka till, väx som person!

Mina pajkastardagar är över. Sämsta spelet någonsin.

Sommer
Visningsbild
F 23 Hjälte 1 inlägg
0


jag tycker du har rätt i att du har rätt att vara den du är, men du måste ändå liksom delta eller hur man ska säga. Om du är blyg för att du är rädd för vad folk ska tycka om dig så tycker jag att du bara ska tänk på att vad dom tycker om dig inte spelar någon roll, det är bara vad du tycker om dig som spelar någon roll
godis-apa
Visningsbild
P Hjälte 3 982 inlägg Online
0

Svar till inte_som_andra [Gå till post]:
Jag skulle nog säga att du är lite för självkritisk, du är förmodligen väldigt snabb med att döma och trycka ner dig själv i sociala situationer. Tankar som "gud vad pinsamt", "vad kommer de tro?", "vad kommer de tycka?", "nu har jag förstört allting", "sådär kan jag ju inte göra?", "kan jag prata nu?", "bör jag skratta?", "kollar alla på mig?" osv osv dyker ofta upp hos lite mer socialt osäkra människor. Man tänker för mycket och är för snabb med att redan i förväg bestämma sig för hur de andra kommer reagera.

Man måste låta sig själv misslyckas, man måste våga. Att gå runt och vara rädd för misslyckandet leder inte någonstans, gör man inget så händer inget. Jag personligen var helt fruktansvärt blyg för bara några år sedan. Jag pratade sällan, blev ofta avbruten och jag hatade mer eller mindre allting som krävde att jag behövde prata/umgås med folk jag inte kände. Jag gick runt och trodde att jag var nöjd med det, att det var den jag var. Först efter att jag på grund av min blyghet missade att bli tillsammans med min drömtjej, som faktiskt var uppöver öronen förälskad i mig med, men jag inte vågade ta steget insåg jag att jag inte var nöjd. Plötsligt rasade väggarna jag byggt upp och jag såg verkligheten som den faktiskt var, hur kunde jag vara nöjd med något som höll tillbaka mig så mycket? Hur kunde jag vara nöjd med något som höll mig tillbaka från att få mina drömmars tjej?

Jag insåg att jag ville förändras, att jag inte alls var nöjd. Jag var en högpresterande elev i skolan och hade nästan aldrig misslyckats med någonting, jag hade aldrig vågat. Jag började utmana mig själv, jag tvingade mig själv att göra saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Jag minns själv hur jag i början med pulsen dunkande och svetten rinnande gick fram till en kille på stan och frågade vad klockan var, eller frågade någon var närmsta burger king låg. Jag åkte in till stan, enbart för att utmana mig själv. Efter några dagar började jag ställa liknande små frågor till folk i min omgivning, "när börjar matten?", "vad har vi för lektion efter denna?", "vet du vad det blir till lunch?"

Allt eftersom man blir mer och mer bekväm med sig själv så ökar man nivån ett steg. Det dröjde några månader tills jag såg till att verkligen utnyttja redovisningar i skolan, tog varje chans att prata inför hela klassen (även om jag var så pass nervös att hela jag skakade). Ibland gjorde man misstag, ibland gjorde man bort sig, men manmärkte hur man blev mer och mer självsäker för varje vecka som gick.

Jag förde anteckningar över alla små "utmaningar" jag gjort, hur de kändes osv. När man bläddrade tillbaka i blocket så insåg man att man nu vågade göra saker som var helt otänkbara bara för några veckor sedan.

Jag kanske missade min drömtjej, men det låste upp verkligheten för mig. Jag trivs, mår bra, har många vänner och lyckas idag bra med tjejerna, något som för bara några år sedan var helt otänkbart. Jag trodde jag skulle dö okysst, oskuld och ensam, jag trodde jag var nöjd med det, bah...





Even boys have something to say if you listen long enough


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Sociala funderingar

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons