Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

är så otroligt ensam. är jag ensam om det?

Skapad av offret, 2014-02-20 21:16 i Kärlek & Relationer

3 662
17 inlägg
1 poäng
offret
Visningsbild
Hjälte 2 inlägg
0
Jag har alltid haft svårt för att skaffa vänner. Som person är jag väldigt lugn och tystlåten. Jag misstänker själv att jag har social fobi, men det är inget jag blivit utredd för. Min skolgång var skit. Jag var alltid ensam!

Jag hade två vänner men de i sin tur hade många andra vänner och till slut kom vi ifrån varandra helt. I sexan var det ett tjejgäng på tre personer som var otroligt elaka mot mig. Jag var alltid schysst och ville bli vän med dem, men allt jag fick tillbaka var skit. De frös ut mig, kallade mig dumma saker osv.

Jag skämdes så otroligt mycket över att jag var ensam och därför gjorde jag allt för att dölja det inför mina föräldrar, lärare osv. Jag satt aldrig ute på skolgården utan istället låste jag in mig på toaletten och satt där tills rasten var slut. Ibland läste jag en bok, men oftast satt jag bara och stirrade in i väggen och grät.

Högstadiet var lite bättre. Där fann jag en tjej som jag blev väldigt bra vän med. Vi umgicks både i skolan och på fritiden, men efter nian flyttade hon långt bort och sedan dess ses vi högst ett par gånger om året.

Gymnasiet var sådär. Jag var inte utfrusen på samma sätt som innan, men det var heller aldrig någon som riktigt "såg" mig och pratade. Jag var med i ett kompisgäng, men jag var aldrig riktig kompis med någon av dem och det märktes tydligt för jag blev aldrig bjuden på något som de ordnade. Det var ingen som tänkte på mig liksom.

I år är det två år sedan jag tog studenten. Jag jobbar extra på ett ställe och trivs hyfsat bra med det, men jag har inte umgåtts med någon vän på över ett år. Det gör mig riktigt deppig för jag vill så gärna ha någon att umgås med, en riktig vän!

Målet med den här tråden är inte att söka tröst hos er, utan jag vill istället höra era erfarenheter. Är det någon annan här som har varit med om mobbning och känner sig ensam? Tips och råd för att lösa situationen uppskattas också. Tack för mig.

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

tomma_idioten
Visningsbild
P 25 Hjälte 55 inlägg
0
Utan tvekan så är du absolut inte ensam om detta.

Count me in.

Min djupsinniga citat:....nämen vänta, jag har ingen.

PsykelTjuv
Visningsbild
P 32 Hjälte 3 487 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Du är inte ensam. Alla känner känslor av ensamhet.

Om du känner att du vill prata med någon om det kan jag tipsa om "Jourhavande kompis" som finns att hitta till höger.

Ingen status

elinkw
Visningsbild
F 28 Hedemora Hjälte 337 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Nej du är inte ensam om att vara ensam, jag har dock mer eller mindre valt att vara ensam för jag trivs så, jag har många vänner ändå men umgås inte med dem så ofta.

Jag var mobbad hela grundskolan tills jag började gymnasiet. Valde att starta om i en ny stad och få börja om ifrån ruta ett. De är svårt att bygga upp ett kontaktnät om man är osocial ja, så jag vet inte vad jag ska ge dig för tips förutom att försöka vara lite mer utåtriktad.

Vad har du för intressen? Försök hitta folk som delar det, så blir det nog enklare att prata med dem också!

twitch.tv/elinsivert

Crash_Override
Visningsbild
P 35 Hjälte 96 inlägg
1

Svar till offret [Gå till post]:
Hur är relationen till dina föräldrar, har du någonsin hört dem säga att det är normalt att ha många vänner, och onormalt att ha få eller inga?

Varför är det negativt laddat att vara ensam? Om jag byter ut alla dina "ensam" mot "självständig" så får jag en mycket ljusare klang på det hela.

Varför inte hitta vänner som hjälper dig mot det mål du vill nå? Inte på deras bekostnad självklart, det ska vara ömsesidigt!

Fak off u twat

offret
Visningsbild
Hjälte 2 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Fri [Gå till post]:
Mina föräldrar har väl aldrig sagt något speciellt om det mer än att de tycker att jag sitter hemma väldigt mycket och det är ju precis det jag gör.

Jag vet inte för man brukar väl säga att ensam är stark men det känns inte så i mitt läge. Jag längtar efter vänner samtidigt som jag är otroligt rädd för att ge mig ut i allt det okända. Jag vet ärlig talat inte hur man ska umgås med folk eller hur man ska skaffa vänner för jag har så extremt lite erfarenhet av det.

klisterbajs
Visningsbild
Hjälte 113 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Gå in på http://www.psykologitest.se/ och gör några tester för att om möjligt se om du kan hitta något du brister i. Om du hittar något så kan du kontakta sjukvården och be att dom gör en riktig bedömning.
Det är omöjligt för någon här på HP att komma med nåt annat än spekulationer utifrån din tråd. Det man säkert kan säga att du inte är ensam. Men orsaken till varför, det kan vi inte veta.
Tvillingen
Visningsbild
P 31 Hjälte 3 117 inlägg
0
Du har inte någon på jobbet som du kan hitta på någonting med någon gång? Brukar om inte annat anordnas after work och andra aktiviteter på arbetsplatser och då är det bara att följa med på sådant. Eller fråga någon du jobbar med om ni ska ta en öl någon dag.

Tacka ja till fler sociala aktiviteter även om det kanske inte känns så lockande. I slutändan träffar du nog lite nytt folk och genom dessa ännu fler. Nu får jag det kanske att låta lätt, men i det man själv som behöver ta tag i det och försöka ändra lite på hur man lever. Ensamheten blir inte mindre för att man sitter hemma. Var bara glad och trevlig!

Ett sista tips är försöka ta kontakt med personer via internet, gissar på att det är ett antal personer på den här sidan som har lyckats hittat nya vänner. Värt ett försök det också.

Jag är ond!

anonym215
Visningsbild
P 28 Katthammarsvik Hjälte 1 984 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Vart bor du? :D

lol

glomt
Visningsbild
P 31 Falkenberg Hjälte 1 434 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Det kommer komma naturligt om du vill :)

jag hade vänner i grundskolan, i 6an vart jag mobbad och bytte skola, fick inga nya vänner, gymnasiet hade jag inga superbra vänner.

nu har jag börjat få en del vänner över internet, oh mitt nästa steg är att få fler vänner i stan, men det känns betydligt svårare, då måste man ju träffa folk på riktigt och göra ett bra intryck :S

och det där uttrycket "ensam är stark" det är ren jävla bullshit för att folk som är deppiga och ensamma ska må bra.
Inte fan är någon som är ensam stark, människan är ett flockdjur, och trivs bäst i grupper.


\(^o^)/ Ingen kan låta så tyst som min telefon...

giatod
Visningsbild
P 34 Ljungsbro Hjälte 267 inlägg
0
börja med någon kull hobby typ jujutsu bordtennis scouter whatever så år du kompisar där

Ingen status

Miss_J
Visningsbild
F 33 Värnamo Hjälte 65 inlägg
0
Du är inte ensam, har folk runt mig ständigt men kan känna mig ensam ändå....svårt att hitta riktiga vänner som finns i vått och torrt faktiskt.

Måste jag? xD

mrcarter
Visningsbild
F 27 Hjälte 120 inlägg
0

Svar till offret [Gå till post]:
Jag tycker du borde berätta för de du har runt omkring dig, din familj tex och berätta hur du har det. Sen tycker jag att du ska gå till en psykolog som kan hjälpa dig att komma in samhället och bemöta folk på ett bra som som folk uppskattar. Du ska aldrig sluta vara dig själv, men ibland kanske man också behöver ta steg som man är obekväm med för att komma någonstans. En nära till mig har haft det så som du förklarar fast värre, han har varit mobbad, ensam och tytt sig till datorn. Han har nu fått Diagnos Asperger/autism och får hjälp med hur han ska bemöta folk på ett bra sätt.
Jag vet inte alls hur du är, men prata med folk, försök komma över din blyghet, var trevlig och öppen. En dag kommer du finna en vän, som tycker om dig - för den du är!

''Baby Lovedoll''

bruden94
Visningsbild
Hjälte 32 inlägg
0
Absolut är du inte ensam om detta, vissa har lättare att skaffa vänner beroende på hur social man är(och såklart andra grejer). Vi är olika, så är det bara.
Försök vara ute mer och ta mer plats. Man behöver ju inte ta stora steg, men ett i taget.
Man kan ju hitta vänner från internet också.
Social fobi tror jag inte du har, då kan man inte leva ett normalt liv ens.
Men om du tycker detta är jätte jobbigt kan du ju prata med en psykolog.Det hjälper, dom förstår så otroligt bra.
Du kommer säkert få en vän, det lovar jag dig.Skriv till mig om du vill så kan vi snacka lite :)
Ha det bra! lycka till.

Ingen statusfråga

Crash_Override
Visningsbild
P 35 Hjälte 96 inlägg
0
Svar till offret [Gå till post]:
Gräset är alltid grönare på andra sidan, vad ska du med dessa vänner till när du har dem? Du verkar sakna ett mål med det. Precis som jag själv eventuellt skulle ha tröttnat på en Lamborghini (som jag sparar en årslön för att köpa).

Om du bara vill prata ut för att lätta ditt samvete så finns det massa sätt, här till exempel. Annars finns det anonyma nummer du kan ringa.

När jag skaffade Facebook år 2007 så verkade det väldigt viktigt att ha så många vänner som möjligt. Som ett spel, en popularitetstävling. Men detta är ytligt, den offentliga bilden. Är det riktiga vänner?

Alla har sina problem, och alla har sina toppar och dalar. Det är uppenbart att du är fast i en dal och söker tröst, och du verkar ha ställt in dig på att du är en orättvist behandlad martyr. Du är som sagt inte ensam, men det är en negativ spiral och det är dags att bestämma sig för om du ska acceptera att det alltid finns lidande i tillvaron - och jobba för att motverka det - eller om du bara ska lägga dig ner och dö. För egen del strävar jag efter första alternativet.

Jag är här för att säga att det verkligen inte är så farligt som du har målat upp det. Alla vill vara din ytliga vän när du är på toppen, ingen vill vara det när du är på botten.

Och dessa personer kan i alla fall inte ge mig det lyckorus jag får av att t.ex. gå ut och springa, eller lyssna på musik, eller ta droger, eller fullborda ett vetenskapligt experiment. Om man inte håller igång så vissnar man och dör på sikt. Ta en promenad i skogen och ställ dig frågan om djuren du stöter på tycker synd om sig själva för att de är ensamma, eller om de bara vill ha mat och samtidigt inte bli mat.

Med det sagt så uppskattar jag ändå att dela med mig av den positiva energi jag får av ovan nämnt till nya människor, och att få ta del av ny information jag inte visste innan. Människor är för det mesta jämlika i förmågan att känna.

Folk är inte emot dig. Folk värderar bara sig själv i första hand.

Är det inte dags att du gör det?

Fak off u twat

Grugnina
Visningsbild
F 27 Hjälte 21 inlägg
0
Du är absolut inte ensam, känner så igen mig i dg!
Kram!

En failad varelse!

s0fia
Visningsbild
F 34 Hjälte 2 inlägg
0
Du är absolut inte ensam att känna dig ensam, men det är ju skillnad på att välja ensamhet eller att inte välja den, jag tycker inte att det är något fel med att vara ensam, så länge den är vald, men så verkar det inte vara i detta sammanhanget tyvärr.

Det du kan göra är ju att kanske börja med någon ny aktivitet, börja ta hand om dig själv och se till ditt värde, sätta ett värde på ditt liv, om du misstänker att du lider av socialfobi eller dylikt så är mitt råd att kanske gå och börja prata med en psykolog som kan hjälpa dig med det, och är det så att du kanske inte får nån diagnos så kanske ni tillsammans kan sätta er ned och diskutera hur läget är och hen kanske kan hjälpa dig. :)

Jag går själv hos en psykolog som har hjälpt mig otroligt mycket, lärt mig att se saker från olika synvinklar, jag har själv haft problem med socialt beteende även om jag inte varit utsatt för mobbing eller blivit utfryst, jag har alltid varit omringad med människor och med vänner, men jag ska berätta för dig att man kan känna sig utanför ändå.

Du skriver att du jobbar på en arbetsplats, även fast jag vet att det är svårt så försök att sakta men säkert börja att socialisera dig med dina arbetskamrater, en bra början är att säga hej, kanske kallprata om allt och ingenting, föreslå att ni ska hitta på någonting, det behöver inte alltid inkludera alkohol, utan det kan vara en bio kväll, ni går ut ett gäng och bowlar ect ect..

Utsätt dig för situationer som du kanske inte känner dig svagast i för en personlig utveckling, jag har själv gjort det och jag är otroligt stolt över vad jag har åstakommit, det gör en mer självsäker, men visar att man kan och att man vill, att om man försöker tillräckligt mycket så går det, säger inte att det är du som har gjort något fel, inte det, men som jag uppfattar det så känns det som att du tycker det, och så är det absolut inte.

Tycker även att du ska ta upp hur du känner med din mamma och pappa, kanske de har känt av liknande känsla, de förstår,vet och kan mer än vad man tror, jag tycker du ska ta stöd från dem, för de kommer du alltid ha i ditt liv och de kommer alltid finnas och stötta dig oavsett vad.

Lycka till!
( du är inget offer)
<3

Något bättre är redan på väg


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » är så otroligt ensam. är jag ensam om det?

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons