Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Jag har väldigt lätt att känna mig deprimerad över mitt kompis och kärleksliv, när jag ändå vet att folk har det värre. Nu ska jag försöka ta det kortfattat.. Jag känner mig nästan varje gång jag är ensam väldig ensam över lag. Alltså jag brukat börja tänka på att jag har få vänner och att jag kommer dö oskuld med 7 katter. Jag har väldigt få vänner, har en bästavän och mina 4 tjejkompisar från klassen, sedan från friidrotten och några barndomsvänner man träffar och tar en fika med ibland. Visst det låter inte så extremt lite, men det är de att jag träffar nästan varje helg mitt tjejkompisgäng från klassen och det ända vi gör är att handla något gott och går hem (lite annorlunda på sommaren). Jag gillar mina kompisar men nu efter vintern känns det bara som om vi/jag är så ensam när det enda vi gjort är att umgåtts med varandra. Vi kan ibland träffa andra när vi är ute och stanna och snacka med de ett tag men det är de att mitt tjejkompis gäng är de ända jag kan kontakta om jag vill ses någon kväll. Sedan är min "ort" så liten och det ända man kan göra på kvällarna är att röka vid ungdomshuset, och det är inget som låter så intressant. . Sedan tycker jag att det är så konstig för att (om vi cool och tönt sorterar nu som i amrikanska filmer) jag går i minsta skolan i min "ort" och i skolan är jag och mina kompisar de coola tjejerna som umgås me de coola killarna men utanför är vi rätt så ensma och töntiga och de coola killarna i min klass ör de som står och röker vid ungdomens hus, så det blir så konstig för att i skolan kan vi snacka och kallprata men utanför skolan säger vi knappt hej för att vi är olika där. Sedan sa min pappa här om dagen "jag var aldrig så mycket hemma som du är när jag var i din ålder" kanske lite dumt sagt av han.. Men jag vet att han var en av de som rökte vid ungdomenshus när han var i min ålder (15/16) och det var annorlunda på 80-talet och nu. Men ändå känns det som om jag är så jävla ensma, tänker nästan på det jämt. Men det känns typ som att vara hemma en fredagkväll kan vara okej för vissa och för vissa andra inte, och jag tycket det är skönt att kanske sitta att kolla på tv med föräldrarna en fredagskväll men min hjärna tänker alltid att jag är ensam och gör mig så jävla deprimerad. Vet inye vart jag vill komma med detta inlägg men jag undrar om det är någon som känner igen sig och om du kanske har något bra tips på hur jag ska hantera allt mitt depressionstänkande
Svar till Emelie1 [Gå till post]:
För det första tänker jag att jag har färre vänner än du. Men dock är det riktiga vänner. Man kan ha väldigt många kompisar men det är vännerna man ska hålla hårt i(jag skiljer på vänner och kompisar ja). Vad gäller din ensamhet är vi alla olika, jag uppskattar att vara ensam ibland för att jag har ett behov av det. Känner du dig trygg i din relation med dina vänner? Oftast tror jag att känslan av ensamhet grundar sig i en rädsla att vara just ensam. Det i sin tur skulle kunna bero på att du inte känner dig säker på er relation? Kan det ligga något i det eller är jag ute och cyklar?
För det första tänker jag att jag har färre vänner än du. Men dock är det riktiga vänner. Man kan ha väldigt många kompisar men det är vännerna man ska hålla hårt i(jag skiljer på vänner och kompisar ja). Vad gäller din ensamhet är vi alla olika, jag uppskattar att vara ensam ibland för att jag har ett behov av det. Känner du dig trygg i din relation med dina vänner? Oftast tror jag att känslan av ensamhet grundar sig i en rädsla att vara just ensam. Det i sin tur skulle kunna bero på att du inte känner dig säker på er relation? Kan det ligga något i det eller är jag ute och cyklar?
Kleff har fullständiga rättigheter
Svar till Emelie1 [Gå till post]:
Du kan väl fixa en fest på en lördag kväll med några? Köp hem lite saker, bestäm musiken och sprid ut de till klassen. Säg åt de att ta med sig sina vänner, sen behöver du ju ba mingla lite.
Du får både ännu fler vänner (kanske från andra städer också) och det är lättare att de händer något i fortsättningen.
Det är väl onödigt att vara deprimerad över något du själv kan lösa ganska lätt?
Du kan väl fixa en fest på en lördag kväll med några? Köp hem lite saker, bestäm musiken och sprid ut de till klassen. Säg åt de att ta med sig sina vänner, sen behöver du ju ba mingla lite.
Du får både ännu fler vänner (kanske från andra städer också) och det är lättare att de händer något i fortsättningen.
Det är väl onödigt att vara deprimerad över något du själv kan lösa ganska lätt?
❤️~2014-04-17~❤️
Dra ut på fester och liknande. Häng på ungdomshuset och träffa folk osv.. . svårare än så är det inte.
swag
Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Ensam?
Ansvariga ordningsvakter:
RoadGunner
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!