Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
jo jag är en kille på 11 år och enda sen jag va 9 har jag funderat på att byta kön men det är först nu jag har blivit galen jag tänker på det drömmer om det hela tiden jag har inte bäretat det till någon folk i skolan kallar mej tjej och sjunger du har en fitta och tute det gillar jag inte vad ska jag göra
Prata med en kurator eller någon av dina föräldrar om möjligt.
/mute keinanen
Svar till banangubbe3 [Gå till post]:
Snacka med din kurator och päron. Kurator om du inte vill ta upp den med föräldrarna än.
Snacka med din kurator och päron. Kurator om du inte vill ta upp den med föräldrarna än.
flizan
Svar till banangubbe3 [Gå till post]:
Det kallas mellanstadiet och där finns många skitungar.. samma gäller för högstadiet och gymnasiet och tyvärr har de bestämt sig att det är roligt att reta dig.. :/
Hur du känner är en normal form av identitetskris och det kommer inte lösas av byta kön, lika lite som alla ens problem blir lösta för man går ner mycket i vikt eller för man uppdaterar sin garderob..
Bästa sättet är just att prata med er kurator eller psykolog, den kommer troligtvis vilja veta vad det är som ligger bakom förhoppningen att få vara någon annan.
Det är väldigt många killar och tjejer som vid ett eller ett annat tillfälle tänkt att det skulle vara så mycket lättare att ha det andra könet men allt har sina problem och du är 11, bara vänta....
Det kallas mellanstadiet och där finns många skitungar.. samma gäller för högstadiet och gymnasiet och tyvärr har de bestämt sig att det är roligt att reta dig.. :/
Hur du känner är en normal form av identitetskris och det kommer inte lösas av byta kön, lika lite som alla ens problem blir lösta för man går ner mycket i vikt eller för man uppdaterar sin garderob..
Bästa sättet är just att prata med er kurator eller psykolog, den kommer troligtvis vilja veta vad det är som ligger bakom förhoppningen att få vara någon annan.
Det är väldigt många killar och tjejer som vid ett eller ett annat tillfälle tänkt att det skulle vara så mycket lättare att ha det andra könet men allt har sina problem och du är 11, bara vänta....
Inaktiv
Svar till Cartman [Gå till post]:
Och vad löser en identitetskris enligt dig?
Tycker det är lite väl att påstå att vissa inte ser sitt kön eller kläder som sin identitet ... Det är knappast människor "hela identitet" men dess betydelse är antagligen av varierande storlek. Ska man förneka en del av sin identitet och ändå tro sig komma fram till vem man är?
Och vad löser en identitetskris enligt dig?
Tycker det är lite väl att påstå att vissa inte ser sitt kön eller kläder som sin identitet ... Det är knappast människor "hela identitet" men dess betydelse är antagligen av varierande storlek. Ska man förneka en del av sin identitet och ändå tro sig komma fram till vem man är?
Vissa bekymrar sig men jag är bara glad
Svar till Nemo [Gå till post]:
Vad som löser det: Tiden.
När du är uppåt 25 och känner dig fortfarande helt vilsen i ditt kön och vill göra ett byte så go for it, men när du är tonåring ska du bara göra en sak. Ta dag för dag, lär dig så mycket du kan på vägen och låt tiden visa vem du är.
Ditt kön är inte din identitet, oavsett vilket kön du har så tillhör du fortfarande hälften av befolkningen i världen. Är du en feminin tjej eller en maskulin kille? Är du en feminin kille eller en maskulin tjej? Who the **** cares?! Be what you want to be but play the hand you're dealt.
Att kläder och så inte är hela identiteten är givet, dock är det många i tonåren (och tyvärr äldre än så) som tror att bara för du tillhör en grupp på ett sätt måste du tycka om allt som gruppen tycker om. Bara för du är platinablond måste du inte bete dig som en rökt fisk. Bara för du är konstintresserad måste du inte älska vin och klä dig i second hand. Bara för du är sportintresserad måste du inte älska öl och snacka om alla förnedrande saker du påstår du gjort med kvinnor. Människor i grupp suger..
Vad som löser det: Tiden.
När du är uppåt 25 och känner dig fortfarande helt vilsen i ditt kön och vill göra ett byte så go for it, men när du är tonåring ska du bara göra en sak. Ta dag för dag, lär dig så mycket du kan på vägen och låt tiden visa vem du är.
Ditt kön är inte din identitet, oavsett vilket kön du har så tillhör du fortfarande hälften av befolkningen i världen. Är du en feminin tjej eller en maskulin kille? Är du en feminin kille eller en maskulin tjej? Who the **** cares?! Be what you want to be but play the hand you're dealt.
Att kläder och så inte är hela identiteten är givet, dock är det många i tonåren (och tyvärr äldre än så) som tror att bara för du tillhör en grupp på ett sätt måste du tycka om allt som gruppen tycker om. Bara för du är platinablond måste du inte bete dig som en rökt fisk. Bara för du är konstintresserad måste du inte älska vin och klä dig i second hand. Bara för du är sportintresserad måste du inte älska öl och snacka om alla förnedrande saker du påstår du gjort med kvinnor. Människor i grupp suger..
Inaktiv
En sak lärde jag mig i skolan: strunta fullständigt i "de coola" så länge de inte har något konstruktivt att komma med.
Jag blev själv mobbad under hela grundskolan på grund av min diagnos, Aspergers syndrom.
Under tiden körde jag mitt eget race, och sakta men säkert körde jag om mobbarna flera gånger om.
Ingen ska behöva stå ut med elaka kommentarer, trakasserier eller mobbning för något de inte kan rå över.
Om du känner att du inte klarar av att stå emot längre, prata med t.ex. kurator eller förälder.
/Pontus
Jag blev själv mobbad under hela grundskolan på grund av min diagnos, Aspergers syndrom.
Under tiden körde jag mitt eget race, och sakta men säkert körde jag om mobbarna flera gånger om.
Ingen ska behöva stå ut med elaka kommentarer, trakasserier eller mobbning för något de inte kan rå över.
Om du känner att du inte klarar av att stå emot längre, prata med t.ex. kurator eller förälder.
/Pontus
~._.~
Svar till rockozatza [Gå till post]:
Det ena har inte med det andra att göra och jag besvarar inte den typ av frågor.
Sen att du lägger upp självmord som ett bättre alternativ är bara fruktansvärt omoget, skärpning! Självmord är ALDRIG ett alternativ! Jag tänker inte sätta mig ner och slänga ut min livshistoria och så vidare, för jag vill inte, men det första som ska printas in är att självmord INTE är ett alternativ!
Det du försöker göra är att förenkla en komplex psykologisk process genom att säga "Jag känner så här och om jag ändrar detta så blir jag en helt annan människa."
Att vara transsexuell, homosexuell, heterosexuell, bisexuell eller asexuell ska inte vara en social tillflyktsort. Nu kanske du tänker att jag är homofob.. så tro det om du känner för det.. men jag har varit med ett tag och blivit kallad det mesta och inget stämmer så bryr mig inte. Bästa var när jag blev kallad rasist på gymmet och gick tillbaka till sällskapet jag var där med, ett sällskap på tre mörkhyade killar..
Oavsett hur dåligt man mår i sin identitet är det enda man kan göra ta dag för dag och sen när man är gammal nog för att ta ett sansat beslut så gör precis vad du vill. Helt och hållet för var och ens eget val MEN först när du är gammal nog att ta ett kvalificerat beslut.
Det ena har inte med det andra att göra och jag besvarar inte den typ av frågor.
Sen att du lägger upp självmord som ett bättre alternativ är bara fruktansvärt omoget, skärpning! Självmord är ALDRIG ett alternativ! Jag tänker inte sätta mig ner och slänga ut min livshistoria och så vidare, för jag vill inte, men det första som ska printas in är att självmord INTE är ett alternativ!
Det du försöker göra är att förenkla en komplex psykologisk process genom att säga "Jag känner så här och om jag ändrar detta så blir jag en helt annan människa."
Att vara transsexuell, homosexuell, heterosexuell, bisexuell eller asexuell ska inte vara en social tillflyktsort. Nu kanske du tänker att jag är homofob.. så tro det om du känner för det.. men jag har varit med ett tag och blivit kallad det mesta och inget stämmer så bryr mig inte. Bästa var när jag blev kallad rasist på gymmet och gick tillbaka till sällskapet jag var där med, ett sällskap på tre mörkhyade killar..
Oavsett hur dåligt man mår i sin identitet är det enda man kan göra ta dag för dag och sen när man är gammal nog för att ta ett sansat beslut så gör precis vad du vill. Helt och hållet för var och ens eget val MEN först när du är gammal nog att ta ett kvalificerat beslut.
Inaktiv
Svar till rockozatza [Gå till post]:
Fortsätt med din lilla syn du, du kan få tro på din tolkning om det känns bättre. ;)
Fortsätt med din lilla syn du, du kan få tro på din tolkning om det känns bättre. ;)
Inaktiv
Svar till Cartman [Gå till post]:
Varför jämför du könsbyte med att fly?
TS skriver att hen velat byta kön i två år. Hen har inte sagt att hens könsbytestankar beror på mobbingen, utan mobbingen kan lika gärna bero på att hen inte agerar "stereotypiskt".
Fördelen med att byta kön tidigt är att ens kropp inte hinner gå igenom tonåren i "fel" kön. Det underlättar det hormonella könsbytet att man inte gått ur puberteten.
Varför vill du inte att TS ska utforska sig själv?
Varför jämför du könsbyte med att fly?
TS skriver att hen velat byta kön i två år. Hen har inte sagt att hens könsbytestankar beror på mobbingen, utan mobbingen kan lika gärna bero på att hen inte agerar "stereotypiskt".
Fördelen med att byta kön tidigt är att ens kropp inte hinner gå igenom tonåren i "fel" kön. Det underlättar det hormonella könsbytet att man inte gått ur puberteten.
Varför vill du inte att TS ska utforska sig själv?
Never leave a man behind.
Svar till Cartman [Gå till post]:
Okey.
Jag försöker möta dig här även om jag tycker du är onödigt arrogant mot rockozatza.
Jag håller med dig om att det är synd att vissa ser sig hämmade personlighetsmässigt av sitt kön (om det är det du försöker säga?). Men ett kön är faktiskt mer än förväntningar på beteendet. Om människor inte känner sig hemma i sina kroppsfunktioner så är det deras känslor. Varken du eller jag kan ju stå med en pekpinne och berätta vad de personerna ska känna.
Bäst är ju trots allt om de får bearbeta alla känslor med någon med en professionell yrkesroll och som tar det hela seriöst. Och på så vis komma fram till en slutsats/lösning.
Angående kläder och identitet så har du allt vänt på allt. Du skriver om att en identitet inte innebär per automatik vissa kläder (och nej det gör det mycket korrekt inte), men jag menar på ett helt annat sätt. Jag syftar mer på att få ha på sig kläder som man trivs i kan bygga på att man lär känna sig själv.
Tror vi har helt olika definitioner av identitet och identitetskris. För mig är lösningen för en identitetskris att bejaka och hitta vem man är. När man i tonåren kommer ut som (citat från dig:) "transsexuell, homosexuell, heterosexuell, bisexuell eller asexuell" handlar det inte om att vilja bli en ny person och slippa ifrån sitt sanna jag. Det handlar om att man märker att något inte är som man tidigare trott (eller andra antagit).
Som en avslutande parentes tänkte jag svara på din anekdot om gymmet. (Observera att jag inte kallar dig rasist utan bara förtydligar hur du framstår för andra.) Rasism har ingenting med vilka människor du umgås med, det har med din inställning. På samma sätt som människor som förtrycker kvinnor antagligen umgås dagligen med kvinnor, kanske till och med älskar en eller flera stycken.
Okey.
Jag försöker möta dig här även om jag tycker du är onödigt arrogant mot rockozatza.
Jag håller med dig om att det är synd att vissa ser sig hämmade personlighetsmässigt av sitt kön (om det är det du försöker säga?). Men ett kön är faktiskt mer än förväntningar på beteendet. Om människor inte känner sig hemma i sina kroppsfunktioner så är det deras känslor. Varken du eller jag kan ju stå med en pekpinne och berätta vad de personerna ska känna.
Bäst är ju trots allt om de får bearbeta alla känslor med någon med en professionell yrkesroll och som tar det hela seriöst. Och på så vis komma fram till en slutsats/lösning.
Angående kläder och identitet så har du allt vänt på allt. Du skriver om att en identitet inte innebär per automatik vissa kläder (och nej det gör det mycket korrekt inte), men jag menar på ett helt annat sätt. Jag syftar mer på att få ha på sig kläder som man trivs i kan bygga på att man lär känna sig själv.
Tror vi har helt olika definitioner av identitet och identitetskris. För mig är lösningen för en identitetskris att bejaka och hitta vem man är. När man i tonåren kommer ut som (citat från dig:) "transsexuell, homosexuell, heterosexuell, bisexuell eller asexuell" handlar det inte om att vilja bli en ny person och slippa ifrån sitt sanna jag. Det handlar om att man märker att något inte är som man tidigare trott (eller andra antagit).
Som en avslutande parentes tänkte jag svara på din anekdot om gymmet. (Observera att jag inte kallar dig rasist utan bara förtydligar hur du framstår för andra.) Rasism har ingenting med vilka människor du umgås med, det har med din inställning. På samma sätt som människor som förtrycker kvinnor antagligen umgås dagligen med kvinnor, kanske till och med älskar en eller flera stycken.
Vissa bekymrar sig men jag är bara glad
Svar till Nemo [Gå till post]:
Känns som du uppfattat mig korrekt till den nivå att jag inte behöver korrigera, tillägga eller förklara extra.
Ang. så är jag fullt medveten om vad rasism är, till skillnad mot majoriteten av människorna som använder ordet i hopp om att ge en chock-verkan.
Kan tillägga att en av dessa tre är då min närmsta vän i dagsläget (även om jag tycker själva konceptet att ranka sina vänner är bisarrt) och jag arbetar även på en mångkulturell friskola där ca 80% är av utländsk härkomst. Med det sagt (inte det som anledning) ser jag inte titeln "rasist" som en jag kvalificerar mig för. Dock är jag inte antirasist heller! Jag tror på den gyllene regeln, att behandla andra så som jag vill att de ska behandla mig.
Generellt utgår jag från det också så mitt 'onödigt arroganta' beteende mot rockozatza är en ren respons på dennes skrattretande försök att vara nedlåtande mot mig. :)
Känns som du uppfattat mig korrekt till den nivå att jag inte behöver korrigera, tillägga eller förklara extra.
Ang. så är jag fullt medveten om vad rasism är, till skillnad mot majoriteten av människorna som använder ordet i hopp om att ge en chock-verkan.
Kan tillägga att en av dessa tre är då min närmsta vän i dagsläget (även om jag tycker själva konceptet att ranka sina vänner är bisarrt) och jag arbetar även på en mångkulturell friskola där ca 80% är av utländsk härkomst. Med det sagt (inte det som anledning) ser jag inte titeln "rasist" som en jag kvalificerar mig för. Dock är jag inte antirasist heller! Jag tror på den gyllene regeln, att behandla andra så som jag vill att de ska behandla mig.
Generellt utgår jag från det också så mitt 'onödigt arroganta' beteende mot rockozatza är en ren respons på dennes skrattretande försök att vara nedlåtande mot mig. :)
Inaktiv
Svar till Moongirl [Gå till post]:
För att psykologiskt är en vilja att byta kön, att byta sin identitet, en väg att fly från sig själv och sin historia och skapa någonting nytt från grunden. Inget jag sitter och hittar på, önskar att jag kunde ta åt mig äran för den teorin men icke.
Man ska aldrig agera utefter mobbing så jag hoppas innerligt att det inte har med det att göra, är TS obekväm så ska den givetvis göra ett könsbyte nu när vi har de rent fysiska möjligheterna. MEN det är en sista utväg och inte första! Sett till att en operation är permanent och medför risker så ska alla andra brunnar genomsökas först.
Har personen testat att engagera sig i andra saker?
Har personen testat terapi?
Har personen gått igenom sin önskan med sina föräldrar? Vid 11 års ålder har du inte någon möjlighet att gå igenom denna process utan målsmans tillstånd.
Har personen andra diagnoser som den döljer genom att förstora upp denna delen? Låter löjligt för dig kanske men tyvärr så har jag stött på liknande scenarion i arbete med funktionshindrade. Det är lätt att centrera sig runt en detalj och säga att allt kommer bli bra om detta ändras.
Jag är skeptisk, det är jag! Men jag vill personens bästa för det långa loppet och vi vet för lite för att säga "Go for it!"
För att psykologiskt är en vilja att byta kön, att byta sin identitet, en väg att fly från sig själv och sin historia och skapa någonting nytt från grunden. Inget jag sitter och hittar på, önskar att jag kunde ta åt mig äran för den teorin men icke.
Man ska aldrig agera utefter mobbing så jag hoppas innerligt att det inte har med det att göra, är TS obekväm så ska den givetvis göra ett könsbyte nu när vi har de rent fysiska möjligheterna. MEN det är en sista utväg och inte första! Sett till att en operation är permanent och medför risker så ska alla andra brunnar genomsökas först.
Har personen testat att engagera sig i andra saker?
Har personen testat terapi?
Har personen gått igenom sin önskan med sina föräldrar? Vid 11 års ålder har du inte någon möjlighet att gå igenom denna process utan målsmans tillstånd.
Har personen andra diagnoser som den döljer genom att förstora upp denna delen? Låter löjligt för dig kanske men tyvärr så har jag stött på liknande scenarion i arbete med funktionshindrade. Det är lätt att centrera sig runt en detalj och säga att allt kommer bli bra om detta ändras.
Jag är skeptisk, det är jag! Men jag vill personens bästa för det långa loppet och vi vet för lite för att säga "Go for it!"
Inaktiv
Svar till Cartman [Gå till post]:
Är du medveten om hur komplicerad processen för att byta kön är? Nu har jag inte dubbeltkollat detta men det krävs väl att man träffar en psykiatriker i ett år för att processen med hormonerna ska startas och ännu längre för operationen? Det är väl någon typ av utredning.
På så vis är det inget beslut som man kan förhasta. (Om man inte gör det utomlands men jag tvivlar på att TS har de pengarna liggandes...)
Därför anser jag att det är helt okej att TS pratar med sina föräldrar och påbörjar processen.
Är du medveten om hur komplicerad processen för att byta kön är? Nu har jag inte dubbeltkollat detta men det krävs väl att man träffar en psykiatriker i ett år för att processen med hormonerna ska startas och ännu längre för operationen? Det är väl någon typ av utredning.
På så vis är det inget beslut som man kan förhasta. (Om man inte gör det utomlands men jag tvivlar på att TS har de pengarna liggandes...)
Därför anser jag att det är helt okej att TS pratar med sina föräldrar och påbörjar processen.
Never leave a man behind.
Svar till Moongirl [Gå till post]:
Vi är överens om att TS ska ta konversationen med sina föräldrar och att de ska få ta det vidare därifrån.
Vi är överens om att TS ska ta konversationen med sina föräldrar och att de ska få ta det vidare därifrån.
Inaktiv
Forum » Livet » Sex & Sinne » Könsbytning
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!
Sidmoduler
Hitta ett casino utan svensk licens här
Utforska ett online casinon utan licens
Testa ett säkert casino utan spelpaus
18+ Spela ansvarsfullt www.stödlinjen.se