- Lägg av, det är irriterande, och du väckte mig!
Hon säger:
- Du kan gå in på ditt rum och sova om det är så irriterande.
Jag :
- Men jag vill inte gå in på mitt rum, för jag är i mitt rum helatiden och det är fredagskväll så jag tänkte vara här ute en liten stund. Kan du inte bara lägga av?!
Hon:
- Du kan gå in på ditt rum och sova om det är så irriterande.
Och då blir man liksom arg, att hon bara sitter och smäller på sina böcker, för att irritera mig. Väcka mig. Göra mig arg. Och då skriker jag åt henne:
- KAN DU INTE LÄGGA AV FÖR HELVETE!?
Då kommer MORMOR ut och säger:
- Du kan gå in på ditt rum & sova ELIN.
Fast hon inte ens sett vad som hänt, som om min lillasyster vet precis vad hon ska göra och vad som ska hända med mig om hon börjar smälla på domdär böckerna, just i det tillfället. Sen blir jag inkörd på mitt rum, och jag ser henne flina i vitögat.
MIN FRÅGA: Hur fan ska jag bekämpa detta? För jag har försökt att göra sammasak mot henne, men jag får bara extrema skuldkänslor & ångest. Och jag har svårt att bara ignorera det, för hon gör sådana otroligt högljudda saker, och jag är mer "pappas flicka" medans hon är "mammas flicka" och vi bor med vår mamma, därför tar mamma oftast hennes parti i dem flesta diskutionerna vi har, tillexempel om jag skulle säga:
"- Frida (min lillasyster) sitter och smäller på sina böcker, och retas!"
Så säger hon bara åt mig att gå in på mitt rum, och jag känner mig hjälplös, ingenting kan göras åt detta, och då får jag i tillfället någon form av panik attack, för jag känner mig så pressad att prestera en bra tillsägelse. Så då kommer allt bara ut fel, och min lillasyster tar hem mammas sida.
sgdgs
