Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Självmordsbenägen? Några råd.

Skapad av Borttagen, 2008-05-11 02:40 i Livet

68 806
266 inlägg
129 poäng
gufis
Visningsbild
Kista Hjälte 138 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

Jo, det är just den där tanken på familjen som håller mej tillbaka. Bara tanken på att t.ex. min brorsa skulle ta livet får mej nästan att börja gråta, trots att vi inte står varandra så nära. Men ändå, jag orkar inte kämpa mej igenom livet i 60 år till bara för andras skull.

Jag vet dock att jag borde snacka med nån och försöka söka nåt slags hjälp. Jag vill ju inte vara självmordsbenägen, jag vill vilja leva. Läste dessutom nyss en artikel om en tjej som tog livet av sej och hur hennes familj hade det efteråt och började gråta. Det måste väl vara mycket värre för anhöriga om nån dör genom självmord än genom en olycka. Men som sagt, jag tycker ofta att det är dom som är elaka som på sätt och vis tvingar mej att leva för deras skull.

Förlåt om jag skriver lite osammanhängande, orkar inte läsa igenom.

Varför har inte jag skrivit nån kul status här? Vad tråkig jag är

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

SteffiW
Visningsbild
F 30 Hägersten Hjälte 3 inlägg
0
En sak har jag lärt mig att när jag mår dåligt
ska jag aldrig ge upp
inte någon!
smekarn
Visningsbild
P 27 Köping Hjälte 0 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

mm det va så en period förra året, men inte lite allvarilgt, men asså, mamma skulle byta stad, och jag skulle bo med min pappa, och han missbrukar alkohol, och har missbrukat droger, allt blev fel, jag började dricka, boffa, och grejjer blev inlagd, och massa skit, men allt är skitbra nu :D

lina901
Visningsbild
16 Stockholm Hjälte 44 inlägg
0

Åh jag känner igen mig i din situatioen

Grejen är att jag alltid har varit en glad och positiv tjej... har altid tyckt om skolan har varit duktig, haft kompisar, bra betyg, familj osv,, hel grundskolan och högstadiet mådde jag jätte bra jag var motiverad och målmedveten.. hade många kompisar, bra lärare... och ja älskade livet..

Sen började jag gymnasiet och träffade min stora kärlek som jag älskade väldigt mycket och han mig men sen så svek han mig och förlovade sig med en annan tjej och jag fick ett sånt sammanbrott och depression,,, det var en sån smärta att ajg blev skoltrött och sket i skolan skolkade typ 4 månader när jag låg på mvg nivå och jag valde att gå om nästa år 1:an igen..

Hela tiden mådde jag psykiskt dåligt för de tog mig över 2 år att glömma mitt ex som jag älskade hela den här tiden o i slutet av mitt andra år i 1.an hörde han av sig efter o ha blockat mig i över ett halvår och sa hur lycklig han är bore ihop me en anann tjej och ska gifta sig i sommar och att jag inte betydde nåt sen blocka han mig igen.. jag blev så sjukt förbannad och förödmjukad att jag skolkade igen mitt andra år i ettan... alla bra betyg jag hade gick åt helvete och jag fick ig i 4 ämnen...

sen i 2:an jobbade jag upp dem och nu går jag i 3:an... problemet är att depressionen som jag haft sen 1.an på gymnasiet har förändrat hela mig.. jag tycker allt är meningslöst och därför har jag isolerat mig från alla.. och nu har alla lärt känna varandra och jag står inte så nära min klasskamrater eftersom pg.a min depression tkr jag det är meningslöst med kompisar... har 3 polare i klassen jag umgås med men på vissa lektioner går vi inte tsm så jag får vara med alla elever där jag inte pratar med nån.
Alla har någon o sitta med o på eng c går inte dem ajg umgås med så jag sitter jämt själv.. och jag älskar engelska vcill få bra betyg o har skolkat nu för att jag inte trivs där och fått ig varning.. när ajg brukar ha mvg i engerlska... så nu kanskne jag inte får berhörighet till högskolan p.g.a att jag inte trivs i gruppen o mår psykiskt dåligt o ingen ser min kunskap:S

jag tycker verkligen de är jobbigt att vara så ensam nu med tanke på att jag alltid haft lätt att få kompisar.. ajg ser liksom ingen menng me o snacka me nån i skolan...

på fritiden umgås jag aldrig me mina kompisar mer... istället dejtar jag massa killar för det är inget problem.. alla killar vill ha mig typ eller många.. så jag känner inte mig helt värdelös jag ser bra ut och är trevlig och så....

ändå är ajg osäker för jag har blivit dumpad så många gånger och i skolan är jag som osynlig... Det är en plåga att gå dit varje dag men ändå vill ajg gå ut gymnasiet med bra betyg...

Jag tänker på döden varje dag och har funderat på att ta livet av mig.. liksom känns inte som att någon skulle bry sig..
liksom passar inte ihop me några människor,..

Hur ska jag må bra senare i livet med något jobb när jag inte är intresserad av nåt o inte ser nån mening me o prata me människor... jag vill helst av allt vara arbetslös och ledig resten av livet...
Livet är verkligen en plåga för mig.. har ångest varje dag i skolan...

känns som att jag är ensam om det här.

Woozy
Visningsbild
P 33 Umeå Hjälte 288 inlägg
Trådskapare
0

Svar till gufis [Gå till post]:

Ber om ursäkt för mitt enormt sega svar till att börja med, hade totalt glömt bort hamsterpaj.

Jag förstår hur du känner, till 100%, been there done that, men jag öppnade mina ögon och insåg att jag egentligen inte lever för min familj, jag lever för mig själv, för mina egna drömmar, mitt eget hopp, mina egna önskningar.
Även när det kändes som att jag endast levde för min familj så levde jag för mig själv, jag levde för min innerliga önskan att min familj skulle ha det bra, förmodar att du också vill det så då står du på samma plan som jag stod.

Om du tänker såhär istället:
Du vill att din familj ska må bra, kunna skratta, le, och absolut inte behöva begrava en av sina egna, och det är ju din önskan, så då om du lever för den önskan så lever du ju för dig själv, hänger du med? (Kan verka invecklat, bara be mig förklara närmare om det behövs :) )



Svar till smekarn [Gå till post]:

Härligt att det är bra nu iallafall! Blir glad av att läsa att det löste sig för dig! :)



Svar till lina901 [Gå till post]:

En sak är säker, man är aldrig ensam, hur mörkt det än är på himlen, hur mycket än regnet faller ner så finns det alltid en solstråle, det kan vara att du älskar att sova till att du har träffat din stora kärlek.
Det är alla smågrejer du måste ta vara på, om du t.ex älskar att fika med en kille, gå ut och fika med en kille lite då och då, ta en kaffe och prata bara allmänt.

Det med skolan är ett dilemma för många, när man är i tonåren (speciellt i "Gymnasie-tonåren") är det lätt hänt att man bara släpper allt (blir skoltrött etc.), och låter betygen fara åt helv. Precis det jag gjorde, så jag sitter just nu på skolan, inne på mitt fjärde år, fick inte ta studenten när mina kompisar gjorde det osv, men samtidigt så är det ju mitt eget fel, eller hur? Det var jag som valde att sluta lämna in läxor, det var jag som valde att dricka istället för att vara på skolan etc, det tog en jäkla tid för mig att inse det, men nu när jag väl har gjort det har jag börjat arbeta ikapp igen, mina lärare tycker att jag är riktigt uppmärksam och gör bra inlämningsuppgifter osv, du måste bara hitta orken! Den finns där, du måste bara söka.

Om du skulle ta ditt liv, vem skulle ge dig det åter? Hur skulle det vara att aldrig mer kunna vara med dina kompisar? Träffa killar? Träffa din familj? Bara sitta på ett hamsterpaj-forum och snacka om allt mellan himmel & jord?
Det är så många konsekvenser du måste ta hänsyn till när det gäller självmord, man kan göra många misstag och man kan ta igen sig från dom, men något man aldrig kan ändra på är om man tar livet av sig, du kan aldrig få det åter, tänk på det.

Fortsätt kämpa är tyvärr det enda jag kan säga då jag inte känner dig så väl, och är det något som tynger dig och du behöver prata med någon utomstående är det bara skicka ett privat GB till mig här på hamsterpaj så svarar jag så fort jag läst det.
Keep ya head up! :)



/ Woozy

www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se

gufis
Visningsbild
Kista Hjälte 138 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

Jo, jag fattar. Vi har snckat om det där på filosofin. Men samtidigt så brukar jag tänka såhär (jag kanske har skrivit det här tidigare, föörlåt isf): Jag kommer ju att dö förr eller senare, även om det så är om 100 år. Och när jag än dör kommer det förmodligen alltid finnas människor som blir ledsna. Så om man bara tar hänsyn till andra människor så borde det inte spela nån roll när jag dör eftersom de kommer bli lika ledsna i vilket fall. Så rent utilitaristiskt sett borde det vara bättre att dö nu.

Sen fattar jag inte varför alla är så himla fästa vid livet. Det bästa för allt och alla vore ju om alla människor begick självmord. Då skulle det inte finnas kvar nån som kunde sörja.

Varför har inte jag skrivit nån kul status här? Vad tråkig jag är

Romeo
Visningsbild
P 33 Hjälte 1 302 inlägg
0
Jävla depp tråd det här, Bekräftelse tråd kanske är ett bättre namn?

underbar är hon.

Woozy
Visningsbild
P 33 Umeå Hjälte 288 inlägg
Trådskapare
0

Svar till gufis [Gå till post]:

Där har du en poäng, men samtidigt, vad tror du gör ondast? Att förlora en närstående som levt sitt liv, dör naturligt när denne är 80-90 år eller att förlora en närstående som tagit sitt liv, endast 15-20 år gammal?
Det är inte mycket plåster på såren, men kan man se tillbaka på personens liv och känna att den personen verkligen har levt ett rikt liv blir det lite lättare om hjärtat.



Svar till Romeo [Gå till post]:

Innan du yttrar dig kanske du ska kolla när tråden startades.
Och innan du ska yttra dig kanske du ska tänka efter en extra gång, det är väl fan så mycket bättre att folk har någonstans att skriva om dom mår dåligt än att dom ska behöva gå och bära på det själva?

Hade det varit du som mått dåligt hade du tackat Gudarna för att ha någon att prata med.
Tänk före du spottar ur dig massa skit.


Grattis på födelsedagen förresten!


www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se

Romeo
Visningsbild
P 33 Hjälte 1 302 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

Haha, det är ju en sån tråd, sa dock inte att det var negativt.


tackar, tackar så mycket.

underbar är hon.

gufis
Visningsbild
Kista Hjälte 138 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

Jovisst, men samtidigt måste jag tänka på mej själv också. Är det verkligen värt att leva i 70 år till bara för att andra ska bli lite mindre ledsna. Jag står ju trots allt mej själv närmast.

Varför har inte jag skrivit nån kul status här? Vad tråkig jag är

yohan
Visningsbild
P 32 Sundsvall Hjälte 21 inlägg
0
Bra text, men det har ju inte löst sig? du tar väll fortfarande antidepressiva ?
loska123
Visningsbild
P 29 Vingåker Hjälte 181 inlägg
0
bra innlägg =D jag har en fråga bara vad ska jag göra för att min tjej mår dåligt hemma hon har depritioner för att hon och hennes mamma bråkar jätte mkt så hon mår dåligt hemma och när man pratar med henne så blir hon arg på mig och jag mår lite dåligt av det och jag har försökt att prata med henne om det men det blev inte så mkt bättre men då sa jag att hon skulle prata med någon vuxen och då sa hon att det aldrig skulle falla henne i att göra det. men jag mår dåligty av att hon mår dåligt och jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska må bra och hon vägrar att prata med någon vuxen. har du något förslag på vad man kan göra?? =D jag skulle bli jätte tacksamm om du vill hjälpa mig =D
Woozy
Visningsbild
P 33 Umeå Hjälte 288 inlägg
Trådskapare
0

Svar till yohan [Gå till post]:

Nope, inte längre : )
Slutade för ca. 6-7 månader sedan =)



Svar till loska123 [Gå till post]:

Det är som sagt individuellt från person till person med vad som hjälper och inte, det du kan göra är att bara visa att du finns där, att hon kan prata med dig, det tar tid innan man vågar lita på någon när man mår dåligt, speciellt om någon annan i ens närhet har huggit en i ryggen eller liknande.

Tvinga henne inte att prata med någon om något, låt hon själv ta det initiativet, det kan ta lång tid, det kan ta kort tid, ha bara tålamod!

Det du däremot kan säga är att hon ska sluta låta sitt mående gå ut över dig då du själv inte mår bra av det, jag har själv haft många flickvänner som varit likadana tills jag sagt åt dom på skarpen..
Du kan ju prata lugnt med henne om det först, säg att du inte mår bra av att hon blir förbannad på dig för att du bryr dig etc.



Svar till gufis [Gå till post]:

Det är sant, men det är även egoistiskt, om någon av dina nära skulle ta sitt liv skulle väl inte du tänka på att han/hon inte mådde bra och därför "förtjänade" (?) att dö?



Svar till Romeo [Gå till post]:

My bad, tog det negativt dirr :P
Sorry man ^^

www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se

Krillez
Visningsbild
P Hjälte 6 724 inlägg
0

Svar till gufis [Gå till post]:
"Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem"

Mycket bra ordspråk, precis som den Woozy skrev... Ha det i åtanke, det är inte alls säkert att du känner likadant om några år, då hade du ångrat dig ifall du avslutade ditt liv

loska123
Visningsbild
P 29 Vingåker Hjälte 181 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:
okej tack så mycket =) men nu för några dagar sen så bråkade vi och hon hade ljugit för mig om ganska mycket och jag blev inte så glad och sen har hon inte vart specielt snäll mot mig för hon har ignorerat mig och knappt brytt sig om mig och klagar på att hon inte får va med sina kompisar men jag fattar inte varför för att jag bara va med henne en gång på en vecka då blev hon arg och sa (jag får ju aldrig va med mina kompisar) =( hon har hålligt på i en vecka och ignorera mig och till slut så mådde jag så dåligt att jag skar mig med ett rakblad och sen fick hon reda på den sen sa ja att jag inte orka med henne längre så jag dumpa henne.. jag mår mkt bättre nu och sen sa jag att vi skulle va kompisar men då så ljög hon för mig en gång till och sen börja hon skrika på mig i skolan sen sa jag att jag inte ville va kompis med henne längre, och nu håller en av mina bästa kompisar på med henne och han har typ klagat på att jag var tsm med henn för att han sa att hon va så jävla dum i huvet och så så nu är jag lite arg på han men men..


Woozy
Visningsbild
P 33 Umeå Hjälte 288 inlägg
Trådskapare
0

Svar till loska123 [Gå till post]:

Synd att ni inte kunde lösa det, men såg du att det bästa skulle vara att förhållandet tog slut så var det bästa lösningen också..

Tyvärr så passar inte alla människor ihop, det är ungefär som + och - poler, + + går inte ihop, samma med - -, det måste vara + -, vi säger att ni båda var -, då slår ni ut varandra vilket resulterar i att det kommer ta slut, och om det inte tar slut kommer det vara massa bråk över skit ni egentligen inte bråkat över om t.ex du var + och hon -, dålig jämförelse med + och - poler, men du fattar poängen?

Att du skar dig är något jag personligen tycker är onödigt, jag är en hycklare på den punkten då jag själv suttit där och känt hur mycket "bättre" det blir.. Iaf för stunden när man mår som dåligast, men än idag har jag ärr på min kropp som jag skäms över att visa, men samtidigt kan jag bara blamea mig själv då jag använde knivar..
Det kan kännas som rätt lösning för tillfället, men jag går inte i t-shirt längre på somrarna pga. ärren, samma gäller med shorts..
Gör inte samma misstag som jag gjorde, för du kommer ångra dig..

Efter regn kommer solsken, remember that! :)

/ W

www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se

loska123
Visningsbild
P 29 Vingåker Hjälte 181 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:
jag fattar tack så mkt =) jag ska inte göra det misstaget att skära mig igen för jag mårmkt bättre nu och jag ångrar att jag skar mig och som tur var att jag inte skar mig så jupt så det syns knappt för det har läkt ihop ganska bra=) men jag hoppas att det löser sig för dig också=)


gufis
Visningsbild
Kista Hjälte 138 inlägg
0

Svar till Krillez [Gå till post]:
Men när ska jag ångra mej? Jag är ju död då.


Varför har inte jag skrivit nån kul status här? Vad tråkig jag är

Woozy
Visningsbild
P 33 Umeå Hjälte 288 inlägg
Trådskapare
0

Svar till loska123 [Gå till post]:

Härligt att höra! :)
Ärr är något som man oftast skäms för när man väl börjar må bättre, känner själv så såatt..

Jotack, det har börjat bli bättre och bättre för mig :) Inte långt ifrån "top of the world" om man säger så ;d

/ W

www.woozy.tk | www.woozy.blogg.se

lucyel
Visningsbild
Hjälte 48 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:



Beundrar hur stark du är som skriver ut här på hamsterpaj. Modig och du vill hjälpa alla andra med liknande problem.
Iamsry
Visningsbild
F 30 Hjälte 46 inlägg
0
Aww. Jag har själv mist 2 nära vänner som tog sina liv för att jag var ärlig, för snart ett år sedan låg jag på sjukhus för en överdos. Och lixom du blev jag arg att jag överlevde men idag är jag glad. Jag tar också medicinerna och fick också öka dem hastigt. Tyvärr känns det som om jag börjar glömma. Och jag vill inte glömma. Jag bor hos dem som skadade mig. Jag vill inte glömma det, för om jag gör det, så blir deras lögner sanningen. Aja, alla hamnar i sina låga och höga stunder. Och det man inte dör av- stärker en.
LoCo_
Visningsbild
P 34 Järfälla Hjälte 16 inlägg
0

Svar till Woozy [Gå till post]:

Hej Woozy jag är en person som jobbar inom psykiatrin som skötare och jag vill tacka dig för ditt inlägg dels för att det är svårt att sätta sig in i en "patients" tankar men också för att du kämpar och försöker att hjälpa andra att orka. Jag hoppas att fler följer dina råd och kämpar vidare precis som du. Det är aldrig farligt att söka vården man kanske inte alltid gillar deras ideér men dom vet faktiskt vad de gör. Mediciner inom psykiatrin gör inte att man mår dåligt bara att man mår dåligt precis som att ha en förkylning eller feber. Psykiatrisk problematik är något som drabbar alla inom Sveriges befolkning. Allt ifrån en depression till ångest attack. Du är inte galen för att du uppsöker psykiatrin. Det finns en gammal dålig stämpel över psykiatrin av att om man uppsöker psykiatrisk hjälp så är man galen. Men så är inte fallet. Om en släkting dör så kommer man att genom gå en psykiatrisk i bild av sorg. Jag har själv varit i en psykiatrisk kris och depression då min mamma dog när jag var 17 år. Med hjälp av människor runt omkring mig(inte av psykiatrin men jag är ifrån säter så hälften jobbade inom psykiatrin) Jag skriver detta i stöd till dig och andra. Och för att markera, att söka stöd hos psykiatrin betyder inte att man är galen snarare tvärtom.
Tack Woozy för det du har delat med dig av. Kämpa på! / Karl

Härj!

Optimist
Visningsbild
P Hjälte 58 inlägg
0

Svar till Borttagen [Gå till post]:
Du har en poäng
Jag har en anledning till mitt användarnamn ^^

Jag menar
Jag har blivit nedtryckt sen jag var .. Hmm? 6 år?
Missahandel, utseendemässiga kränkningar osv, osv.
Min morsa skiter totalt i mig och min farsa har problem själv.
Alltså ingen att prata med, jag lovar, jag har försökt!
När jag gick till min morsa:
Det går över.
Min farsa:
Varför gråter du? Världen blir inte bättre för att du gråter!

*Inte tänka negativt.. Jag är värd någonting! För någon! Eller hur..?
Nej.. Inte en jävel bryr sig. Inte - en - jävel" :)

Men jag lever?
Eller hur?
Än så länge..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1945645.ab

cocco
Visningsbild
Hjälte 155 inlägg
0

Svar till Borttagen [Gå till post]:


Rörande historia, men det var ju bra att det löste sig. Eller blev till det bättre iallafall :)
Får man fråga vad som hände i sjuan-åttan?

I'm a superstar

Acke1996
Visningsbild
Hjälte 23 inlägg
0
Aww fyfan ;o Hoppas du är bättre nu! :)) ta hand om dig :)

Who you finna try?! x)

Lopaz
Visningsbild
Hjälte 1 inlägg
0
Hejsan.
Blev medlem bara för att få några råd & svar.
Jag är en självmordsbenägen person, och det är inte lätt att skaffa hjälp på detta viset som det går nu.
Min storebror (den jag älskar mest, som jag skulle kunna göra vadsomhelst för, den jag alltid var med när jag var yngre) bodde med oss förut, men har tyvärr flyttat till en annan stad (tar 6 timmar att åka med bil). Han har flyttat dit eftersom han vill fixa ännu högre betyg/poäng, och han ska bo där i 5 år. Jag blir ledsen över detta, och brukar bli ledsen när jag tänker på våra minnen vi har haft tillsammans. Han älskar mig och jag älskar honom (har älskat honom sen jag kunde börja styra mig själv, ungefär ~2 år. Han tog hand om mig och han skyddade mig).
Nu e det så att han har flyttat och livet är inte lika lätt.
Det är så att mina föräldrar TVINGAR mig att plugga ihjäl mig. Jag får inte ens (nästan) vila, och varje gång jag gör nåt fel så blir det kaos i hela huset. Alla börjar skrika på mig, och det känns inte roligt att ha en hel familj på sig.
Min bror pluggar 24/7, och har en flickvän, så när han har tid så är han oftast med sin tjej.
Snälla, några råd om jag kan göra.. ?
ekek
Visningsbild
Hjälte 194 inlägg
0
om du vil ta livet av dig så gör det ditt val gö det bara om du vill då slipper du allt
sannis
Visningsbild
F 28 Hjälte 48 inlägg
0
Grymt bra tråd!
Måste jag säga, är själv ganska ung och har självmordstankar varje dag, jag har i stort sett slutat äta och är helt jävla avtrubbad för omvärlden, dock har jag sökt hjälp men det var bra att läsa tråden!

Jag vill försvinna från en verklighet som inte finns!

makartha
Visningsbild
Hjälte 1 inlägg
0
Jag känner iaf en gång i veckan att jag vill ta mitt liv. Just nu känner jag det.

Jag antar att det hela började i 2'an, då mina bästa kompisar gick ihop i ett gäng, stötte ut mig och började mobba mig, kalla mig fetto och dylikt. Nu går jag i tvåan på gymnasiet, i en annan stad, långt bort från dem. De mobbade mig genom hela grundskolan, och även nu varje gång jag stöter på dem.

Jag har flera gång varit nära att ta mitt liv. Jag minns för ett år sen, i februari/mars nånstans. Jag var ute och gick, det enda som höll mig vid liv just då var att inga lastbilar kom. Jag hade själv bestämt mig för att hoppa framför första bästa lastbil. Ingen kom.
Det var min enda räddning den dagen.

Jag har bara sagt det till en person. Min nuvarande flickvän. Bara till henne har jag pratat ut om mina föräldrars separation, som även den gjort mig nedstämd. Bara hon känner till mina mörkare sidor.

Men ofta känner jag mig övergiven, hatad, oönskad av alla. Allt verkar vara mitt fel. Inget jag gör är rätt. Ingen skulle bry sig om jag tog livet av mig. Så känns det för mig just nu. Så känns det varje gång.

Does anyone even care?

n0lifer
Visningsbild
Hjälte 404 inlägg
0
Men jävla mesar vafan vill ni ta livet av er för?, om ni har det så jävla dåligt gå och råna en bank och tjäna in massa cash, eller gör vafan somhelst vad är det värsta som kan hända lixom??, skit i att ta livet av er själva sjukt onödigt ffs!!!!!!!

Forum » Livet » Självmordsbenägen? Några råd.

Ansvariga ordningsvakter:

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons