Hej 6perter
Jag är skit-grymt-otroligt-fett-jätte-kär i en kille som e 12 (jag e oxå 12) han och jag går i samma klass. Men grejen är den att... han är kär i ngn annan... Jag är jätteledsen för det här och vågar inte säga det här till varken mamma, pappa lr killen...
Jag var ihop med en kille när jag var 6 år, och han var jättesöt och snäll, men det var typ på låssas, sedan frågade jag chans på en kille när jag var 10 ( jag TRODDE att jag var kär)och han sa nej btw ,sen var jag ihop med en kille som hade ADHD men jag gjorde slut för han var taskig och dum(även fast han älskade mig, truely) och jag var aldrig kär i honom, o det var typ på låssas, men nu... nu är jag verkligen kär! ... Jag blir jättenervös när jag ser honom och, när jag ser honom gå mot min riktning där jag står tror jag ( allvarligt ) ALLTID att han ska säga ngt till mig, och mitt hjärta exploderar nästan när jag tänker på honom... så när jag såg honom i fredags, så såg jag honom luta sig över tjejen som han är kär i och nästan höll handen mot hennes kind... Jag blev jätteledsen och gråter när jag tänker på det... Så när jag kom hem såg mamma att det var ngt men jag sa bara: det är inget. Så hon vet inte... Hur ska jag få bort den här smärtan som tynger mig? snälla, det här är viktigt för mig, så svara snällt om ni kan, inte: glöm och dröm, lr, hitta ngn annan bruden... tack på förhand
RoadGunner svarar:
Tyvärr finns det inte så mycket annat svar än att ge förutom de du inte vill ha. Vi kan ju inte gärna tipsa dig om hur man skall sno en kille från en annan tjej, då det är rätt taskigt och dessutom så att han ju tydligen är kär i en annan. Däremot vet man ju aldrig. Då ni båda är tolv år kan jag trösta dig med att förhållanden brukar ta slut ganska snabbt :-) Om han tröttnar på den andra tjejen så kan du ju passa på att lägga in en stöt...
I vilket fall. Om du har ett bra förhållande till dina föräldrar så kan du självklart prata med dem, även om de är gamla och så så har de garanterat varit med om samma sak som du, så de förstår dig precis. Annars så kanske du kan prata med någon kompis som hjälper dig att må lite bättre? Hur man hanterar sorg är ju olika för alla, men jag tror av erfarenhet att det kan vara smart att hitta på en massa saker och inte sitta hemma och grubbla för mycket. Då har du ju dessutom möjligheten att hitta en annan vilket trots allt är den allra bästa medicinen!
Lycka till!
MvH /RoadGunner
