Jag är en 17-årig tjej som är så sjukt osäker på min sexualitet. Jag vet inte om jag är homo, hetro eller bisexuell. Sen har jag även lite andra frågor, som jag inte är säker passar in här, men jag frågar ändå... Vet inte annars vart jag ska ta upp det för att få seriösa svar.
1. Jag har aldrig haft varken pojkvän eller flickvän. Jag har aldrig riktigt varit intresserad och känner mig fortfarande inte så jätteintresserad på att skaffa någon, jag tycker bara det verkar så onödigt och jobbigt att ha förhållande på förhållande som ändå inte varar i mer än några månader.
Visst kan jag emellanåt tycka det ser jättemysigt ut när man ser ett par på stan som kysser och kramar varandra och då kan jag bli lite smått avundsjuk men annars är det egentligen inget jag tänker speciellt mycket på. Har aldrig kysst någon heller för den delen. (Sidofråga; är detta normalt för någon i min ålder? Alltså allt jag skrivit ovan.)
Iallafall. Det är såhär att jag kan kolla in tjejer och tycka att de är riktigt attraktiva, rumpan och ansiktet är det jag kollar in mest, men när det gäller killar så är det mer sällan. Det händer, men absolut inte lika ofta som med tjejer (som jag i princip kollar in så fort jag är ute bland folk). Men samtidigt känner jag att det skulle vara jätteobekvämt att ha ett förhållande med en tjej? Alltså inte obekvämt som att det inte känns rätt, men mer att det skulle vara pinsamt på något sätt (speciellt när det kommer till sex)? Medan tanken på att ha ett förhållande med en kille känns mer "tryggt" och "säkert" och det känns som om en kille skulle vara mer omtänksam och beskyddande.
När jag kollar på pornografi så tänder jag på... allt. Gay, lesbiskt, hetro. Kanske är jag så jävla kåt då att jag tänder på vad som helst? Jag vet inte, haha. Vad tror ni min läggning kan vara?
2. Sen vet jag inte om jag är helkonstig för att ofta när jag är ute på stan/ser bilder på nätet osv på kvinnor (gäller absolut inte alla kvinnor, utan vissa som jag fastnar för) så funderar och fantiserar jag om hur mitt liv skulle vara om dem var min mamma/vårdnadshavare och tog hand om mig m.m. Då handlar det inte om att ha ett kärleksförhållande med dem utan snarare att ha någon som kramar mig när jag behöver det, lyssnar på mig, hittar på saker med mig osv. Är det här jättekonstigt och varför inihelvetet har jag såna tankar (okej om jag hade varit typ 10, men nu är jag 17 och snart vuxen själv ju...) Jag har för övrigt en mamma som tagit bra hand om mig... Det har alltid varit vi två. Har inga syskon och ingen pappa, så jag har varit mycket själv när hon jobbat osv. Kan det vara det som ligger bakom det? Det är ju inte så att min mamma aldrig kramat mig, tvärtom, när jag var liten myste vi mycket, men ändå?
Tack för svar!
Tirah svarar:
Hej tjejen!
1. Det är helt normalt att inte känna sig redo för ett seriöst förhållande i din ålder. Du ska inte känna någon press kring det här, utan rätt som det är kanske du hittar någon du faller för och då kanske ett förhållande känns mer rätt.
Att vara tjej och kolla på andra tjejer är också helt normalt. Det är svårt för mig att svara på om du kollar på dem i sexuellt syfte eller bara för att det är härligt att titta på saker som är vackert. Snygga rumpor, fina frisyrer, kläder och vackra ansiktsdrag är ju alltid nice att glo på!
Tanken på ett förhållande med en kille kanske känns mer tryggt och säkert för att det (tyvärr) är mer socialt accepterat att en tjej och en kille är tillsammans än en tjej och en tjej. Det behöver inte vara så att du är lesbisk eller vill vara i ett förhållande med en tjej bara för att du gillar att titta på tjejer eller tänder på gayporr. Alla har vi saker som vi blir upphetsade av att tänka på eller fantisera om, men det betyder inte att vi måste göra dem i verkligheten.
Din läggning är något du måste hitta själv inom dig. Låt inte omvärlden tala om för dig hur du ska vara och vem du ska vara. Jag brukar alltid säga att man blir kär i en person inte ett kön.
Att du tittar på kvinnor på det sätt du beskriver i slutet av texten är säkert vanligt bland de som saknat en förälder eller förebild i sitt liv. Det kan mycket väl vara så att du känner att du gått miste om en förälder eftersom du inte haft en pappa i bilden när du växte upp. Kan det vara så att du kanske önskar att du hade en större familj och ett syskon att vända dig till ibland? Försök att inte tvinga dig själv att tänka "nu är jag ju vuxen, nu måste jag vara på ett visst sätt". Du är bra som du är!
