Hej!
Jag har fått en fruktansvärd ångest över en sak. Jag hade oskyddat samlag på fyllan med en tjej jag träffat samma kväll. (Jag minns inte så mycket vad som hände på kvällen/ eller vem hon var ens).
Vilket fall som helst är hon 18 år och blev gravid efter denna kvällen och vill behålla barnet. Jag är 22 år, har inget jobb och är arbetssökande. Jag vet inte ens vem hon är, och jag är inte redo att bli pappa och vill att hon tar bort det, men hon säger bara nej. Och jag har inget att säga till om. Jag vet inte vad ja ska göra, jag vet att detta va mitt egna fel, men tycker endå hon borde ha lite förståelse för mig också vilket hon inte har för fem öre.. Jag vill ju inte att barnet ska växa upp utan en pappa, jag vill ju finnas där egentligen även om jag inte känner mamman. Men jag är inte redo, och tror jag kommer bryta ihop av allt detta..
Vad ska jag göra?
Mvh. Tim
RoadGunner svarar:
Hejsan!
Det där är såklart ett jättejobbigt läge och det är alltid lätt att vara efterklok. För precis som du säger kan du inte göra så mycket alls faktiskt.
Du får vackert ta konsekvensen av ditt handlande på bästa sätt. Som jag ser det har du ett par olika alternativ hur du kan agera framöver.
* Blåneka att du är fadern och vägra kännas vid barnet. Risk finns dock att hon kräver faderskapstest, vilket du är skyldig att delta i och du kommer ändå att få betala underhåll.
* Försöka lära känna henne och barnet bättre och ta ditt ansvar och försöka vara en god far åt barnet. Sikta in dig på delad vårdnad. Du kommer att bli pappa och det i sig kan mycket väl vara något fantastiskt, men det är som med allt annat, det blir vad man gör det till.
* Erkänna dig som far till barnet, betala underhåll och vägra träffa dem igen annat än genom att betala räkningen när den dimper ner i brevlådan.
* Låta mamman ta hela vårdnaden, men ändå försöka vara en del i ditt barns liv genom att betala underhåll och träffa barnet lite då och då.
Förstår att ingen av alternativen är något du egentligen vill, men livet blir tyvärr inte alltid riktigt som man tänkt sig.
För övrigt är det nog ingen som är redo för barn. Den omställning det blir i livet är det ingen som är beredd på, oavsett hur önskat barnet är. Allt man kan göra är att försöka göra det bästa av situationen!
Lycka till med allt i framtiden!
MvH /RoadGunner