hej, vet inte direkt om detta passar in men skriver om det endå :)
jag kan börja med att skriva om mig själv.
jag är 18, jag mår ganska så dåligt just nu. jag har mycket som tynger ned mig, ungefär hela tiden under årskurserna 1-6 blev jag mobbad, ingen av lärarna gjorde någonting fasten mina förädrar ringde dem o klagade om mobbningen. min lillasyster ( 2 år yngre) var under en ganska lång tidsperiod ett ''pain in the a$$'' hon kunde reta mig o göra ungefär vadsomhells mot mig o i slutändan fick jag skulden eller skäll för det, jag försökte säga ifrån till mina föräldrar men det känndes inte som att det hjälpte någonting vilket senare gjorde att jag slutade säga ifrån osv, inte bara mot mina förädrar utan mot mina polare också, om dem ville att jag skulle göra någonting så gjorde jag det även om jag inte ville, jag har länge varit den som blir lite utstött o för va med om det sämre, ex: om vi skulle lana så skulle jag alltid ha semsta platsen och semsta stolen, jag blev kallad saker osv, vilket gjorde rejält ont inom mig men jag höll det inom mig. i 9an började jag att skada mig själv ( skära mig) vilket bara blev mer o mer, sedan träffade jag en tjej online som sedan är min flickvän sedan över 1 år och 7 månader tillbaka ( pratar mer om henne om en stund ) sedan efter påsklovet började min mamma bli sjuk, hon for till närmaste vårdcentral och dem gissade på lunginflammation ( vilket det inte var) efter några dagar orkade hon jussåpass gå dem 7 meter det är från soffan in till köket, hon ringde sjukhuset o fick fara in direkt, sedan efter några dagar fick vi veta att det var canser min mamma hadden, min syster började gråta på en gång men jag tittade bara ned i golvet och hädde in mina hörlurar i öronen och ''stängde'' in mig själv. sedan efter några dagar fick vi veta att mamma förmodligen inte skulle klara det, en vän till mamma ( igentligen till hela familjen)tog med mig och min syster in till kafeterian i sjukhuset, min syster grät igen och jag stängde bara in mig själv igen. sedan efter några dagar gick min mamma bort, hennes kropp klarade in med det mera ( canser vätska i lungorna, canser i högra eller båda brösten, ned efter ryggraden och muskelvävnaden runt magen) det var ungefär 2,5-3 veckor efter hon for in på sjukhuset, sedan blev jag smått tvingad att fara och prata med en kurator på min skola om det med mamma och sedan om det jag skadade mig, jag fick ångest både före och efter jag hade varit hos kuratorn. sedan efter typ 2 veckor av sommarlovets början var min flickvän tvingad att fara till ett läger vilket gjorde att jag inte hade någon kontackt med henne på nästan 2 månader :(.
nu till det runt min flickvän vilket också påverkar mig starkt:
när min flickvän var ca 10, började hon bli utsatt för våldtäckt av sin låssaspappa, det pågick under ungefär 4 år, hon var välldigt rätt att säga någonting eller att hennes mamma skulle få veta eftersom hon var rädd för att bli ihjälslagen av henne ( hon blev slagen av sin mamma ).
runt 13 års åler ( tror jag minns inte vad hon sa ) så blev hon gravid, då tog hennes låsas pappa henne till sjukhuset som ''annonymt stöd'' för en abort, han kom bland annat in i rummet hon var i och bad henne skynnda sig med det ( aborten alltså)
han filmade och tog kort, sedan fick han henne att sitta och kolla på filmen med henne. sedan efter ett tag så slog låtsas pappan hennes mamma och hon polisanmäde det, polisen kom och tog honom och kollade igenom hanns dator, där fanns ca: 5 000-7 000 (tror jag) bilder och filmer med barnpornografiskt innehåll, bland annat bilder o filmer på min flickvän.
hon kännde att hon inte fick saker som andra barn fick då och då så han mutade henne med att få saker, varje gång han fick göra det med henne skulle hon få någonting för ca 200kr, eller spara dem pengarna och köpa någonting dyrare sedan.
hon har försökt ta livet av sig 2 gånger tror jag men hon har inte lyckats någon av gångerna ( tack gud för det även om jag inte tror på någon) hon har lovat att inte göra det igen, hon var borta hela 9:an och är borta ganska mycket av skolan just nu ( hon går andra året på gymnasium)
hon har blivit tvingad att prata med psykiatrier ( elr liknande) men hon orkade inte det igentligen och sa att hon inte minns någonting, hon har fått prova antideprissiva piller och blev sedan tvingad till lägret.
hon har också skadat sig själv men vi har lovat varandra att försöka sluta ( går ganska bra för oss båda)
jag bor ca: 45 minuter från umeå och hon bor i göteborg, vilket gör att vi inte kan träffas så ofta, vi spenderade ungefär hela sommarlovet med varandra och sedan när jag skulle hem så fick jag magkattar efter ca 3 dagar som varade i typ 2 veckor, efter det har jag totalt tappat min aptit, jag äter ingen frukost, ingen lunch, jag äter midda men det blir bara mindre och mindre mat för varje vecka :s
jag har fått svårt att fokusera, komma ihåg saker, känner mig ofta förvirrad över småsaker.
på senaste tiden har jag blivit irriterad över inget speciellt och kan fortsätta vara det i timmar.
om jag smsar med henne och hon ska göra någonting vilket gör att hon inte kan smsa mig på ca 2 timmar så kan jag vara glad när hon säger att hon inte kommer kunna smsa... men sedan efter 2 timmar kan jag vara nere och ledsen.
jag går till en kurator då och då o pratar ut om saker jag tänker på och saker som har hänt, men hon ( kuratorn) säger att det är som att jag inte släpper ut allt, som att jag har en vägg runt om mig som hon inte kan komma förbi och nå mig, jag har tex: inte låtit mig själv tänka så mycket på det med mamma, jag har blivit van att hålla kännslor och tankar inom mig, går ofta runt emd ett fejkat leende för att andra inte ska veta att någonting är fel.
nu har jag skrivit allt jag kan skiva för tillfället...
vet inte direkt vad svaret på någonting som dethära kan vara men tack i förskott! :)
//mattias
här är en artikel från aftonbladet om det som hände min flickvän ( har haft fler länkar men hittar dem inte just nu)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5495634.ab
rawwr svarar:
Hej!
Efter att ha läst vad du skrivit kan jag inte säga annat än att du är stark.
Till en stor del vet jag vad du pratar om, av egna erfarenheter och jag kan förstå att det är väldigt jobbigt allt du gått igenom.
Men en stor del av det hela kan vara att också se tillbaka och tänka på saker, det gör att man utvecklas som människa. Dessutom är det saker du gått igenom, alltså redan tagit dig förbi.
Eftersom du egentligen inte har någon konkret fråga, så kan det givetvis vara lite svårt att knåpa ihop ett svar.. Något jag dock kom att tänka på när du skriver, är att din kurator har en väldigt stor poäng.
Även om man blivit sårad, ledsen och nertryckt kan man inte ge upp och stänga sig själv inne. Man måste försöka släppa in människor och låta dem lära känna dem så som du vill att andra ska lära känna dig.
Det är jättebra att du går hos din kurator, och jag hoppas att du fortsätter prata ut med henne om saker som hänt och om hur du mår, ibland är det skönt att bara få lätta på trycket, oavsett om det är viktigt eller mindre viktigt.
Du är välkommen till min gästbok om du vill höra av dig, annars står S&S frågetråd också fortsatt öppen.
Vill du bara prata med någon för stunden, kan du alltid ringa till BRIS och andas ut lite.
Fortsätt kämpa, du är grym!
/rawwr