Hej. Jag är en 18-årig tjej som fortfarande är oskuld, och blir alltmer övertygad om att det alltid kommer att förbli så. Inte för att jag är oroad att inte hitta någon, tvärtom, det har aldrig varit något problem och det är inget direkt fel på mitt utseende. Men så fort jag tycker att någon blir för närgången blir jag livrädd. Jag vågar inte slappna av och känna efter om jag tycker att någonting är skönt eller inte, utan spänner mig bara och försöker hålla ut så länge som möjligt mest för att vara snäll mot killen, men det slutar oftast med att jag säger ifrån och nästan börjar gråta. Jag vill inte ha någon så nära mig och har egentligen inget intresse för sex, blotta tanken på en närhet på den nivån ger mig panik.
Orsakerna till att jag känner såhär kan vara många. Dels beror det på att jag alltid varit osäker på mitt utseende och aldrig riktigt nöjd, i synnerhet när jag inte ens har kläder på mig. Sedan har jag tidigare varit med om att en kille blivit betydligt mer närgången än jag ville och det var väldigt obehagligt, och jag har bara förträngt det, så det kan också ha satt sina spår. Jag kombinerar all närhet med något negativt.
I dagens samhälle är det ju oundvikligen så att sex är en viktig del i princip alla kärleksförhållanden. Alltså måste jag lära mig att gå med på detta för att över huvud taget kunna ha en pojkvän, jag har redan blivit dumpad en gång av anledning att jag inte ville. Så det hela gör mig lite ledsen... Om jag inte överkommer min rädsla kommer jag aldrig kunna ha en kille heller, då de alltid kommer att begära sex förr eller senare. Så på grund av min rädsla är jag dömd till ett kärlekslöst liv i ensamhet, så jag står inför ett val, antingen får jag acceptera att jag är asexuell eller något i den stilen, eller att göra något jag inte vill och känner mig tvingad till.
Och jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker är värst. Det hela ger mig ångest och jag kan inte sluta tänka på att jag verkligen inte är normal, för det kan jag ju knappast vara, alla människor verkar ju vilja ha sex.
Om jag nu skulle välja att ändå försöka överkomma rädslan, finns det någonting man kan göra för att öka lustkänslorna och lära sig att våga slappna av, eller någonting för att få bättre självförtroende? Alla råd uppskattas.
SheDevil svarar:
Hej.
För det första, gör aldrig något som du själv inte vill eller känner dig bekväm med.
Om du inte vill att pojkarna ska vara nära dig så säg ifrån. Visst, det kan ta ett tag innan du hittar en kille som kan acceptera det, men om han verkligen älskar dig så kommer han ändå vilja vara med dig. Och dessutom hjälpa dig.
Det finns olika avslappningskurser ( http://www.sinnligkunskap.se/lasa/snabbavslappning/meny.htm ) som du kan göra.
Viktigt är att du har ett öppet sinne, undviker den dagliga stressen och andas lugnt. Då blir man lättare avslappnad.
Att tänka: Nu ska jag slappna av fungerar sällan.
Är man rädd är det ännu svårare att slappna av eftersom man lätt spänner sig.
Men avslappning är nog något du verkligen behöver.
Dessutom råder jag dig att gå och prata med någon, antingen en kurator eller psykolog. Om ni har en kurator på stadens ungdomsmottagning så är väl hon att föredrar då hon är insatt i ämnet sex.
På vissa ungomsmottagnigar finns det även ''gruppterapi'' där man är en grupp på 4-5 stycken tjejar(eller killar), där man får lära sig slappna av och tycka om sig själv.
Om detta finns på ungdomsmottagningen hos dig så gå på det. Dels är det roligt, man lär känna nytt folk och man mår bättre när man går därifrån eftersom att dom jobbar mycket med självförtroendet.
MVH Hannele
