Hej jag är en tjej dom precis fyllt 15, men när detta hände var jag 14. Jo det är så här att min kusins barn på 13 år var här över jul och vi pussades och tog lite på varandra. Detta hände även i somras, men då var det lite värre. Han ville ha sex med mig då, vilket gjorde mig lite rädd. Eller inte rädd men jag ville inte. O vi hade det inte heller. Men iaf, detta gör mig både äcklad, men ändå vill jag pussas och hålla på. Han är en sån som jag alltid har kul med, o han är den första killen som varit bra på att pussas. Men det känns fel att vi som är så nära släckt håller på och nästan nästan har sex. ;s han ville typ det denna gången med. Hans mamma var ganska konstig och jag tror att hon förstod vad vi gjorde. Asså jag vet inte vad jag ska göra. Det känns inte rätt, men jag kände att jag ville just för att jag varit utan pojkvän sedan maj. Det känns som att jag har mycket o berätta, men att jag inte vet hur jag ska skriva. Den här killen bor i 25 mil ifrån mig, och jag är nästan säker på att detta kommer att upprepas nästa gång vi ses. Hur skulle du göra? Eller har du något tips på vad jag kan göra? Ska jag säga att detta inte kommer gå? Hur skulle du reagera om du var förälder till mig/han? Förlåt, många frågor men är förvirrad ;s tack på förhand!
rawwr svarar:
Hej du.
Eftersom du ber om lite av mina personliga åsikter i det hela, så ska jag försöka göra det på ett rakt vis.
För det första är inget av det olagligt, mer än sexet vid hans unga ålder. Byxmyndig blir man ju först när man fyller 15, delvis gör att kroppen oftast inte är färdigutvecklad och delvis för att man inte är mogen mentalt.
Jag personligen, skulle finna det väldigt avtändande om fallet vore så att vi var släkt.
Tro inte att det är konstigt att vilja utforska din sexualitet, alla gör det i tonåren, men kanske, finns det lämpligare kandidater än din kusins barn?
Om så är fallet, att ni trots allt är kära så finns det inget juridisk som i framtiden skulle hindra er frå. Styckets er och skaffa barn, visserligen kanske man få vara inställd på att bemötandet från alla runt om kanske inte blir detsamma som om det vore en annan "vanlig" kille.
Oavsett om det är länge sedan du hade en pojkvän eller inte, så finns st ingen anledning att stressa fram något.
Det är faktiskt helt normalt att inte ha ett förhållande pÅ flera år, det kan ju dröja tills man hittar någon man faktiskt älskar.
Personligen, som sagt, är detta något jag aldrig skulle vilja ge mig på, delvis är dr en yngre kille och jag skulle nog hellre vilja ha någon som kändes väldigt mogen, och delvis för att ni är släkt.
Jag är inte en person som är emot distansförhållanden, men den dagen Jag skaffar mig ett, vill jag att det ska vara seriöst med någon jag längtar efter bara när jag blundar.
Ska jag pendla, oavsett om det är 20 mil eller 2000 mil, vill jag inte ha skuldkänslor efteråt.
Och i rollen som förälder till dig eller honom vet jag inte vad jag skulle göra faktiskt, det är nog väldigt svårt att föreställa sig...
Hoppas du fick svar på några funderingar! Hör gärna av dig här igen eller i min gästbok om du undrar något mer! Kram
