asså. jag såg en kille på busshållaplatsen varje morgon till skolan och vi tar samma buss för hans gymnasie ligger ganska nära till min skola.. jag föll för honom och snacka om han hela tiden med mina närmaste vänner.. sen en dag när vi satt på lektion så skrev jag och min kompis hej till honom på kik från min kompis kik.. för jag hitta hans kik o instagram o skit..
sen när vi skrev efter tag, så la min kompis till mig i chatten för det var själva planen så.. ja vi lärde känna varandra o jag föll för han mer och mer.. men sen börja han typ hålla sig undan o skrev typ nästan ingenting bara några ord när man undra hur han mådde o vad han gör..
sen efter tre veckor så hade vi inte skrivit o jag hade hans snapchat så han hade lagt ut en bild på snapchat och det stod '' jag är helt misslyckad'' och jag blev typ ''orolig'' och nere.. ville veta vad som hade hänt.. så jag skrev till han på kik och undra vad det var.. så sa han att det var jobbigt att snacka om.. så sa jag okej... sen skrev han ''asså nej du har inte gjort något jag tycker är konstigt om du tror det, det är väl mest jag som har vart blockerande..'' så jag fråga han om det var typ stay away eller om de va chill att vi skulle ha kontakt.. så skrev han ''det är bara jag som typ känner att jag borde stay away för det bästa.'' och när han skrev det där kunde jag inte sluta tänka på det.. börja cutta mig bara för det o va as ledsen.. e fortfarande det men inte lika mycket.. han sa också att det var stor åldersskillnad men jag e 14 och han e 16..
förstår inte vad som kommer emellan... sen mitt i allt kommer min pappa o ba bryter kontakten med mig för att jag valde att bo i familjehem.... fattar ingenting känns som att jag bara är ett ''problembarn'' o ovärd på nåt sätt..
sen e det sjukt jobbigt att se han på bussen varje morgon för det blir bara så himla tungt o man får typ tårar.. asså allt e ba så jäkla svårt.. sen har han typ blockerat mig på instagram o snapchat o skype... asså fattar seriöst ingenting...
myh svarar:
Hej.
Du sitter onekligen i en jobbig sits och min första rekommendation är att kontakta t.ex. skolkuratorn om du känner att du behöver prata. Du ska verkligen inte behöva känna att du måste skada dig själv för att du är ledsen och hjälp finns att få.
Fokusera på saker som får dig att må bra, syssla med dina hobbies och kanske umgås med dina vänner.
Detsamma gäller denna kille du nämner. Han verkar ha egna demoner att hantera och vill kanske inte känna sig som en börda för dig.
Det du kan göra är att finnas där om han behöver ditt stöd, annars ligger det tyvärr i hans händer att ta tag i sina egna problem.
/myh