Jag gick från pepp till depp på några sekunder i morse.
Vår lägenhet har kommit ut på marknaden nu, känns trist att behöva flytta. Speciellt när man fortfarande inte fått svar angående om jag fått min lägenhet eller inte.
Nu känns det liksom på riktigt, och jag är inte helt säker på att jag vill detta (nåja, det har jag aldrig velat, men ändå). För inte nog med att jag ska behöva flytta isär från älsklingen, jag ska behöva flytta från vår lägenhet också. Så lite depp är man väl idag:(
Jag känner mig så fruktansvärt ensam och övergiven för tillfället. Har inte träffat älskling ''på riktigt'' sedan i lördags på kalaset. Det har blivit godmorgon och godnattpuss ungefär. Han har inte varit hemma på dagarna, och jag har varit borta på kvällarna för att ha något att göra.
Hatar att känna såhär. Fan med.
Och inte blev det någon kör idag, så jag kan inte heller sjunga av mig någon förbannad ilska och ångest...
Suck. Vad gör man då?
