Mojjiped
P
34
Hjälte
289 inlägg
Trådskapare
2009-01-11 19:32
Om man konfronterar en behandlingsassistent med historien om kalle säger dom oftast: "Men om du befinner dig på en arbetsplats och den här Bertill finns där" (Det är det vanligaste argumentet) Det är ett löjligt argument.
På en arbetsplats är man oftast från klockan sju till fem. Sedan får man åka hem till sitt och umgås med dom man tycker om. Dom glömmer ofta det faktum att det faktiskt är ett arbete. På ett arbete arbetar man och man har ett ansvar. Man tar saker arbetsmässigt och inte personligt. "Men eftersom det har blivit en konflikt så måste ju Kalle ha tagit det personligt med Bertill. Det stämmer ju inte det du säger." Jo det gör det. Alla kan göra misstag. Man lär sig av sina misstag. Efter att Kalle har gjort det misstaget att ta saker personligt med Bertill kan han istället ta saker arbetsmässigt. "Men om han fortsätter jävlas då?" Då tar man sitt ansvar och inte bry sig. Det är lättare ett ta ett ansvar från klockan sju till fem än att ta ansvar tjugofyra timmar om dygnet 365 dagar om året.
Ute i "verkligheten" finns det alltid livlinor och olika sätt att komma undan och undvika personer som man inte funkar ihop med. Men på ett behandlingshem eller på en ungdomsanstallt tvingas man att umgås med dom dagarna i ända. Om det blir konflikter mellan elever på behandlingshem får man "konsekvenser." Men är det så konstigt när det är såhär? Jag är fullständigt övertygad om att majoriteten av alla bråk på behandlingshem beror på detta i längden. Men det finns inget sätt att undvika det här. Enda sättet är att komma på andra sätt att behandla ungdommar. Jag tror inte att ungdommar mår bra av det här och att behandlingen skulle gå mycket bättre och fortare om det kunde lösas på ett annat sätt.
Något annat som inte är bra med "grupp-behandling" är att: "Alla är på behandlingshem utav en anledning." Just precis! Men vem är värst, coolast och mest gangster? Man känner ett behov av att hävda sig och dom första månaderna av behandlingen handlar om att hävda sig och skaffa sig en position. Det är först efter ett år kanske som eleven börjar inse att han måste "kamma till sig". Det måste finnas ett snabbare sätt. "Men det finns väl dom som har varit på hemmet länge och kan ta hand om den nye och se till att han inte råkar ut för detta?" Kommer det en ny kille till ett behandlingshem och det börjar bli snack om vad man har gjort så är det väldigt frestande att hänga på. Så är det mycket bland vanliga "dödliga" ute i sammhället med. Om någon berättar något intresseväckande så är det frestande att berätta något själv. Eller hur?
Borde är det inte bättre att hitta en annan lösning? En snabbare? Det här med grupper är bra när det gäller Anonyma Narkomaner, Anonyma Alkoholister, ART och liknande men långtids behanling för sociala problem ska inte utföras i grupp.
Jag brukar beskriva behandlingshem som en "klump" man befinner sig i händelsernas centrum hela tiden. Man går i skolan tillsammans, äter, sover, sitter vid datorn tillsammans mm. Allt händer med samma personer hela tiden. Inte undra på att det blir konflikter. Dom ska inte klaga på oss om dom utsätter oss för det här.
Ute i sammhället har man alltid möjligheten att undvika konflikter på ett helt annat sätt. Man äter, sover, sitter vid datorn, borstar tänderna, äter frukost själv eller med den/dom man tycker om. Man kan alltid säga åt folk att lämna en ifred. Skillnaden mellan behandlingshem och sammhälle är att ute i sammhället får man vara ifred. Visst man kan krypa in på rummet ett tag. Men man har fortfarande problemen utanför dörren.
