Från döden till livet
Det dra ihop sig, folk pratar men allt jag hör är förvirring, som om jag skulle vara halv död, jag kan inte fokusera.. tunnelseende, med all denna aktivitet runt omkring mig, inget jag känner, ingenting jag bryr mig om.... jag försöker hitta någonting av värde, jag finner dig... jag ropar ut ditt namn, frågan är om du kan höra mig...
Allting svartnar, jag vaknar upp under ett krig, dimman är tjock, ser ingen väg jag kan ta, ett gevär ligger bredvid mig, jag sträcker mig för att nå den, får tag på den, säkerheten i min kropp värmer mig, en fiende soldat kommer springade emot mig, jag skjuter honom, men inget skottljud hörs, istället bara att dovt klickande, ett häveri, han ställer kängan mot min bröstkorg... trycket gör det svårt att andas... jag blir slagen i ansiktet, och svimmar...
Jag vaknar upp under vatten... känner hur jag inte kan andas, någon tar tag i mig, jag kan inte se klart, jag känner bara hur vattnet rinner av min kropp, hur någon börjar utföra hjärt och lung räddning, läppar som möts, i en öm kyss... hjärtslagen som enbart blir svagare, och svagare..
Vibrationer från hjärtat som inte hörs... allt svartnar, jag öppnar ögonen, ser dig ligga medvetslös på marken, tar tag i dig, skakar om dig, försöker få ett tecken på liv... du försvinner i tunna luften, som ett spöke, en illussion, som du aldrig riktigt hade funnits där från första början, du är i mig, jag känner det... allting blir ljust...
jag lägger mig i fosterställning... allt är bara vitt, ett kraftigt vitt sken.. jag hör mina små hjärtslag, dunka hårt i bröstkorget, långsamt men hårt.. gråten sitter i halsen... jag orkar inte längre, jag måste ut...
Allting blir utav en rosa nyans, suddigt... jag ser en läkare.. jag ser min mor.. jag ser ett liv...
Visa spoiler
Ta inte åt er, Texten är ämnad till en väldigt speciell person i mitt liv, Denne vet vem h*n är.
Mitt liv är awesome. Och ja, du borde vara avundsjuk. ;)