Efter ett relativt stort slagsmål i lördags, på Rix FM-festivalen i jkpg, så började jag fundera på hur sättet att slåss på egentligen har utvecklats, och vems fel det är.
Det jag kommit fram till är att nu för tiden har man mindre respekt, man sparkar och hoppar på de som ligger ner, man misshandlar pensionärer och ska alltid vara den sidan med flest kompisar i ett slagsmål...
Förr lät man folk som låg ner ligga, reste de sej upp var de med på att ta mer, men låg de kvar gick man därifrån.
Inte fan gav mans ej på pensionärer, och var det ett slagsmål en mot en så lät man dem hållas, man gav sej inte in och hjälpte sin kompis att banka skiten ur den andra, utan höll det på lika villkor och avbröt bara om det spårade ur totalt.
Men, då jag skyller mycket av dagens utveckling av slagsmål på invandrarna (Blattarna) så tog diskussionen form i att det är svenskarnas fel att invandrarna slåss, inte deras eget, då de ALLTID kommer från krigshärjade land med andra kulturer, och att vi svenskar inte tar hand om de invandrare som kommer hit och vill få stöd.
Bullshit säger jag, men jag vill iaf veta vad folk tycker om saken, inte fan kan vi svenskar hållas ansvariga för att de slåss, vi kan väl för helvete inte påstås att INTE ta hand om invandrare?
Vi ger dem kapital att starta ett liv på, betalda med svenska skattepengar, vi ger dem möjlighet att lära sej det svenska språket och en väg in i samhället.
Utifrån detta ska det inte vara några som helst problem att skaffa ett jobb och sköta sej, följa lagen.
Är det då Sveriges fel att invandrare slåss? :S
För att klargöra så är jag av åsikten att det finns INVANDRARE, och att det finns BLATTAR.
INVANDRARE är folk från andra länder, som fortfarande kan sköta sej, och det finns faktiskt många trevliga sådana.
Blattar däremot är dessa kriminella stackare som bara slåss och misshandlar, som inte har någon respekt eller någon form av etik, och som borde få sej en knäpp på näsan så att de skärper sej så fort som möjligt innan det går för snett som det redan har gjort för många, om inte de flesta...
Tvåbarnsafar, metaforsnille och... ja, mej.
