Roald
P
37
Eskilstuna
Hjälte
2 292 inlägg
2010-09-01 20:50
Svar till Scribbleded [
Gå till post]:
Jag har svårt att föreställa mig att du ser små prickar
överallt,
hela tiden. Det du beskriver låter väldigt mycket som det fullkomligt naturliga fenomenet att vita blodkroppar passerar förbi gula fläcken i ögat. Ljuset kommer då att brytas lite annorlunda och man ser något röra sig.
Om man fixerar blicken under lång tid kommer syncellerna i ögat att anpassa sig till ljuset, och levererar inte alls lika kvalitativ information till hjärnan. Vi reagerar mer på förändringar i synfältet än på statiska element, och det är omöjligt att hålla blicken helt och hållet stilla - den hoppar hela tiden omkring pyttelite. Kanske är det därför du upplever att det "pulserar"; ögat ändrar riktning en smula, du ser lite skarpare, och sen försvinner det perifera synfältet ganska snabbt igen eftersom förändringen inte var så stor.
När du kollar runt i mörkret och ser färger så beror det sannolikt också på ögats anpassning till ljus. Håll till exempel upp ett gult papper mot en vit vägg, titta på det i femton sekunder och ta bort det. Du ser då ett blått fält på väggen. Jag minns inte exakt hur den här anpassningen går till eftersom samspelet mellan syncellerna är ganska intrikat, men det är fullkomligt naturligt. Färgerna du ser i mörkret kan mycket väl vara ett resultat av samma anpassning.
Sound rimligt?
Tillägg av
Roald 2010-09-01 20:55
Jag ska revidera mitt första svar tack vare Amazonics wiki-länk: Teorin om vita blodkroppar, som jag läste om i Illustrerad Vetenskap (ah, denna fantastiskt populärvetenskapliga tidning), är uppenbarligen inte helt rimlig. Mer sannolikt är alltså att prickarna består av embryonala rester. I vilket fall som helst inget att oroa sig för.
Yo momma so fat, she broke the family tree.
