När jag blir osams med vänner upptäcker jag oftast att personen tar avstånd och undviker mig istället för att reda ut problemet och anledningen till att man blev osams. När jag hör andra människor berätta om hur de förlorat pojk/flickvänner, kompisar och umgänges kretsar är det samma historia i de flesta fall.
De har helt enkelt aldrig rett ut saken i fråga, och därmed aldrig löst problemet som uppstod. De bara stoppade huvudet i sanden som man lite ironiskt brukar säga att strutsar gör när en fara hotar.
Det här beteendet stör mig eftersom förhållandevis små skitsaker kan förstöra hela relationer, och kontakten med folk. Varför konfronterar folk inte problem som uppstår människor emellan istället? varför försöker de inte lösa problemet och gå vidare?
Känner ni själva igen er i texten ovanför eller tycker ni att ni själva och er omgivning tar tag i problem som uppstår människor emellan?
om alla tolkade det jag skrev på rätt sätt skulle alla förstå mig bättre
