Jag skull vilja tro att jag har en speciell syn på samhället. Jag tycker att alla dem som inte jobbar, de som går på bidrag, begår brott, ja de som helt enkelt kostar samhället massa pengar, jag tycker att de borde utrotas.
Jag spyr på dem som bara får 1/2 års fängelse för att ha mördat tre barn och dränkt fem kattungar.
Ska man köra 3km/h för fort får man 2000 i böter, men kör man ratfull blir det inte så mycket hårdare straff.
Jag känner mig lite som en rasist, fast jag har inget emot en specifik folkgrupp. Jag föraktar bara de som kostar samhället massa pengar och dem som inte för mänskligheten framåt.
Hade jag blivit enväldig härskare hade jag fastslagit en gräns på 2 barn per familj, infört tvångsabort på foster som är bevisat ordentligt defekta, infört dödsstraff, dragit in många bidrag, sänkt skatten och privatiserat skolorna (osv). Det finns alldeles för många dåliga kommunala skolor. Barnen är mänsklighetens framtid, vi har inget botemedel för cancer och inget svar på miljöfrågorna. Vår bästa chans är de unga!
Jag menar, vi ska väl inte ge pengar åt en fet gammal man på 46år som inte har brytt sig i skolan, varit inbrottstjuv och inte arbetat en ärlig dag i hela sitt liv?
Vad tycker ni? Jag känner mig både som Hitler och som en av mänsklighetens räddare med mina tankar..
Mina tankar må verka icke humanitära, jag tänker ganska fritt kring det hela. Ta det du läser med en nypa salt.