Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Snart börjar jag högskolan - tips

Skapad av Gawain, 2012-08-28 11:35 i Mellan Himmel och Jord

6 050
15 inlägg
1 poäng
Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
0
Hej!

Jag söker främst tips från folk som redan pluggar på högskola eller som har pluggat där. Om mindre än en vecka så börjar jag på högskola och jag är supernervös. Mitt självförtroende är lika med minus femtio, jag är en idiot, jag är miserabel, min kroppsbyggnad är kass och tjejer föraktar mig. Vad har ni för tips till en idiotisk människa som mig? Kan ni inte berätta lite om högskolan och hur nu upplever det där. Jag hatar redan högskolan även om jag inte har börjat än. Jag vill inte behöva ta bussen varje morgon och svettas som en gris där inne. Jag vill inte behöva sitta uppe sent på nätterna och plugga. Jag vill hellre spendera mina dagar att sitta hemma och inte göra nånting.

Ingen status

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

gaminggirl
Visningsbild
F 37 Lund Hjälte 8 084 inlägg
0

Svar till Gawain [Gå till post]:
Ge det en chans, där kommer finnas massor av trevliga människor (tjejer som killar). Hur det kommer fungera på just din skola vet jag inte men här så har man först en mjukstartsvecka som mest går ut på att lära känna varandra och skolan, sedan börjar studierna mer på allvar och ni kommer ha varierande med seminarier, föreläsningar, övningar och laborationer om dagarna fram till tentorna. Sitta uppe sent på nätterna och plugga gör man inte ofta, det kan hända någon enstaka gång om man planerat dåligt. Sitta hemma och inte göra något alls är något som sällan kommer hända, precis som i gymnasiet. Och om du kommer igenom det så har du en utbildning som gör att du kan få ett bra jobb.

Ingen status

Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
Trådskapare
0

Svar till gaminggirl [Gå till post]:
Saken är den att jag fungerar inte i grupp. Därför kommer jag aldrig kunna vara med på nollning eller något sådant för jag suger när det kommer till att vara "social" i en grupp.

Ingen status

gaminggirl
Visningsbild
F 37 Lund Hjälte 8 084 inlägg
0
Svar till Gawain [Gå till post]:
Det trodde jag att jag gjorde också med men jag hade fel. Att ha roligt ihop och göra saker var ett jättebra sätt att lära känna folk och lära mig hur jag gör för att vara social.

Ingen status

Guud
Visningsbild
36 Göteborg Administratör 2 518 inlägg Online
0

Svar till Gawain [Gå till post]:
Det kanske är så enkelt att du inte är mogen för att börja plugga än?
Att söka vilket jobb som helst, typ donken vore kanske bättre, där kan du utvecklas som människa i grupp, man har liksom inget val mer än att lära sig där, och inget är på samma allvar som skola.

Jag hade inte kunnat plugga vidare som 20åring, hade ungefär samma problem som dig, men det löste sig med tiden, man jobbar liksom på det om man kommer ut från pojkrummet!

Lycka till vad du än gör :)

I feel like a cello, lost somewhere over the rainbow

Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Guud [Gå till post]:
Har redan haft två jobb sedan studenten. Som maskinoperatör på en fabrik och som kassör i en butik. Så jag har definitivt fått träning i att vara social och har blivit mycket bättre på det men alltså jag orkar bara inte umgås med folk och vara i grupper.

- Hej, ska du hänga med och ta en fika med oss?

Varenda gång jag hör en sån fråga får jag rysningar i hela kroppen. Tvi!
Då kan jag inte föreställa mig hur det kommer vara på högskolan när man har grupparbeten eller när man ska ha redovisningar. Fy fasiken vad nervös jag kommer vara! Jag kommer ALDRIG kunna klara av att ha redovisning på högskolan. Jag måste typ ta ett seriöst snack med lärarna att jag inte pallar trycket helt enkelt och att jag gärna redovisar men enbart för själva läraren då.

Ingen status

Murrig
Visningsbild
F Hjälte 1 695 inlägg
0

Svar till Gawain [Gå till post]:
Att känna så stark avsmak inför den sociala situationen det innebär är inte helt normalt. Det låter som att du lider om social fobi, en ändå vanligt förekommande ångeststörning.

Det sämsta man kan göra är att låta den reglera ens liv, eftersom att det gör allt socialt ännu mer avlägset och jobbigt än om man kämpar mot den trots obehaget man upplever. Dessutom kan man gå hjälp genom kognitiv beteendeterapi och sådant. Kolla upp det, för det ska inte kännas så hemskt som du får det att låta.

Framför tips verkar du behöva få upp motivationen och suget efter livet. Oavsett tips kommer inställningen att du helst bara vill vara hemma och åldras var den tyngsta bördan som kan färga hela världen grå.

What doesn't kill you fucks you up mentally.

Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Murrig [Gå till post]:
Men alltså, vem säger att man MÅSTE vara social? Visst är det trevligt och jag hade gärna velat vara en person som folk tycker om och som folk vill umgås med men det kommer aldrig ske. Detta är inget som jag kan träna upp. Antingen är man född och uppväxt till att bli en supertrevlig social människa eller så kan man låtsas vara social och börjar prata som alla andra gör och se likadan ut och klä sig som alla andra. Jag spyr av tanken. Visst tycker jag det är trevligt att umgås med två - tre kompisar samtidigt och cruisa lite med bilen och sätta sig nånstans och bara snacka skit i nån timme. Men när kvällen börjar närma sig och fler och fler börjar samlas så krymper jag ihop till en liten skit och håller mig för mig själv och säger ingenting. Jag hatar helt enkelt när man är i en grupp och all fokus är på mig när jag ska säga nånting. Då stirrar alla ögon på mina fula ögon och jag tänker bara "f*cka inte upp det nu".

Men det har jag redan gjort för många gånger när jag är i en stor grupp. Aldrig mer!

Ingen status

Salvator
Visningsbild
Hjälte 6 051 inlägg
1

Svar till Gawain [Gå till post]:

Har du en sån ångest inför det så börja inte plugga då?
Om du ändå har bestämt dig för att börja ändå så sluta gnäll och gör bara det du ska, det hjälper knappast att vältra sig i självömkan och allra minst att göra det på Internet. Vad vill egentligen att folket här ska säga till dig?

Jag är ledsen men ärligt talat tycker jag inte att lärarna bör låta dig slippa redovisningarna. Det är ett viktigt moment i undervisningen och du är inte heller ensam om att tycka att det är jobbigt. Det är väl knappast rättvist mot de andra eleverna att du ska få det lättare?
Även om du nu skulle få särbehandling i skolan så kommer du knappast få det i yrkeslivet så lika bra att du lär dig nu att göra sånt som inte alltid är så lätt eller kul.
Det går mycket väl att ta reda på hur upplägget ser ut på utbildningarna man söker redan på förhand och om man verkligen inte känner att man klarar av vissa moment i det hela så bör man istället söka något annat. Det är exakt samma sak som på arbetsmarknaden, klarar du av det du förväntas gör så skaffa ett annat jobb.


Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
Trådskapare
0

Svar till Salvator [Gå till post]:
Jag hade helst av allt sluppit plugga på högskola. Jag är inte typen som vill bada i pengar precs. Ett hyffsat enkelt jobb där jag får in kanske 18 - 20 papp i månaden efter skatt hade funkat mer än väl för mig.
Men jag valde inte att plugga för att jag själv ville det. Ärligt talat gör jag det mest för mina föräldrars skull eftersom dom blev så lyckliga och jag vill inte såra dom. Jag har aldrig precis åstadkommit nånting i mitt liv så jag känner att om jag verkligen lyckas med högskolan så har jag i alla fall åstadkommit nåt även om jag kommer hata själva utbildningen.
Sen vill jag också bana vägen för mina framtida barn som jag hoppas att jag kommer få nån gång om det finns några tjejer som inte finner mig miserabel. (Vilket alla gör)
Genom en bra utbildning och ett bra jobb så kan mina barn växa upp i en rätt så säkrad ekonomisk framtid. Och ja, det hjälper inte att gnälla om detta på nätet men jag är som sagt en miserabel liten fåntratt som inte har nåt bättre för mig.

Ingen status

Murrig
Visningsbild
F Hjälte 1 695 inlägg
0

Svar till Gawain [Gå till post]:
"...och jag hade gärna velat vara en person som folk tycker om och som folk vill umgås med men det kommer aldrig ske. Detta är inget som jag kan träna upp. Antingen är man född och uppväxt till att bli en supertrevlig social människa eller så kan man låtsas vara social"

Människor med rädsla för sociala situationer är varken socialt inkompetenta eller klumpigare än någon annan. Det kan snarare vara tvärt om. Dock tycks man självgenerera en rad olika överygelser om hur komplext och hopplöst det sociala livet är. Därtill finns höga prestationskrav på att man ska göra så gott inflytande som möjligt och en tro om man själv är helt obenägen att klara av detta. Kraven man har på sig själv är dessutom skyhöga gentemot vad man tänker på om andra människor. Man börjar överanalysera alla situationer. Hur det kan gå, och sedan hur det gick -och rent psykiskt har man redan dömt sig själv till att misslyckas, och gör hönor av fjädrar. Saker som umgänget inte ens kan föreställa sig att tänka på, upplevs som pinsamt och uthängande för personen med social fobi.

Jag hatar helt enkelt när man är i en grupp och all fokus är på mig när jag ska säga nånting. Då stirrar alla ögon på mina fula ögon och jag tänker bara "f*cka inte upp det nu".

Det är precis det som är så fel. Du har ju byggt upp en hel värld kring hur du tror att folk ser på dig och vilka hemska konsekvenser det skulle medföra. Och allt du har är en rädsla för något som inte existerar.

"Men alltså, vem säger att man MÅSTE vara social?"

Det här handlar inte om måsten, utan att inte förlora sig själv i inbillningar.
Några år tillbaka hade jag ätstörningar, och trots att det är helt olika symptom vi talar om så finns det slående likheter. Där tänkte jag precis likadant. Jag ville inte bli frisk från något som jag visste var sjukt. Den sjuka ångesten jag fick av tanken på att leva ett normalt liv fick mig att känna mig trygg och nöjd med vad jag höll på med, precis som att du känner att du lika gärna kan vara ensam.

Och precis som att du såhär långt i förtid innan skolstarten sitter och grubblar över att där kommer vara människor du är tvungen att umgås med, så satt jag och kunde inte tänka på annat än när jag skulle äta, vad jag skulle skylla på när jag inte åt, hur många promenader jag skulle gå på lunchrasterna eller vad jag skulle klä mig i för att jag skulle se smal ut samtidigt som det inte skulle synas att jag magrat av.

Att inte kunna annat än att oroa sig och överanalysera situationer oroar inte en när man är där, för att det känns nödvändigt och naturligt då. Men livet utan sådana tankar är som att vara en fågel och komma ut ur en bur. Som du skriver så hade du ju gärna velat vara en person som folk vill umgås med. Du ÄR antagligen en person som folk vill umgås men du har redan bestämt dig för att det inte kan vara så. Ändra på det, släpp in folk och släpp ut dig själv.

Inte för att du MÅSTE vara social, utan för att du kommer kunna bli fri från all den oro som annars kommer jaga dig och ta upp all din tankekraft tills du inte vågar mer än att gömma dig av rädsla. Rädsla är inte något man vill bygga hela sitt liv kring.


What doesn't kill you fucks you up mentally.

Gawain
Visningsbild
P 31 Hjälte 272 inlägg
Trådskapare
0
Svar till Murrig [Gå till post]:
Du har faktiskt några viktiga poäng där och jag ska fundera över vad du sa. Men jag är så förvirrad över mitt liv just nu. Jag gillar att umgås med folk men samtidigt vill jag INTE umgås med folk. Det är väl det bästa sättet jag kan förklara det på. Jag väljer hellre att sitta inne och kolla på en film och ha det varmt och skönt under en filt och lite goda smörpopcorn att knapra på, än att spendera kvällen ute med mina kompisar. Men samtidigt så vill jag inte leva ett ensamt miserabelt liv.

Ingen status

Salvator
Visningsbild
Hjälte 6 051 inlägg
0

Svar till Gawain [Gå till post]:

Det är ju inte bara heller för den framtida lönens skull man pluggar på högskola. 18-20 efterskatt finns det många jobb som ger utan att man behöver spendera 3-5 år på universitetet. Om det bara är cash du är ute efter så skaffa ett jobb istället och börja spara pengar istället. :P

Att du mest känner att du pluggar för dina pärons skulle istället för att du vill bidrar säkert väldigt mycket till din ångest. Fast som du skriver låter det ju ändå som om du faktiskt vill plugga på högskolan för att bevisa för dig själv att du kan klara det? Det är i så fall något som är bra. :)

Du får helt enkelt bit i det sura äpplet och göra det du ska. :)
Alternativt kan du ju skjuta upp studierna ett år och anmäla dig till GMU istället så kommer du nog inte gnälla så mycket sen på saker som redovisningar i skolan. [cute]


imnotree
Visningsbild
P 32 Kändis 267 inlägg
0
Tråden är gammal och död, låser den eftersom det dessutom är nästan ett halvår till högskolan börjar.

But we missed the point the whole way along. It was a musical thing and you were supposed to sing and dance while the music was being played.


Forum » Mellan Himmel och Jord » Snart börjar jag högskolan - tips

Ansvariga ordningsvakter:

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons