Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

är du rädd för döden?

Skapad av Ellie, 2013-01-14 22:09 i Livsåskådningar

14 100
159 inlägg
25 poäng
Ellie
Visningsbild
Hjälte 6 361 inlägg
2013-01-14 22:09
4
Som titeln är du rädd för döden? Förut var jag inte ett dugg rädd för döden eller jag sa att jag inte var rädd för döden för att det är så sjukt matcho och säga så. Som att man sa att man inte var höjdrädd eller när man säger att man inte är typen som blir kär. Vare sig du vill det eller inte kommer det att hända (även skräcken för höjder, kommer du tillräckligt högt upp så).

Just nu är jag i ett riktigt förnekelsestadium som om döden egentligen inte finns. Men ibland tänker jag faktiskt på att jag är livrädd för att ha saker osagt så jag måste berätta saker för folk hela tiden så att de vet om de skulle kola imorgon. Men det är om andras död, min egen finns ju typ inte.

Så är du rädd för döden eller är vi alla klenisar som borde veta bättre än vara rädd för saker som vi vet kommer att hända?

h

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

Rapacaibmen
Visningsbild
P Hjälte 141 inlägg
2013-01-14 22:12
0

Svar till Ellie [Gå till post]:
jag är faktiskt inte rädd för döden. redan som 10-åring fick jag dödsångest och tänkte mycket på döden.
senaste året har dock rädslan försvunnit helt.

Life Feeds On Life

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Salvator
Visningsbild
Hjälte 6 051 inlägg
2013-01-14 22:16
0

Svar till Ellie [Gå till post]:

Lite skrämmande är det väl kanske då man inte vet vad som händer eller om ens någonting händer. :P Kan dock inte påstå att jag får ångest eller blir rädd när jag tänker på att jag kommer att dö som en gammal och vis man när jag är 150.
Däremot skulle jag säkert vara rädd för att dö om jag idag hamnade i en sådan situation där det är en ytterst realitet, t.ex. under ett pistolhot eller så. Känner att jag har ganska mycket att leva för just nu trots allt. :)

OT angående höjder: Jag var inte alls höjdrädd när jag var yngre. Tyckte t.ex. inte Frittfall på Gröna Lund var läskig och åkte den utan att hålla i mig samtidigt som jag kunde titta ner hela tiden utan att bli rädd. Numera tycker jag att Frittfall och höga höjder är läskigt och får nästan ångest när jag står där i kön och vet att det är min tur nästa gång... Antar att det har att göra med att man blir äldre. Tonårs odödligheten dog tillslut. :P


Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Lemonrose96
Visningsbild
F 27 Hjälte 158 inlägg
2013-01-14 22:19
0
Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag har nog aldrig haft dödsångest, eftersom det känns så långt bort. Sen kan det ju alltid hända olyckor. Men jag tror att det är bäst att inte tänka på det alls. Om man tänker för mycket på det blir man nog räddare för det. Känner det redan nu när jag skriver om det. ^^

Jag är nog mer rädd för att nära och kära ska dö. När jag var liten var jag väldigt paranoid. Jag var rädd att det skulle hända något med min familj. Varje gång min familj skulle gå och handla t.ex. fick jag som en stor ångest över att något skulle hända dem. Jag var också rädd för att gå in på min egen tomt när en bil körde förbi, jag var rädd att de skulle komma ihåg vart jag bodde och sen komma och döda min familj... Därför kollade jag alltid mig runt innan jag gick in. Riktigt konstigt egentligen. Kanske hade sett för många skräckfilmer..

In the end we only regret the chances we didn't take

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
LonnyLoLife
Visningsbild
P 34 Burträsk Hjälte 4 744 inlägg
2013-01-14 22:19
0
Jag är mer rädd för att hamna i ett stadie då jag inte är rädd för döden dvs en allvarlig depression.

Din mening är inte koherent. Den innehåller inte biceps.

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
McKay
Visningsbild
P 34 Sundsvall Hjälte 7 582 inlägg
2013-01-14 22:21
2

Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag vet inte om jag är rädd för döden, men tanken slår mig ofta att varje sekund som går är en sekund av livet jag aldrig får tillbaka.

Om det är dödsrädsla eller inte, det vet jag inte. Men det slår mig ofta att det är en konkret verklighet.

Ingen status

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Lobax
Visningsbild
P 29 Uppsala Hjälte 5 448 inlägg
2013-01-14 22:21
6
Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag är faktiskt inte rädd för döden, i alla fall inte min egen. Jag hade extreme dödsångest när jag var yngre (kanske 10-14 år gammal), men efter att ha förlorat ett par nära och kära så förstod jag att döden drabbar dem som lämnas kvar, inte nödvändigtvis den som går bort. När man är död så kan man trots allt inte känna smärta.

Så jag är mer rädd att förlorar vänner och familj jag värderar högt, än för min egen död.

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Patrikp
Visningsbild
P 27 Karlskrona Hjälte 1 187 inlägg
2013-01-14 22:23
0
Jag är inte rädd för döden. Jag brukade vara rädd för att dö när jag var yngre men det har släppt nu. Just nu så skulle den här dagen kunna vara min sista och jag skulle inte bry mig speciellt mycket. Jag menar nu inte att jag är självmordsbenägen eller vill dö på något sätt, jag skulle slås med allt jag har för att inte dö. Men jag är fortfarande inte rädd för det.

HareKrishnas gud sedan 2014

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Crate
Visningsbild
P 32 Kista Hjälte 775 inlägg
2013-01-14 22:24
0

Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag är rädd för döden, har antagligen alltid varit det. Men mest för att förlora andra, Det är rätt surt.
Jag brukar även vara väldigt försiktig av mig, och överanalysera. Vilken också skulle kunna vara för att undvika att dö. Eller bara för att slippa skada mig, ogillar smärta.


Ingen status

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
skrotnisse
Visningsbild
P 30 Härnösand Hjälte 967 inlägg
2013-01-14 22:26
0
Döden är något naturligt, så nej jag är inte rädd att dö.

Vi hatar varandra min best och jag men den ene är fast i den andres tag. En dysfunktionell symbios som leder till att vi båda förgås

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Borttagen
Visningsbild
P Hjälte 1 730 inlägg
2013-01-14 22:28
0
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men:

"Finns vissa tankar så smärtsamma att jag inte rör vid dem, de är kopplade till döden, folk som dött, folk jag känner och delvis mig själv."

Så ja jag är rädd för döden.

Jag hette tidigare RosaGlitterPonny

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Borttagen
Visningsbild
P 30 Katrineholm Hjälte 293 inlägg
2013-01-14 22:29
1
Jag är rädd för att döden ska komma till någon av de jag älskar. That's about it!

Jag är snäll egentligen!

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Laufey
Visningsbild
P 30 Hjälte 1 903 inlägg
2013-01-14 22:32
3

Svar till Ellie [Gå till post]:
Man måste nog någon gång vara rädd för döden för att acceptera den som en del av livet.

Du känner väl till de vanliga stadierna vid trauman? Förnekelse är första osv. Dessa kommer du troligtvis gå igenom för att sedan ta det sista steget*Acceptans*, När du har gjort det kan du leva i lagom mängd rädsla(Förnuft brukar det kallas) samtidigt som du kan ta mer risker och se livet på ett allmänt mer spontant och lyckligt sätt:)

Till sist ska man nog säga, Livet är för vackert för att vara rädd för:)

Mainly Tråkig

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Guitarman
Visningsbild
P 30 Hjälte 6 576 inlägg
2013-01-14 22:33
0
Jag fruktar inte min egna död. Dö ska vi alla. Det jag fruktar är att mista nära och kära. På grund av hur mycket jag kommer sakna dom.

Sen var det väl en annan visa när jag var yngre.

Hajj på dajj

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Polly
Visningsbild
F 32 Norrköping Hjälte 862 inlägg
2013-01-14 22:34
0

Svar till Ellie [Gå till post]:
Har nog nästan alltid varit sjukt rädd för döden. Då syftar jag på min egen död men också själva undergången för hela universum (inte människor utan planeter, galaxer...)

Detta fram till för några år sedan. Numera är jag mer rädd för att närstående skall dö och att man själv ska få uppleva smärtan med att vara ensam kvar.

Så sammanfattningsvis kan jag väl säga att jag ibland är rädd för döden men man blir bättre och bättre på att acceptera faktum.

Feel safe at night, sleep with a nurse

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Borttagen
Visningsbild
P Hjälte 1 730 inlägg
2013-01-14 22:38
0

Svar till Polly [Gå till post]:
Bra kommentar där, jag fruktar också universums undergång av någon anledning d.v.s att entropin bryter ner allt tillslut. Trots att det är helt orelevant för mänskligheten känns det ändå sorgset.

Jag hette tidigare RosaGlitterPonny

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Ellie
Visningsbild
Hjälte 6 361 inlägg
Trådskapare
2013-01-14 22:40
0
Såhär spontant har vi alla haft dödsångest någon gång i livet det är som folk säger en naturlig del av det för att förhålla sig på något sätt. Vissa väljer religion att trösta sig med och andra ... ingenting, tror man eller accepterar att man inte kan veta så är det just det ingenting.

Evigheten känns ju inte så jävla najs den heller, i längden känns det bara utmattande att tänka sig att man ska existera i en evighet.


Svar till OmniSinister [Gå till post]:

Troligtvist men personligen gick jag inte igenom dem. Acceptansen kände jag inte var att acceptera utan handlade mer om att övertyga sig själv om att man inte kunde gjort något annorlunda, fast i huvudet sitter man där och vet hundratalssaker man kunde gjort annorlunda. Så när jag låg och verkligen trodde att nu fan håller jag på och dör så gick jag inte igenom några stadium, jag tror det där är mest bullshit och för de efterlevande att säga att ja mot slutet så var hen i alla fall redo. Nej tammefan är inte alla redo.

Jag tycker Christopher Hitchens beskrev det bra i sin sista bok "Mortality", där till och med hans fru beskriver att han mot slutet hoppades på överlevnad och kände absolut inte att han var redo att dö.


Svar till Lobax [Gå till post]:
Fast okej vi kan gå från att bara prata om döden i sig men att dö kommer för de allra flesta om de blir tillräckligt gamla vara väldigt plågsamt. Det skrämmer inte dig?


För vad jag märkt att vi ofta vill romantisera döden om de som gått bort som vi bryr oss om. Man pratar ofta om att det var väntat fast det inte var det och att det var smärtfritt fast man dog i extrema plågor.

h

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
vise_mannen
Visningsbild
Hjälte 1 161 inlägg
2013-01-14 22:44
0

Svar till Ellie [Gå till post]:


Ja jag är rädd för döden fastän det egentligen inte finns något att vara rädd för. Döden är bara en övergång på något nytt. Man uppstod ur något och kommer tillbaka där man kom ifrån. Vi är en del av allt och livet som människa är bara att se en verklighet av det man är en del av. Ska sanningen fram så är det nog ingen som vill leva för evigt med minnen. Men vi är ju en del av evigheten så bytte av form är bara nödvändigt. Förut var det absurt att tänka sig att man är säg en fågel i nästa liv men nu varför inte? Fast det kommer ju inte vara jag idag som är fågeln.

Ingen status

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
NakenJanne
Visningsbild
Hjälte 108 inlägg
2013-01-14 22:48
0

Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag var väl kanske lite nojig för döden fram tills i somras då jag var nära döden. Andningen hade upphört (4-5 min) och hjärtat slutat slå för en kort stund. Ambulanspersonal hade förberett för elchock, men dom fick igång hjärtrytmen med hjärtkompression istället.

När jag "vaknade upp" så var det precis som att inget hade hänt. Jag trodde inte ens på ambulanspersonalen när dom talade om för mig vad som hänt. Jag typ bara log som ett fån. Jag upplevde inget obehag, inget "ljus i tunneln" eller liknande.
Så jag är inte längre rädd för döden. Jag tror att döden är en liknande situation som jag upplevde, d v s att jag inte upplevde ett skit.

Ingen status

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Frasse_brasse
Visningsbild
P 35 Hjälte 209 inlägg
2013-01-14 22:49
0
Jag är väl mer rädd för hur det ska gå till när man dör än för själva döden. Att det ska va plågsamt och utdraget. Eller att man vet när den kommer, tex får en pistol mot huvudet och den som håller räknar ner från 10....eller nåt.
Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
lurvapan
Visningsbild
Hjälte 1 207 inlägg
2013-01-14 22:55
1
Om man inte är rädd för döden är man inte rädd för att förlora det man har i livet. Eller rädd kanske är fel ord, men döden tar det vi inte kan få åter.

Ingen status

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Borttagen
Visningsbild
F Hjälte 224 inlägg
2013-01-14 23:01
2
Jag är inte rädd för just döden, men sättet att dö.
Jag vill inte dö av smärta, det är väll det jag är mest rädd för...

Two words, one finger

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Frasse_brasse
Visningsbild
P 35 Hjälte 209 inlägg
2013-01-14 23:05
-1

Tyvärr är dom flesta sätt att dö på kopplade till smärta.
Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
yertle_de_turtle
Visningsbild
P 32 Hjälte 21 inlägg
2013-01-14 23:05
0
Japp och det driver mig frammåt!

har svårt att hålla inne, nästan omöjligt för mig, tänker att varje dag kan va min sista.

vill göra allt jag kan idag :)

största anledningen är att jag vill åtminstonde spela in en bra skiva innan jag dör, ju närmare jag kommer målet destå mer bleknar rädslan :)
så jobbigt som fan men endå bra typ.

jag kastar pajer på söta tjejer :)

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
LaDesten
Visningsbild
P 34 Älvdalen Hjälte 3 173 inlägg
2013-01-14 23:11
0
Döden i sig är jag inte rädd för, jag har varit död i miljoner år innan jag föddes och inte led jag av det.
Däremot är jag lite mer nervös över sättet jag kommer dö på. Vill ju inte dö långsamt och smärtsamt precis.

Ingen plockar en maskros och ger åt sin vän~

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Jokk
Visningsbild
31 Hjälte 9 867 inlägg
2013-01-14 23:15
1
Svar till Ellie [Gå till post]:
Jag är inte det minsta rädd för döden, för att citera Epicurus: “Death is nothing to us, since when we are, death has not come, and when death has come, we are not”.

Jag är dock inte speciellt sugen på att dö.

flizan

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
hutcherson
Visningsbild
F 30 Hjälte 6 138 inlägg
2013-01-14 23:16
0
Jag är inte rädd för att dö. Däremot är jag aprädd för smärta och tanken på att få men för livet.

Skulle jag få ett cancerbesked skulle inte tårarna trilla för att jag kanske dör av det, utan snarare för rädslan att behöva gå igenom så mycket smärta för att överleva.

Självklart vill jag inte att de runtomkring mig ska dö, men det är inget som skrämmer mig heller. Är man död så smärtar/lider man inte så det är egentligen bara min egen sorg som ska bearbetas och sen är det inget mer med det. Men hela den inställningen beror nog mycket på att jag faktiskt aldrig förlorat någon till döden därför har jag aldrig haft anledning att skrämmas av den.

I'm practically floating in English.

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Krillez
Visningsbild
P Hjälte 6 724 inlägg
2013-01-14 23:30
4

Svar till Ellie [Gå till post]:
Kan jag väl inte påstå, jag är däremot rädd för att bli handikappad och/eller våldtagen av någon med stor kuk

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
Lobax
Visningsbild
P 29 Uppsala Hjälte 5 448 inlägg
2013-01-14 23:30
0
Svar till Ellie [Gå till post]:
Inte det minsta. Om jag vet att jag kommer att dö långsamt och plågsamt så skulle jag, om möjligheten fortfarande finns, antagligen genomgå eutanasi. Idag är det trots allt bara en en Schweizresa bort.

Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka
ErikochM
Visningsbild
P 33 Uppsala Hjälte 87 inlägg
2013-01-14 23:41
1
Förut var jag inte mer rädd för döden än gemene man: visst, det skulle vara tråkigt att dö, men tänkte inte mer på det. Men det ändrades ganska mycket förra året, då min vän dog (1 år imorgon). Sedan dess har jag tänkt väldigt mycket på döden, haft långa mörka perioder då jag har i princip gått på sparlåga när det gäller glädje. Nu börjar jag som tur var bli mitt gamla jag igen, som är känd för att nästan alltid le...
Direktlänk Svara på inlägg Gästbok
Skicka

Forum » Samhälle & vetenskap » Livsåskådningar » är du rädd för döden?

Ansvariga ordningsvakter:

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Rubrik

Inlägg

Fet Kursiv Spoiler Bild Film Kod Undersökning

Förhandsgranska Spara

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons