Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Annons

Förvirrande känslor...

Skapad av vampire-girl, 2016-01-26 23:12 i Kärlek & Relationer

2 611
11 inlägg
2 poäng
vampire-girl
Visningsbild
F 25 Kändis 31 inlägg
0
Hej alla!
Denna fråga kanske är lite förvirrande och konstig, kanske behöver jag bara skriva av mig lite...
Såhär är det, jag går 2:an på gymnasiet och av någon anledning har jag börjat (vad jag tror) gilla en kille i min klass, vi kan kalla honom A. A är inte den typ av kille som jag i vanliga fall brukar gilla och det är det som gör mig så osäker... I vanliga fall om jag ska vara lite ytlig så brukar killarna jag gilla vara snyggare och "bättre" än mig, men så är verkligen inte fallet med A. Han är rätt blyg och osäker och inte speciellt snygg, detta gör det svårt för mig att veta hur jag ska gå tillväga. Jag gillar verkligen honom... Tänker på honom hela tiden, blir glad om vi hamnar i samma grupp på nått grupparbete typ på samhällskunskapen när man diskuterar rätt mycket. Vi känner varandra hyfsat bra, är med samma kompisar så äter lunch tillsammans osv... Men problemet är som sagt att han är blyg så det är omöjligt att läsa av om han känner samma, och jag är så jävla stolt så jag kan inte försätta mig i en situation där jag kanske blir nekad tyvärr. En kompis till mig som även går i min klass som inte vet att jag gillar A har sagt att hon tror att han gillar mig, hon sa det för att "rädda" mig. Men jag tror inte på status etc så jag ser det inte som att jag är "för bra" för honom även fast dom jag pratat med sagt de... Jag gillar honom och då spelar det ingen roll om han är ful som stryk eller tråkig som en kratta. Han är inte det dock bara ett exempel!
Hoppas ni läste denna uppsats och snälla skriv egna berättelser om nått liknande eller tips på hur jag ska ta det härifrån. ( målet är alltså att jag vill att det ska hända nått mellan mig och A)
Ha de bra!

Ingen status

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

nyc
Visningsbild
P 30 Hjälte 688 inlägg
0
Vad är det du gillar med honom, tror du?

gammal

Drickz
Visningsbild
P 30 Umeå Hjälte 768 inlägg
0
Prata lite med honom i skolan. Inte mycket mer än du känner dig säker med, men mest för att öppna upp möjligheten att det inte ska komma från ingenstans om du skickar på FB eller liknande. Lär känna honom och för diskussionen mot att du gillar honom och att ni borde träffas utanför skolan.
Om han är blyg som du säger, och du vill göra något av det: TA KONTAKT. Alla uppskattar när någon sträcker ut handen först.

Jag var socialt handikappad under gymnasietiden, men det är hur jag skulle göra det med det jag vet idag.

Ingen status

godis-apa
Visningsbild
P Modereringsansvarig 3 981 inlägg
1
Svar till vampire-girl [Gå till post]:
Grattis, du verkar ha insett att det är mer till kärlek än bara fysisk attraktion. Folk är väldigt duktiga på att misstolka fysisk attraktion som kärlek och det är ett otroligt bra sätt att bli bränd på.

Du skriver denna text med lite av en översittarroll, lite som om du satt dig själv på ett högre piedestal och anser dig vara bättre än den här killen, att du "spelar i en högre liga" än honom. Jag antar dock att detta var mer för att förklara sitsen du är i gentemot dina kompisar och hur de ser på saker och ting.


jag är så jävla stolt så jag kan inte försätta mig i en situation där jag kanske blir nekad tyvärr.

Hur tror du att det känns för oss killar? Jag skulle nästan säga att det är värre för en kille att ta initiativ än det är för en tjej. Killar har igenom hela sin uppväxt uppmanats och lärt sig hålla sina känslor för sig själva. Att gå fram till en tjej, att ta initiativet, visa att man faktiskt är intresserad av henne och därigenom göra sig sårbar går emot allt man tidigare lärt sig, allt man tidigare gjort och varenda cell i kroppen stretar emot. En blyg och tillbakadragen kille kommer med största sannolikhet inte att klara av att faktiskt tvinga ur sig sina känslor, vare sig han har dem eller ej.

Med det sagt, det är alltid svårt att blotta sina känslor. Jag har svårt att prata känslor ens med mina kompisar. Jag har några tjejkompisar som är relativt duktiga på att pressa ur mig saker jag har på hjärtat och för det är jag evigt tacksam, men att göra detta mot någon annan, det är nästan otänkbart svårt. Det spelar ingen roll hur många gånger man går fram och tar det initiativet, det är alltid lika läskigt. Jag är lika livrädd för det idag som jag var första gången jag stod där och den rädslan kommer nog aldrig att försvinna. Det är lite som att gå all in i poker, det är en obekväm sits att vara i. Desto värre förälskad man är i personen, desto större känns risken, men den kan betala av sig och gör man inget så händer ingenting alls. Känslan av att sitta passiv, att inte våga agera och sedan se allt rinna ut i sanden är rätt hemsk, men vi har nog alla varit där minst en gång.

Det tog mig väldigt lång tid att faktiskt våga erkänna mina känslor för en tjej, jag såg många tillfällen och drömmar rinna ut i sanden. Det är så lätt att avfärda deras små hintar och försök att flörta, anta att de bara är vänliga och att de är såhär mot alla. Det är så mycket enklare, så mycket "säkrare" att inte göra någonting alls. Jag har själv suttit där, vägrat plocka upp signaler och varit otroligt velig över huruvida personen är intresserad av mig eller ej. För en blyg kille med dålig självkänsla är det väldigt svårt och det var inte förrän jag kom över min blyghet och självkänsla som jag faktiskt vågade ta mig i kragen och skaffa mig min första flickvän.

Du säger att du är "för stolt", att det är omöjligt, att du är inkapabel att ta det initiativet, hur tror du det känns för honom? Du säger redan från början att han enligt dina vänner spelar i en lägre liga, hur modig och självsäker måste då inte han vara för att faktiskt våga vara den som faktiskt tar initiativ?

jag tror inte på status etc så jag ser det inte som att jag är "för bra" för honom även fast dom jag pratat med sagt de... Jag gillar honom och då spelar det ingen roll om han är ful som stryk eller tråkig som en kratta.

För dig nej, men han kan mycket väl ha känslor för dig, känslor som han själv inte tror skulle kunna vara besvarade. Om killen nu är blyg och med största sannolikhet har relativt dålig självkänsla, hur tror du då att han ska kunna ta initiativ med någon som spelar i en helt annan liga än honom själv? Vill du att någonting ska hända mellan er kommer du vara tvungen att hjälpa honom på traven och då menar jag inte att du tittar på honom 3 gånger under en skoldag och kallar det "att flirta". Försök att le mer runt honom, försök att involvera honom i saker. Försök att få med honom på aktiviteter utanför skolan, inte nödvändigtvis enbart med honom. Få honom att trivas med dig och visa honom att du trivs med honom. När ni väl är där, då kanske ni törs hitta på saker själva.

Nu är det inte säsong för det, men sena grillkvällar på sommaren är helt perfekta för detta. Man drar ihop några kompisar, drar till en strand och gör upp en eld. Man grillar korv, spelar musik och umgås som en grupp, men allt eftersom kvällen fortgår kan man försöka prata lite ifred, gå lite avsides och umgås tillsammans utan att alla andra är med.

I alla fall, vill du att någonting ska hända måste du se till att faktiskt göra något. Känslorna har börjat bubbla och du är osäker på om du och A kommer att matcha. Det finns bara ett sätt att ta reda på det, sitter du passiv och väntar får du förmodligen aldrig veta svaret.

Even boys have something to say if you listen long enough

TLTGja
Visningsbild
P 27 Hjälte 4 092 inlägg
0

Svar till godis-apa [Gå till post]:
Haha XD stackars ynglingar måste jag tillägga.

Är 17 års ålder inte lite sent för att fatta det?

The leetest herperderper

TLTGja
Visningsbild
P 27 Hjälte 4 092 inlägg
1

Svar till vampire-girl [Gå till post]:
Bjud hem han å ge han en kyss, YOLO, livet äro för kort för att gå runt och vela. Just do it, de uddaste visar sig oftast va de vackraste blommorna.

The leetest herperderper

godis-apa
Visningsbild
P Modereringsansvarig 3 981 inlägg
0

Svar till TLTGja [Gå till post]:
Jo, tonåren är inte lätta. Lagom kul att vara en förvirrad cocktail av hormoner, men som tur är blir det bättre med ålder och erfarenhet.

Är 17 år sent för att fatta att fysisk attraktion inte är kärlek?
Absolut inte.

Even boys have something to say if you listen long enough

SwedenVirre
Visningsbild
P 30 Kändis 7 inlägg
0

Svar till godis-apa [Gå till post]:
Alltså, det beskriver hur det var för mig på min tid :O

Lite creepy >.>

OnT

Det Godis-apa skrev är rätt spot on. hjälp honom, killar är inte blinda för sånt, men vissa(jag är tyvärr skyldig till det) ignorerar det om det inte är någon jag verkligen gillar men och andra sidan är jag "vuxen" idag och träffar nästa inga tjejer längre.



Jag har inga vänner här, vill du bli min första?

godis-apa
Visningsbild
P Modereringsansvarig 3 981 inlägg
0
Svar till SwedenVirre [Gå till post]:
Jag har också suttit där. Jag var tyst och blyg under högstadiet, hade dåligt självförtroende, dels för att jag låg väldigt mycket efter efter i skolan och dels för att jag allmänt var lite nördig. Det var en identitetskris som tog mig lite tid att ta mig igenom.

När vi började gymnasiet så blev jag störtförälskad i en tjej. Hon var klassens underbarn, högsta betyg i alla ämnen och utan tvekan snyggaste tjejen i klassen, om inte hela skolan. Hon var snäll, söt, snygg, rar, hade underbar humor och ett leende som smälte hjärtan. Alla killar i klassen var förälskade i henne, mig inkluderat.

På något vänster så klickade vi. Vi började prata i skolan och när man kom hem sprang man halvt till datorn för att logga in på Msn och skrev sedan med varandra tills det var dags att gå och lägga sig.

Hon flörtade rätt öppet med mig, men jag var alldeles för trög för att acceptera att den där tjejen faktiskt kunde vara intresserad av mig. I mitt huvud var jag fortfarande "den värdelösa tönten" som låg efter i skolan och inte dög till någonting alls, trots att detta egentligen var långt från sant.

Visst, jag kanske hade legat efter i skolan när jag började högstadiet, men det hade jag sedan länge tagit ikapp och även på naturlinjen var jag en av de toppresterande eleverna, men i mitt huvud dög jag ingenting till och jag vägrade se hur någon så eftertraktad och omtyckt skulle kunna vara förälskad i någon som mig.

Det fanns tillfällen då jag anade att hon kanske var intresserad av mig, men det var så lätt att bortfärda som önsketänk, eller att hon bara ville vara vänlig. Jag vågade aldrig ta tag i det hela och över loppet av ett par månader såg jag henne glida längre och längre bort från mig. Det kom en dag då jag sade åt mig själv att jag måste ta tag i det, att nu får det bära eller brista - den dagen såg jag henne kyssa en annan. Hon hade släppt taget om mig och gått vidare.

Det gjorde otroligt ont, men det är en av anledningarna till varför jag är vem jag är idag. Det var det som fick bägaren att rinna över, fick mig att inse att jag inte var nöjd med vem jag var. Jag ville inte vara blyg, jag ville inte stå som en åskådare vid sidan av mitt eget liv och stå och titta på medan allting hände runt omkring mig. Jag tänker inte dra den historian nu, men jag mer eller mindre avsiktligt försökte bli mer social, öppen och självsäker. Från att vara killen som satt längst bak i ett hörn och inte ville bli sedd, till någon som faktiskt tvingade mig själv att stå inför klassen och prata, till någon som faktiskt tog tag i och styrde upp saker i grupparbeten och liknande. Jag öppnades upp något så otroligt mycket som person och det är jag otroligt tacksam över.

Idag hade jag agerat otroligt annorlunda och jag har i liknande sutiationer faktiskt klarat av att ta tag i det hela, ta mig samman och faktiskt slutat upp med en och annan flickvän, något som jag tidigare knappt ens kunnat föreställa mig. Jag har idag självförtroendet och självkänslan för att veta vem jag faktiskt är, men såna här trådar väcker fortfarande minnen och känslor hos mig.

Jag har svårt att se såna här trådar utan att minnas tillbaka på hur jag brukade vara, hur det brukade kännas att stå vid sidan av och inte ha självförtroendet att faktiskt ta tag i sina känslor. Jag är lika rädd för att ta tag i mina känslor idag som jag var förut, den största skillnaden är väl att jag lärt mig hur mycket mer ont det gör att stå bredvid, att stå passiv och se en möjlighet sakta men säkert rinna ur händerna på en.

Even boys have something to say if you listen long enough

SwedenVirre
Visningsbild
P 30 Kändis 7 inlägg
0
Svar till godis-apa [Gå till post]:
Precis! Satt själv i samma sits i skolan, man låg efter. Man var ju inte den populäraste snubben heller tillsammans med att självförtroendet inte var det bästa.

visserligen fick jag höra av vänner att jag "hade allt". Men sitter man i den sitsen så går det liksom inte in har jag märkt. Ser jag tillbaka hur det var så ångrar jag att man inte var mer utåt, behandlat tjejen bättre(var inte elak, gav henne inte uppmärksamheten hon behövde) osv osv.

Men men, lätt att vara efterklok.

Ifall andra människor läser detta som sitter i den sitsen jag gjorde så gör inte mina misstag. har du en tjej och du verkligen gillar henne. försök göra något, bättre att misslyckas än att inte gjort något alls känner jag.



Tillägg av SwedenVirre 2016-02-04 05:00

lite tillägg: Detta gäller även om du är tjej, gillar du någon så skit i vad andra tycker. Man lär sig det efter ett tag. spelar ingen roll vad folk tycker.

man kan aldrig vara någon 100% till lags. slutar bara upp med att man blir olycklig och får prestations ångest deluxe.

Jag har inga vänner här, vill du bli min första?

TLTGja
Visningsbild
P 27 Hjälte 4 092 inlägg
0

Svar till SwedenVirre [Gå till post]:
Det är ju rätt bra att bry sig om vad den man är intresserad av tycker ;)

Men skitbra inlägg :)

The leetest herperderper


Forum » Livet » Kärlek & Relationer » Förvirrande känslor...

Ansvariga ordningsvakter: RoadGunner

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Den här tråden är äldre än Rojks drömtjej!

Det senaste inlägget i den här tråden skrevs för över tre månader sedan. Är du säker på att du vill återuppliva diskussionen? Har du något vettigt att tillföra eller passar din fråga i en ny tråd? Onödiga återupplivningar kommer att låsas så tänk efter en extra gång!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons
Annons
Annons
Annons