ingen där ute som är trött på alla falska människor, de svidande kommentarerna, det ständiga sökandet efter något bättre?
jag är trött på att låtsas, trött på att slåss för mitt liv i det vilda havet som består till 110 % utav människors vassa repliker, vad de tycker och tänker om dig betyder så jävla mycket att det är det enda som du ständigt går och tänker på.
finns äkta vänskap? finns kärlek? finns det ens ett liv?
jag kan läsa en bok eller en novell om en människa som fuckar upp sitt liv totalt, strular med sin bästaväns partner, börjar med droger, är otrogen, ja, vad som helst.
men de har iallafall ett liv att fucka upp.
jag har min dator, min självömkan, de destruktiva tankarna, en mask, en fasad, inga vänner, ingenting. mitt liv är en rutin, och jag är så jävla trött på att fortsätta försöka, när det ändå aldrig lönar sig.
finns det människor där ute? finns det någon som orka lyssna och förstå? finns det någon för alla? finns jag?
jag finns ju inte. inte egentligen. det är bara ett tomt skal som tvingas fram och tillbaka vareviga jävla dag, utav en mor som oklanderligt försöker skydda sin unge på helt jävla fel sätt.
stäng av, starta om, logga ut.
finns det någon som orkar,nu när jag inte orkar längre?
?
hakuna matata
