The world belongs to the people who can say 'I can'
Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!
Annons
Har inte skrivit på ett tag men nu är jag här. Livet suger fortfarande lika hårt (om inte värre). Nu har jag fått reda på att min vän ligger i cancer och är döende "jippi". Har ingen livslust och längtar bara tills jag får dö, och nej det betyder inte att jag tänker ta självmord. Har blivit totalignorerad av alla mina vänner och min flickvän i två dagar. Jag har ingen att prata med och jag har ingenting att göra. Jag går till skolan, sitter av lektionerna och orkar inte göra något. Kan även tillägga att jag mår piss över dumma saker jag har gjort och saker som står snett till i mitt liv. Det ger mig ännu mer dödslängtan, hoppas jag inte får ett allt för långt liv.
Shadowrider. Jag ska börja med att berätta att jag arbetar som sjuksköterska på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning med just specialinriktning mot depressioner.
Det du skriver är tydliga tecken på att du hamnat i en situation som du inte kan hantera själv. Att göra som andra har sagt, nämligen att "rycka upp sig" är ingenting man bara kan göra sådär, det vet både du och jag.
För det första måste du söka vård och inte skämmas över att du gör de. En psykisk sjukdom är just vad de heter, en sjukdom. Nämligen saknad av hälsa. När du väl har sökt vård så finns det olika sätt som du kan få hjälp. Antingen med hjälp av samtalskontakt, inneliggade vård ett tag, medicinering osv. Inom medicineringen finns en uppsjö av läkemedel som stimulerar kroppen på olika vis. Tyvärr finns de inget "mirakel" piller utan detta måste man pröva sig fram med. Många kan uppleva biverkningar av en viss tablett men få ett helt nytt liv av en annan. Dettta är ännu en anledning till att du ska söka vård inom psykiatrin då deras läkare är specialiserade mot just denna typ av farmakologi. En läkare på vårdcentral eller liknande har i regel ganska dålig koll på dessa läkemedel.
Även ECT finns (elbehandling). Nu tänker alla direkt på gökboet eller liknande filmer då patienten ligger och dreglar för resten av sitt liv efteråt. Dom tankarna får du genast ta och sudda bort. Dagens elbehandlingar ges under narkos med 2-3 behandlingar i veckan tills man kommit upp i ca 10-15 behandlingar. Man blir helt enkelt sövd, får en kort elstöt som man själv ej märker av. Detta stimulerar hjärnan att tillverka hormoner som i sin tur kan få din depression att släppa. Jag har sett otaliga patienter gå från att vara så deprimerad att de bara legat i sängen och inte ätit, druckit och bara kissat ner sig till att några veckor senare bli utskriven med ett leende.
Mitt tips: Sök vård, du behöver det. I den stad du bor nära finns de med största sannolikhet en jourmottagning som är öppen dygnet runt.
Min gästbok finns öppen om det är något mer du undrar över.
//Pontus
Det du skriver är tydliga tecken på att du hamnat i en situation som du inte kan hantera själv. Att göra som andra har sagt, nämligen att "rycka upp sig" är ingenting man bara kan göra sådär, det vet både du och jag.
För det första måste du söka vård och inte skämmas över att du gör de. En psykisk sjukdom är just vad de heter, en sjukdom. Nämligen saknad av hälsa. När du väl har sökt vård så finns det olika sätt som du kan få hjälp. Antingen med hjälp av samtalskontakt, inneliggade vård ett tag, medicinering osv. Inom medicineringen finns en uppsjö av läkemedel som stimulerar kroppen på olika vis. Tyvärr finns de inget "mirakel" piller utan detta måste man pröva sig fram med. Många kan uppleva biverkningar av en viss tablett men få ett helt nytt liv av en annan. Dettta är ännu en anledning till att du ska söka vård inom psykiatrin då deras läkare är specialiserade mot just denna typ av farmakologi. En läkare på vårdcentral eller liknande har i regel ganska dålig koll på dessa läkemedel.
Även ECT finns (elbehandling). Nu tänker alla direkt på gökboet eller liknande filmer då patienten ligger och dreglar för resten av sitt liv efteråt. Dom tankarna får du genast ta och sudda bort. Dagens elbehandlingar ges under narkos med 2-3 behandlingar i veckan tills man kommit upp i ca 10-15 behandlingar. Man blir helt enkelt sövd, får en kort elstöt som man själv ej märker av. Detta stimulerar hjärnan att tillverka hormoner som i sin tur kan få din depression att släppa. Jag har sett otaliga patienter gå från att vara så deprimerad att de bara legat i sängen och inte ätit, druckit och bara kissat ner sig till att några veckor senare bli utskriven med ett leende.
Mitt tips: Sök vård, du behöver det. I den stad du bor nära finns de med största sannolikhet en jourmottagning som är öppen dygnet runt.
Min gästbok finns öppen om det är något mer du undrar över.
//Pontus
Så.. Precis blivit satt på medicin, min flickvän har dumpat mig, jag är ensam. Orkar inte umgås med mina "vänner" med tanke på att jag vet att dom bara gör det för att vara snälla, dom skulle aldrig bry sig om att höra av sig annars. När allt är som vanligt är det alltid jag hela tiden. Jag har inte orkat gå till skolan på en vecka, orkar inte klä på mig, går knappt upp ur sängen och "är" mest bara här. Och ärlig talat är jag för trött på livet för att faktiskt orka bry mig. Det blir ju inte värre, förvånar mig inte längre. Hoppas jag dör ung så jag slipper den här skiten.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Och det är liksom inte någon annans fel att du måste gå om gymnasiet. Ta tag i skolan, fortsätt att gymma eller liknande och sätt upp mål och var glad. <3
jag har fan ingen status
Jag är en sån där hemsk person som hatar jordgubbar och barnaskratt.
Jag är en av de personer som fått kämpa mig igenom det mesta när det kommer till saker som kan få en att må dåligt. De flesta av grejerna har jag inte själv varit med om utan stått vid sidan av och se människor försvinna framför mina ögon av depressioner, döden, självmord, sjukdomar, misshandel, sexuellt utnyttjande, knark... Det mesta har jag sett. Det sätter stora spår i en.
Jag vet inte allt vad du har varit med om man jag hoppas att du, som jag, kommer hitta strategier för att ta dig igenom allting som pågår och kommer att hända. Det går. Kanske genom hjälp av andra, mediciner eller något annat. Lycka till och kom ihåg att det alltid finns någon som kan och vill hjälpa dig.
Jag vet inte allt vad du har varit med om man jag hoppas att du, som jag, kommer hitta strategier för att ta dig igenom allting som pågår och kommer att hända. Det går. Kanske genom hjälp av andra, mediciner eller något annat. Lycka till och kom ihåg att det alltid finns någon som kan och vill hjälpa dig.
No dawn, no day.
Jag har gett upp. Inget hjälper, varken samtal mediciner eller vänner eller familj. Allt är totalt värdelöst, jag vill inte mer helt enkelt. Jag har gett upp.
The world belongs to the people who can say 'I can'
Forum » Livet » Hälsa, kropp & pubertet » Tappat min livslust igen.
Ansvariga ordningsvakter:
Användare som läser i den här tråden just nu
1 utloggadSkriv ett nytt inlägg
Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!
Sidmoduler
Hitta ett casino utan svensk licens här
Utforska ett online casinon utan licens
Testa ett säkert casino utan spelpaus
18+ Spela ansvarsfullt www.stödlinjen.se