Som besökare på Hamsterpaj samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Har ingen att vara med på fritiden

Skapad av Anonym0010, tisdag 26/9 11:15 i Ungdom

1 444
6 inlägg
0 poäng
Anonym0010
Visningsbild
3 inlägg
0
Hej
Jag är en sexton årig kille (snart sjutton) som precis har börjat i tvåan på gymnasiet. Jag trivs helt ok i klassen och har några vänner som jag umgås med i skolan. Mitt problem är att jag knappt har några vänner utanför skolan och därför blir jag aldrig bjuden på fester.

När jag var yngre d.v.s. under mellanstadiet så hade jag massor av kompisar som jag umgicks med hela tiden. En av dem var en kille som jag hade känt sedan dagis, vi två kom bra överens och delade ett stort intresse för datorspel. Vi umgicks så ofta att det tillslut bara blev han som jag ringde till. Detta gjorde att jag och mina andra vänner långsamt gled längre och längre isär utan att jag tänkte på det.

När jag sedan började i sexan (alltså högstadiet) hamnade jag i en ny klass ihop med denna killen igen. Vi spenderade rasterna som vi brukade göra, genom att spela spel på våra mobiler eller nintendo ds som vi tog med till skolan. I den gamla klassen tyckte ingen att det var något konstigt med detta med att spela på rasten men i den nya klassen var spelande sett som töntigt, vi blev alltså snabbt utstötta. Under hela högstadietiden var vi båda utstötta och dem ända andra som vi kunde umgås med var några killar från parallellklassen som vi träffade i skolan då och då. Annars var det vi två som höll ihop och träffades på fritiden.

Efter ett tag märkte jag att min kompis aldrig mer ville träffas på fritiden, jag frågade honom gång på gång om han ville hitta på något men han gav alltid svaret att han inte orkade. Jag tror att han blev så deprimerad av mobbningen att han bara stängde in sig framför sin dator helt och hållet. Eftersom han aldrig mer ville ses utanför skoltid blev jag utan vänner på fritiden.

Någon gång i åttan märkte jag ett problem hos mig själv också, jag hade problem med att prata med andra människor. Saker som ögon kontakt, svara på frågor och att kunna vara avslappnad under ett samtal började kännas omöjliga. Problemet gjorde att jag började stänga in mig för att jag ofta gjorde bort genom att jag sa fel saker eller betedde mig konstigt. I första året av gymnasiet började jag på en rehabilitering och där fick jag diagnosen AS (asperger). Diagnosen asperger gör att man får svårt med att komunicera med andra människor.
Rehabiliteringen har gjort det lättare men jag lider fortfarande av det.

Nu i gymnasiet har jag lyckats skaffa några vänner att umgås med i skolan men alla åker hem till sig efter skolan så att vi aldrig träffas efteråt. När det kommer till fritiden så har jag bara mina två jämnåriga kusiner, en av killarna från parallell klassen som jag sällan träffar och mina nya gymnasiekompisar. Alla dessa är personer som jag skulle kunna träffa men inte riktigt vågar, dels för att de har sina egna kompisgäng som jag inte vill tränga mig på hos och dels för att jag inte vågar på grund av min diagnos.

Jag skulle väldigt gärna vilja ha någon att vara med på t.ex. halloween, nyår och annars. Ensamheten tar livet av mig men jag vet inte vad jag ska göra åt min situation? Snälla hjälp!

Är reklamen ivägen? Logga in eller registrera dig så försvinner den!

MagicBeret217
Visningsbild
P 26 1 inlägg
0
Hejsan

Tråkigt att höra att du känner dig ensam.
Ibland är det svårt att ta kontakt och vara öppen bland människor.

Har du provat att lära känna människor på nätet?
Människor som kanske inte bor alltför långt bort ifrån dig?
På så sätt kanske ni kan lära känna varandra online först,
så blir det kanske inte lika jobbigt när ni ses?

Hoppas det löser sig för dig! :-)
ninjan
Visningsbild
2 inlägg
0



Du behöver fiska brett tror jag! Testa att gå med i olika idrottsföreningar eller kulturföreningar. Testa att gå på någon gitarrkurs eller liknande på kvällen. Testa många olika saker.

Tyvärr är acceptansen för vissa typer av personer eller vissa intressen kanske inte alltid så stor i vissa åldrar eller i vissa kretsar. Det kan vara värst i tonåren. Jag tror att det blir bättre för de flesta i vuxen ålder sen. Och om man bor i en småstad finns det kanske inte så många andra som delar ens intresse för spel och datorer och sånt. Om du bor i en större stad kan du kanske besöka ett internetcafé eller liknande (alltså ett ställe där folk träffas för att spela spel mellan uppkopplade datorer). Annars kan du leta efter olika forum eller grupper på Facebook med personer som har samma intressen och så kan du få kontakt med folk där för de kanske är mer positiva till ditt intresse.

En annan sak du skulle kunna göra är att starta en klan eller en datorspelsförening. Du kanske har syskon eller föräldrar som du kan be om hjälp. Det behövs fler mötesplatser för de som gillar att spela, annars blir det lätt ett ganska asocialt intresse. (man kan vara social över nätet också men de flesta föredrar nog ändå att träffa någon "irl")

Och om du vill kan du få min email om du vill spela lite spel över nätet. Jag spelar ibland, jag har inte hunnit lika mycket på senare tid men jag spelar gärna lite av varje.

Du ska inte heller tänka att du är på ett visst sätt för att du har en diagnos, för du kan fortfarande förändras. Kanske stämmer inte diagnosen helt och hållet heller? Jag tycker att det du beskriver låter som ganska normalt för en blyg, ung tonåring som inte passar in i en ny klass. Om man inte passar in och inte känner sig accepterad så blir man nog mer nervös när man pratar med folk. Det handlar kanske till viss del om gruppdynamik och identitet också. Jag vet inte hur det ligger till i just ditt fall, men ibland kanske läkare är för snabba med att ge en diagnos för att de vill kunna gå vidare och göra vissa insatser/åtgärder.

De du går i skolan med är personer som du kanske inte alls lär träffa senare i livet särskilt mycket, så häng inte upp dig endast på skolan. Skolan är något som går över även om ens roll i skolan spelar roll just när man går där. Men försök att vidga vyerna, testa på olika saker som att testa någon idrott eller gå med i nån kulturförening eller syssla med något annat helt utanför skolan. Det kan nog vara kul. Om du är lite nervös över att vara helt ny så kanske du kan ta med någon förälder eller kompis första gången du är med. Sen behöver du inte känna att allt ansvar ligger på dig heller. Andra har också ett ansvar att försöka prata med dig om du är ny. Om du är blyg kan du även försöka öva på det genom att prata med folk du inte känner i vuxen ålder på olika ställen och i olika sammanhang. Allt ifrån i butiker till att prata med någon på krogen eller på ett fik gör att du kanske blir bättre på att kommunicera. Ibland kan du bryta tystnaden med ett skämt. Försök vara spontan. Det gör inget, alla kan göra bort sig nån gång ibland. Om folk är taskiga mot dig så beror det inte nödvändigtvis på dig eller hur du är utan lika gärna på att de är taskiga helt enkelt. De som inte beter sig okej, inte du, om de inte accepterar dig även om du inte är precis som alla andra.

En annan grej du kan göra som kan vara socialt utvecklande är att söka jobb och jobba extra. Då får man ofta en naturlig konversation om jobbet och arbetsuppgifter eller en konversation med kollegorna. Kanske finns det nåt extrajobb som du kan söka. Du kan få perspektiv om du umgås med vuxna personer, alla är inte tonåringar här i världen. Du kanske klickar bättre med vuxna, och är lite brådmogen. Tonåringar är inte alltid så vuxna. Vissa pratar mycket men lyssnar desto mindre eller är inte alltid så öppna för andra åsikter än de egna. Det kan vara lite svart och vitt i tonåren för vissa. Mycket känslor i de åren. Det kan vara skönt att det finns en glöd och ett engagemang på ett sätt som vuxna inte alltid har. Men det kan bli för mycket också i vissa lägen kanske.

En annan grej du kan göra är att prata med en kurator på en skola eller en vårdcentral. Vissa förstår kanske ingenting, andra kanske förstår bättre. Det kan nog variera. Men du kan testa.

Sen kan du söka extrajobb som sagt, eller även engagera dig i en förening så träffar du folk den vägen. Eller kanske gå till ett gym och träna, där kan man också träffa folk. Kanske gå och gymma med något syskon eller förälder, fast jag vet ej hur din familjesituation ser ut.
ninnifyhr
Visningsbild
1 inlägg
0


känner samma
Anonym0010
Visningsbild
3 inlägg
Trådskapare
0

Svar till MagicBeret217 [Gå till post]:
Jag har tänkt på att försöka lära känna några online men jag vet inte riktigt var jag ska börja och vilken sida som är lättast att ta kontakt på. :(

Anonym0010
Visningsbild
3 inlägg
Trådskapare
0

Svar till ninjan [Gå till post]:
Hej
Tack så mycket för alla dina goda råd och uppmuntringar, jag har testat en del av allt du föreslår men jag tänker prova så många av dina förslag som möjligt.

Du har rätt jag ska inte begränsa mitt liv för att jag har en diagnos utan jag tänker bara fortsätta försöka även fast mycket känns jobbigt nu.

Jag vill bara säga tack så mycket för tack vare dig och många andra har jag börjat känna mig piggare till att försöka förbättra mitt liv. Det känns som att jag gör framsteg för på senaste tiden har jag både Spelat med en av mina nya klass kompisar (vilket jag inte har gjort innan) och börjat ta mer kontakt med folk genom internet och i verkligheten.

Jag skulle kunna snacka någon gång med dig om du skickar din email så hör bara av dig. //Alexander


Forum » Ungdom » Har ingen att vara med på fritiden

Ansvariga ordningsvakter:

Användare som läser i den här tråden just nu

1 utloggad

Skriv ett nytt inlägg

Hej! Innan du skriver om ett potentiellt problem så vill vi påminna dig om att du faktiskt inte är ensam. Du är inte onormal och världen kommer inte att gå under, vi lovar! Så slappna av och gilla livet i några minuter - känns det fortfarande hemskt? Skriv gärna ner dina tankar och frågor, vi älskar att hjälpa just dig!

Hjälp

Det här är en hjälpruta

Här får du korta tips och förklaringar om forumet. Välj kapitel i rullningslisten här ovanför.

Rutan uppdateras automagiskt

När du använder funktioner i forumet så visas bra tips här.


Annons